Linda Adolphson

Senaste nytt på nyckelbensfronten, godafton!

Var hos läkaren igår. Allt läker på som bara den, och mest troligt som det skall. De var extremt skeptiska till spel om 5 veckor (vilket jag kanske bör förstå själv). D.v.s. Jag missar alltså Europacup. Läkaren har sagt att jag måste vänta minst 3 månader, men påpekade att efter 1 år är benet helt starkt igen (jag väntade ju 5,5 mån från första bruddet till det jag spelade och det höll ju inte). Om jag väljer att gå ut och spela igen så finns det en risk att jag bryter det igen så klart - ju tidigare, desto större risk. Och OM jag bryter det igen så finns det en överhängande risk att jag aldrig mer kan spela innebandy och att jag får bestående men, som kan innebära en problematisk vardag.

Så, som det ser ut framöver skall jag rehaba och när allt känns fint ska jag vara med på övningar, passningar, skott m.m. Men EJ kontaktsport/heller inte tackla golvet. Sen får vi se när jag börjar igen, om jag börjar igen, ju mer is i magen desto bättre chans har jag att bli "normal" igen.

Nu ska jag försöka se allvaret i vitögat och inte ge mig ut för tidigt. Det är definitivt det svåraste uppgiften Gud (som jag inte längre tror på) serverat mig.

Nu sitter jag i bilen på väg till Karlsta-cup. Let's wiiiiin this shit!

Hjärtligt hallå!

Jag började fundera på en sak. Sedan år 2007/2008 har jag haft tre s.k. seriösa förhållanden. Jag har älskat tre personer på tre olika sätt, varav en av dessa som fick höra det 3 månader efter vi gjort slut. Jag har likaså fått höra att de också älskar mig.

Men... Alla tre första gångerna har varit bedrövliga. Inte för att jag egentligen lägger någon större vikt vid just "första gången" men när en väninna berättade hon och hennes killes förhållande och meningen "...det var första gången han sa att han älskade mig" kom ur hennes himmelska leende så kom jag och tänka på alla mina förhållanden i vuxen ålder och historien bakom respektive relation. Låt oss kalla dessa killar för Butter, Glader och Kloker. Ja, jag är Snövit!

The one when Butter told me he loved me:
Det var ett nyår för länge sedan. Jag tror inte Butter hade sagt till någon förr att han älskat personen i fråga. Vi hade diskuterat detta en lång period och det låg väl i luften, så att säga. Klockan tolv på nyårsafton så säger Butter någonting till mig i det högljudda rummet. Jag uppfattar inte vad han säger och som jag minns det så frågade jag heller inte om han kunde upprepa. Jag fick senare under kvällen reda på att han sagt "Jag älskar dig." men att jag bara missat det och säkerligen bara trott att han sagt gott nytt år eller något annat som saknar mening. Idag kan vi träffas utan problem och jag känner glädje när jag träffar honom.

The one when Glader told me he loved me:
Vad gäller Glader så är det den personen jag nog har älskat mest i världen. Eller i alla fall den person som jag till det närmaste varit/(är?) besatt av. Efter att ha haft en förhållandevis turbulent relation på grund av bland annat geografiska olägenheter och "opassande" åldersskillnad så sa han det till mig. Tyvärr, så räknar jag inte detta som något vidare lyckat erkännande eftersom det var bäcksvart i sovrummet och han lyckades flika in ett "tror" i meningen. Visste inte hur jag skulle tackla det hela där och då eftersom det var ett tveksamt uttalande och jag hade inga ögon att kolla in i (det var ju mörkt) men jag visste i och för sig att det var så han kände, jag hade själv känt så väldigt länge. Vi har noll kontakt idag.

The one when Kloker told me he loved me:
Kloker är nog den allra bästa och snällaste personen jag träffat. Hur Kloker lät mig veta att han älskade mig är egentligen en ganska kul story. Vi var i hans husvagn och höll på att städar den. Jag dammsög och in kommer Kloker och retar mig och jag kastar ur mig: (skämtsamt så klart) "Men sluta, jag hatar dig!" Rent impulsivt svarar han: "Jag älskar dig!" och när han insåg vad han sagt så blev han stum och lämnade husvagnen generad. Det var kul. Han är också den person som jag har bäst kontakt med, jag kan ringa honom och prata om djupa problem och nya relationer.


På tal om att älska och ha förhållanden så kan jag utan att vara blygsam säga att jag är långt ifrån att ha och vilja ha ett förhållande. Jag trivs så löjligt bra själv. Jag vet inte om jag lurar mig själv eller inte, men jag hoppas så klart att jag ändrar mig i framtiden och vill, men framför allt kan, leva med någon.

Nu kan man ju också börja undra... Om dessa tre; Butter, Glader och Kloker är tre av mina kommande sju förhållanden? Så att jag liksom lyckas pricka in alla sju dvärgarna. Eller hur många seriösa förhållanden är det normalt att ha innan man finner Mr. Right? Ja, den som lever får se.

Då har jag avhandlat "de tre små orden" och hoppas på att nästa gång, om det kommer en sådan, blir en lyckad gång.

I Love ya!

Hej alla barn, ungdomar, vuxna och gamla!

