Linda Adolphson

Stressigt och svettigt hallå!

I morse när jag vaknade så fick jag en känsla av att något inte stod rätt till (jag och min kvinnliga intuition). Jag skulle vara på intervju 09:30 på Sandakerveien, vilken vi hade kollat upp igår kväll vart den låg, jättenära. Men jag sökte upp adressen igen och insåg att företaget jag skulle till låg på denna väg dock väääldigt långt bort. Så, utan frukost och halvsminkad slängde jag mig ut genom dörren för att orientera mig till företaget. Dock gick detta bara fint och jag kom i tid (en kvart för tidigt faktiskt!) och såg ut som skit.

Intervjun gick väldigt bra och jag är kallad till en andra intervju, den 27 april. Tjänsten innebär att jag skulle vara säljcoach och teamledare för ett "floor" (d.v.s. avdeldning) på företaget. Jag skulle ha ansvar för de anställda, utvecklingssamtal med dessa, ansvara för statistik, nyckeltal och mönster inom försäljning m.m. Toppentjänst! Men det är sex stycken till som är aktuell för detta jobb, vilket ger mig typ 14 % chans att få det! Och skulle t.e.x. någon säga till mig att jag har 14 % chans att överleva så skulle jag räkna med att dö. Så jag räknar inte alls med att få jobbet. Ja, en brutal och jätteorättvis liknelse, jag ber om ursäkt. Inför nästa intervju ska jag förebereda ett "appelle" (ingen aning om hur detta stavas), som  kallar det, detta innebär att jag ska förebereda ett "tal" som jag ska hålla inför företagets ledning och även de andra kandidaterna till tjänsten. Talet ska vara inspirerande. Det kan handla om vad som helst, huvudsaken är att det motiverar och inspirerar andra. Hur lätt är detta på en skala ett till tio? Jag får välja fritt i hela världen på vad jag i 10 minuter, alltså 600 sekunder ska prata om som dessutom ska inspirera ett gäng högt uppsatta människor... Oh-my-god!

Den andra intervjun för jobbet som säljare gick också bra tror jag. Den tjänsten skulle dock inte vara så utmanande i sig, men chansen att klättra i företaget är mycket stor. Arbetsmiljön på detta företag var superb, helt otroligt vilka härliga människor som jobbar där, och dessutom så otroligt nära mig att det bara tar två minuter att gå dit. Det vore faktiskt optimalt - Bo där jag bor och ha mitt heltidsjobb 3 minuter bort från lägenheten och mitt extrajobb 3 minuter bort från lägenhet och mellan de två jobben är det bara 2 minuter. Aja, hur som helst; de två männen som jag hade intervjun med tror att det finns en risk för att jag kanske blir uttråkad med arbetsuppgifterna, och såg att min ambition kanske är lite för hög... Så, jag vet inte hur de resonerade kring detta när jag väl hade gått. Vänta och se, det är allt jag kan göra!


Familjen RAGLE; Røgden, Adolphson, Glærum, Lundby och Ekman är en sammansättning av väldigt olika människor. Vid inflyttningsdagen så skrev jag en aktivtivtetslista:



Denna lista är nu ratad av alla familjemedlemmarna. Erlend och Sivert konstaterade idag att vi redan utfört alla dessa aktivitetskvällar med följande motivering:

φ   SPA-kväll - Det gjorde vi när jag masserade er - Check!
φ   Trubadur-kväll - Jag spelade lite gitarr nyss - Check!
φ   Sällskapsspel-kväll - Vi spelade ju ÖL-spelet dagen efter ni flyttat in - Check!
φ   Yoga-kväll - Nej, det har vi gjort när Joffa visade "solhälsningen" - Check!
φ   Bakningskväll - Ni har ju bakat sånna där sjokkoladeboller! - Check!
φ   Norgekväll - Vi såg ju Norge-Danmark matchen, det var Norgekväll det! - Check!
φ   Sverigekväll - Joffa följde ju aftonbladet.se under Sverige - Moldavienmatchen. - Check!
φ   Pysselkväll - Ja, när du har på dig din one-piece. Check! (De har fortfarande inte lärt sig vad order "pyssel" betyder)
φ   Charader/Pictionary-kväll - Jag nynnade ju på en låt och Erlend gissade vilken det var! - Check!


Jag vill piska varendaste en i denna familj som inte tar detta på allvar! :)

Jag kom just hem från Paulus. Jag har jobbat 14:50-21:30. Det gick helt okej, men passet började med att en galen norsk kvinna ringer och är jättearg för att jag svarar i telefonen när det inte är mig hon söker. Märkligt! Hon ringde flera gånger och det blev verbalt krig i telefonen, sicken händelserik fredag :) En kollega berättade för övrigt att det skett extremt mycket kriminellt i Oslo nu under en period. Extra mycket våldtäckter och rån i Grünerløkke, det känns ju inte jättekul att bo just här med tanke på det. Jag sa till Erlend att jag, som vanligtvis inte brukar oroa mig för sådant, känner mig lite otrygg när jag går på gatorna. Erlend svarar: Du behöver nog inte oroa dig! .... Det kändes ju bra, eller...dåligt?! Och när jag bad Sivert att följa mig till "butikken" för att jag är rädd (vilket jag inte var, men ville ha sällskap) så sa han: Äh, du får väl ringa! Härliga och ansvarstagande män...POJKAR man bor med.

Sivert med mitt hår - vilken partyblondie denna fredag!


Jag körde lite "hippe-style" för att värma upp inför helgen!


Nej, nu tror jag att jag ska hyra en film, för imorgon är det den väldigt efterlängtade soooovmorgonen!

Ta det lugnt på gatorna och take care!