Linda Adolphson

Guds änglar gråter!

Eller gråter och gråter... De sitter snarare och kastar stora hinkar med regn. Fy, vad det regnar! Och blåser. Tur att jag jobbade 7 timmar idag och drog in lite peninga istället för att  bara sitta hemma.

Jag hörde på Godmorgon Sverige i ett "Åldersrepotage" att 40 är det nya 20. Innebär det då att 20 är det nya 40? Det känns i alla fall så. Jag har det senaste året lagt märke till några ålderstecken/beteende:

∞   Jag har fått små rynkor i pannan/bekymmersrynka och runt ögonen när jag skrattar
∞   Mina fötter lider av förhårdnader och mina händer är torra som snus och kräver dagligen handkräm
∞   Jag kan inte sitta för länge för då får jag ont i lederna i kroppen
∞   Jag kollar arg på ungdomar som lever om och har kul på spårvagnen. Tittar med "tyst-blicken"
∞   Jag förstår inte en del slang som brukas av "de yngre"
∞   Jag anser att allt ska vara som det alltid varit. Iphones, MAC och nya system känns osäkert och otryggt!
∞   Min blick är uppgiven och full med oro när jag tänker på vart världen och jag själv är på väg
∞   Jag kommer på mig själv suckandes: Ja, det var tider det...
∞   Jag känner mer och mer moderinstinkt och längtar efter barn
∞   Jag kisar titt som tätt, inte för att jag inte ser, utan för att jag omedvetet anammar de äldres beteende.

Jag vill inte ens undersöka mina bröst och de om de hänger mer idag än vad de gjorde för 3 år sedan. Det är ju dessutom omöjligt att komma fram till ett korrekt svar. Inte så jag tog mått på dem 2008 och skrev ned det (även om det låter som något jag definitivt skulle kunna göra). Min hållning har alltid varit dålig och kunnat liknas med en 60-årings så det är ingenting jag funderar på mer nu är för tio år sedan.

                 Söt tant, säkert jättegammal, men fortfarande en prinsessa!


Det finns en dam på äldreboendet som är född 1917. Hon tycker i alla fall att jag ser ung ut! Jag frågade då varför hon tyckte det (kan trixet med att fiska komplimanger). Hon svarar (på norska så klart): Det ser jag på håret, på ditt ansikte och på din hy. Men dina ögon säger att du har massa minnen. Äldre människor är över lag väldigt kloka. Men många är rätt enkla eftersom de oftast levt ett rätt enkelspårigt liv; gift sig tidigt, haft samma arbete hela livet, inte särskilt beresta. Och andra har vart med om hemska och tragiska saker som har format dem som personer. Jag funderar mycket kring hur det ska bli när man själv blir gammal... Blir jag helt rörelsehandikappad tant och måste ha hjälp med all fysisk förflyttning eller blir jag en dement dam som inte minns vad jag själv heter och att jag har barn och man? Blir båda "straffen" mitt öde? Eller kommer jag ens leva den dagen jag ska gå i pension? Frågorna är många, svaren är färre. Det hjälper inte att fundera och spekulera kring detta eftersom jag inte får några svar, men för mig är det omöjligt att inte tänka på framtiden.


Jaja, jag blir inte yngre av att sitta här och grubbla. Ska nog ta och söka lite utbildningar ikväll tror jag! Efter Man. United-matchen! Lycka till!

Ska gå ner på Rimi och handla något nu, regnhatten på ut i det grå!