I'm back to let you know that... I'm older! (äldre än vad och vem är väl inte intressant att fastslå?) Tiden går gott folk och ångesten över att jag blir äldre, i kombination med att jag fortfarande inte lyckats studerat och skaffat mig en anständig utbildning, blir bara större och större. Ja, jag vet att vissa av er tycker det är löjligt att jag ens diskuterar min ålder/hur gammal jag känner mig. Jag har ju nära vänner som är tio till tjugo år äldre... Min nya superbraiga ide är att: jag skall bli vän med de som är födda typ år -99/00, då måste jag väl influeras av mitt umgänge och sjunka ett par år, tror ni inte det? Patetiskt tänkande...
Nåväl, ni får väl själva avgöra efter att ha läst punkterna nedan.


10 tecken på att jag är äldre:

* Jag har bristningar och celluliter på låren. (Detta är ingen kontaktannons så jag kan lika gärna vara ärlig)
* Direkt jag undrar över någonting, ex har en fråga om vad något kostar, hur någonting fungerar, så googlar jag på detta. I de allra flesta fallen så hittar jag mina svar på Familjeliv.se.
* Jag ser ingen direkt mening med att gå ut på krogen längre. Man är uppe alldeles för länge och ljudnivån accepterar inte konversationer om väder och vind.
* Vid skador så rehabiliterar min kropp sig inte lika bra som för ett par år sedan/när jag var barn. Så utvecklar det väl sig för alla, men när man får vara med om det så inser man verkligen att det är en betydlig skillnad på att vara liten och mjuk än stor och hård.
* Jag är en aktiv stug-spekulant. Jag tänker alltså köpa en stuga - ensam - och renovera upp den, - ensam - (okej, med daddycool) och sedan tillbringa tid där - ensam.
* Jag använder mig av frasen: "...nu för tiden...", vilket då direkt talar om att jag har levt flera "tider". En 10-åring skulle ju aldrig säga ex: "Nu för tiden så gör man så här..." Jag måste passning för uttryck så som: "På min tid" för den meningen menar på att man är totalt passé (nästan död) och man syftar på den tid, ev 60 år tillbaka i tiden, då man ex kunde gå och inte satt i rullstol.
* Jag säger inte att jag besitter mest visdom av alla, kanske jag till och med anses korkad, (?) men när jag känner att jag vet mer, kan mer, förstår mer än de som är äldre, även en bra bra bit äldre, så känner jag att jag faktiskt själv är äldre. Gammal är äldst, vem tusan kom på det?

... Men hallå! - Jag är kanske inte är helt passé ändå!?

10 tecken på att jag fortfarande är ung:

* Jag kan fortfarande inte hantera alkohol och blir alltid mer full än vad jag i utgångspunkt tänkt bli. Odräglig och speedad.
* Hur man kan ha det som gammal får jag insikt i när jag jobbar ett pass på Bruksbacken. Då känner jag mig extremt ung och nästan oförskämt fräsch.
* Jag har varken Vovve, Villa eller Volvo. Jag har ju inget djur över huvudtaget, funderar dock på att shoppa mig en vandrande pinne eller en hoppande böna. De är enkla, skötsamma och rumsrena. Jag kan ju knappt ta hand om mig själv så...
Villa? Njae, jag hyr ju liksom i 3:dje hand och vad gäller den där Volvon så är mitt mest avancerade fordon en cykel och jag gillar inte Volvos!
* Jag har inte en fast/reell uppfattning om min kropp. Ena stunden tycker jag att jag är för tjock, andra stunden för smal. Känner mig väldigt tränad, nästan stund riktigt otränad. Vill idag gå upp lite vikt i muskelmassa och i morgon svälta mig själv till en ohälsosamt snygg (?) kropp.
* Jag älskar fortfarande Astrid Lindgren och hennes verk. Jag kollar på Saltkråkan, Pippi, Barnen i Bullerbyn och Emil - utan att skämmas för att tycka att det är det bästa som gjorts i filmvärlden! Jag kan också namnen på alla i Teletubbies och är bekant med Svampbob Fyrkant.
* Jag har planer om att utbilda mig, resa runt i världen, bo här, bo där. Utan att tänka: "Nej, jag är för gammal..." Men tanken på tanken närmar väl sig.
* Jag är fortfarande på nivå 2-åring vad gäller the matter of cooking. Mitt intresse för matlagning har snarare avtagit än närmats, tyvärr. Det är väl egentligen det enda i livet jag bara vill ha serverat till mig utan ansträngning. Antar att jag kommer behöva lära mig när (om) jag själv får barn. Jag skjuter lite på det.
* Klassiska indikatorn: jag får visa legitimation på systemet!
* När jag var liten snurrade jag mitt finger i håret, en gång fastnade jag så mamma fick klippa lös mig, detta fingersnurrande har jag faktiskt aldrig slutat med.
* Jag kunde inte komma på 10 tecken på att jag är gammal. Endast 7 tecken, och det är lika med ofullbordad ålderdom.


Så där ja! Lite mer naken sanning om unga (?) fröken Adolphson har blivit offentlig.

Om en vecka är jag på väg tillbaka till mitt Oslo. Ha en fortsatt förträfflig dag!