Missfostret vid Kajen

Bygga, bygga och bygga. Jo, glömde jag säga det? - BYGGA! Nog för att jag själv förespråkar att bygga, skapa och producera i kreativ andra med den där estetiska ådran, men - jag tycker att jag håller mig till lagom stora projekt. Sen finns det stora och ännu större än det... 
 
Som klumpen nere vid älven i Umeå. Vad kostade den att bygga? Förutom att den förstör hela "mysiga umeälvkänslan" så har den väl tömt upp och ned på sparbössan?!
 
Jag är nästan emot allt som skett i Umeå vad gäller nya butiker och moderna gallerior den sista tiden. Jag förstår att mycket måste göras men ändå... Förändringar... Jag vet att problemet till stor del ligger hos mig själv. Jag vill att Umeå skall vara som jag minns det när jag var liten. 
Wear it skall vara fjortisbutiken i postgången, H&M skall ligga mitt emot det som en gång var Elkedjan. 
Skilda Världar-Micke skall sälja blommor och frukt på torget (Okej, han gjorde bara det en sommar, men det var Umeås finaste ansikte på torget) och man skall ha möjlighet att köpa mjukglass för 12 kronor som sedan avnjutes på Apberget följt av en vandring med mormor på "Trädgård i Norr". Jag har svårt för att utvecklingen går så snabbt framåt och eliminerar möten mellan människor.
 
Snart kommer väl blommor på vendingmaskiner också. 
 
Det kanske är min lilla autistiska sida - Jag vill gärna få förvarningar. Jag vill, i vissa situationer och ämnen, veta vad som komma skall. Jag visste ju att det skulle byggas något nytt vid älven eftersom de charmiga husen plockades bort men att det skulle bli skitfult, skitstort och skitmissanpassat - det visste jag inte. 
 
Att kalla byggnaden för ett missfoster var väl kanske att ta i (shame on me). Med ett designeröga så förstår jag fascinationen för byggnaden men åter igen - den passar inte där!  Även om den är ett s.k. "arkitektonisk landmärke".  Om klossen tas ur sitt sammanhang så kan jag tycka att byggnaden har ett kult utförande men i sitt sammanhang (som man faktiskt måste bedöma utifrån): lilla mysiga Umeälv, känns det bara F-E-L. Jag trodde Umeå skulle behålla den idylliska och mysiga känslan, speciellt vid älven. Jag var dum och naiv med tanke på att jag hört "Kulturhuvudstad 2014" femtioelvatusen gånger och borde därmed förstått konsekvensen.
 
Förebild: Idylliska Umeå
Bild lånad från sebbfolk.se
 
Efterbild: Den-passar-inte-här Umeå
Bild lånad från visitumeå.se
 
Okej, jag vet - jag glömmer en viktig aspekt: funktionen. Jag har hittills kallhjärtat kritiserat det visuella och vilken känsla det i sin tur genererar hos en gammal umebo, men inte sagt något om syftet med varför den byggdes. Det är säkert positivt med ett kulturhus - jag menar jag gillar kultur i högsta grad. Och skapande, kunskap och kreativitet, som byggnaden utlovar sig för att erbjuda, låter förträffligt. Och det är ju bara kanon att biblioteket får mer spelrum och uppdateras (jag ska inte nämna att jag blir tårögd av bara tanken att rummet med sittkuddar där man kunde komma in och lyssna på när någon vuxen läste bok, s.k. Sagostund är borta). Jag är inte förvånad över att just Umeå får till ett kvinnohistoriskt museum. Det är väldigt glädjande att höra - så klart! Det finns ett flertal fördelar med tilltagandet, vilket i och för sig är tur för annars hade det bara varit en stor, meningslös, klump. 
 
Jag tänker mig Umeå som min moder. Vad skulle hända om min mor skulle förändra sitt utseende genom ex. en eller flera plastikoperationer? Ja, hon skulle väl vara min mor men det skulle kännas konstigt. Kanske konstig jämförelse men ni kanske förstår poängen med att något inte är som det alltid har varit?! 
 
Mitt Umeå ska vara mitt Umeå, lite antirynkkräm kanske går bra - men hela plastikopetationer - det tackar jag bestämt nej till. 
 
 
Oavsett - Vi ses till jul då jag mest troligt möts av en pyntad kulturklump med julgransbelysning varpå jag motstridigt kommer att utbrista: "Så mysigt. Ändå."
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0