Sunday bloody Sunday
Vad är meningen med livet?
Varför blev det inte som det skulle bli? Hur skulle det bli förresten? Livet alltså. Det är bra märkligt ändå, jag verkar inte kunna leva i något slags balanserat mellanland. Antingen lever jag i eufori eller sorg och resultatet av pendlingen mellan dessa olika sinnestämningar lämnar ut mig som schizofren!
Jag kan inte sluta ögonen och få det att försvinna.
Mys-söndag säger en del. Dagen med stort Å säger jag - det krävs ingen Einstein att förstå att Å:et står för ÅNGEST! Av någon anledning så blir det alltid såhär på söndagar... Oavsett hur jag tillbringade fredagen och lördagen. Livet är dessutom orättvist och tragiskt! Det orättvisa är att man har det oförskämt bra jämfört med många andra och det tragiska är att man inte inser det, eller inser det men ändå fortsätter klaga.
Gick ut och gick en sväng för att "rensa skallen" som det heter. Tycker aldrig den blir rensad, kommer bara in mer skit innanför håret, huden, köttet, membranen och allt annat där inne i skallen. Gick hur som haver förbi loppisen som är i Birkelunden varje söndag. Typ det enda positiva med söndagar. 
Det är inte så stort men väldigt mysigt och mycket fina saker.
Tuff resväska/portfölj Riktigt snygg kaffekanna Ett skåp från 1930-talet
Kino ikväll (bio alltså). Igår hade "Umeå 4-ever" premiär här i Oslo. Går den i Umeå också eller? Tydligen så utspelar filmen sig i Umeå men är inspelad i Värmland. Ska bli intressant och se vad den handlar om. Har ju lätt för att somna till filmer så jag hoppas på en vaken kväll i mörket.
Måste gå och köpa mat nu. Ska försöka lämna bitterheten cirklulerande i rummet. På med ett fejkat leénde och ut på gatan - det blir vad man gör det till, eller något sånt...
Hörs om ni törs!
