Linda Adolphson

Ge mig ett H, ge mig ett E, ge mig ett J!

Vaknade kl 09:00 idag, det får räknas som tidigt. För två månader sedan hade jag räknat det till en av de längsta sovmornarna. Efter att ha sagt god morgon till Joffa och Sivert (har kanske inte sagt att Erlend är hemma i Hamar och Christer på festvecka i Trysyl) så satte jag på Änglavakt som jag egentligen skulle se igår kväll men min förbannade dator vägrade spela upp den. Fick låna Siverts dator i morse, tack för det! Jag anade redan i morse att denna dag skulle bli en segis, så jag såg filmen två gånger. En gång noga och en gång medan jag pysslade med annat. Jag tror att det bara är jag som är så fucked up att göra en sådan sak!

Kort recension: Änglavakt handlar om Cecilia (Izabella Scorupco) och Ernest (Michael Nyqvist) som är ett lyckligt par boende i ett fint hem tillsammans med deras son Alexander. Alexander råkar ut för en olycka och därmed tar familjens liv en helt annan vändning. Filmen handlar om vilja, tro och hopp och det faktum att världen kan falla framför dina ögon på bara en sekund.

Jag tycker filmen var väldigt bra, men varning! varning! Jag gillar alla svenska filmer, även de som är dåliga. Jag gillar dock budskapet i denna film och den fick mig att tänka till hur ens intellekt ibland kanske lurar en själv. Filmen väcker många känslor som jag kan relatera till och en del som jag inte vill relatera till, sådant som jag vet är sant som jag inte vill inse. Jag har valt ut några favoritcitat från filmen:


"Själva livet är ett spel. Ibland vinner man.                "Människan är en märklig varelse.
 Ibland inte. Men satsar man inte, vinner                      Hon behöver alltid svar, bevis,
          man inget, oavsett oddsen"                              bekräftelse. Utan det tvivlar hon.
                                                                                 Är hon förlorad. Blir hon rädd.
                                                             
                     "Älskar man inte går man under.
                         Slutar man tro, dör allt hopp.
                       Vågar man tro, blir allt möjligt"


Mycket intressanta och kloka ord. De kanske inte är så kraftfulla bara sådär på min meningslösa blogg, men jag blev rätt tagen i filmen. Dock är jag ju en sådan typ som överanalyserar allt och finner något bra med allting.

Så otroligt varmt att man klarar sig med bara t-shirt och shorts idag. Efter filmen x2 så stack jag ut och solade i parken (kan nästan räknas som mitt deltidjobb numera) och vandrade runt lite i skor med öppen häl, skavsåren har inte riktigt läkt ännu. När jag satt inne i stan idag och väntade på Joffa så kom det fram en kille som satte sig någon meter i från mig. Efter ett tag kom ett "Hej!" ur hans mun. Jag svarade "Hej." och hörde efteråt hur mesigt jag säger hej. Liksom inget tryck i hälsningen, får jobba på det. Aja, han väntar några sekunder och frågar sedan "Var kommer du ifrån?" Jag svarar: "Sverige" Han gör sitt, förmodligen jätteuttjatade raggningsknep, dra upp sin jacka och visar sin sverigetröja. "Jaha, är du också från Sverige?" Frågar jag fastän jag hör att han pratar norska. "Nej, jag är norsk, ge mig ditt nummer!" Jag kunde inte göra annat än att skratta och säga "Nej, du". Han ställer sig upp och säger "Akkurat, da må du ha det koselig da!" Sedan går han sin väg. Myyyyyyycket märkligt måste jag säga... Alltså, på riktigt, vad trodde han egentligen? Konverstionen pågick i ca 15 sekunder - Nämen, gärna! Jag vill gärna ge mig ditt nummer och vi kan gärna gå hem till dig nu på en gång, eller bara bakom hörnet eller närmaste buske kanske blir bra?!


Fyra saker jag vill säga/fylla ut bloggen med:

1. David Björk, min granne och äldsta vän, hörde av sig här om dagen efter månader i tystnad. Sånt uppskattas!
2. Joffa tog hem kanelbullar från jobbet idag. Eller, bullar och bullar en megakringla skulle jag säga att det mer liknar. Bra lunch/middag för mig idag. Uppskattas!
3. Ikväll 21:30 är det Parlamentet. Det ska jag se - all uns av svenska sugs upp i största möjliga mån. Uppskattas!
4. Har en sådan smygdepression. Eller saknad av någon rättare sagt. Uppskattas inte...

Nej, nu ska jag göra hemmagym för att komma i form. Hörs!