Missfostret vid Kajen

Bygga, bygga och bygga. Jo, glömde jag säga det? - BYGGA! Nog för att jag själv förespråkar att bygga, skapa och producera i kreativ andra med den där estetiska ådran, men - jag tycker att jag håller mig till lagom stora projekt. Sen finns det stora och ännu större än det... 
 
Som klumpen nere vid älven i Umeå. Vad kostade den att bygga? Förutom att den förstör hela "mysiga umeälvkänslan" så har den väl tömt upp och ned på sparbössan?!
 
Jag är nästan emot allt som skett i Umeå vad gäller nya butiker och moderna gallerior den sista tiden. Jag förstår att mycket måste göras men ändå... Förändringar... Jag vet att problemet till stor del ligger hos mig själv. Jag vill att Umeå skall vara som jag minns det när jag var liten. 
Wear it skall vara fjortisbutiken i postgången, H&M skall ligga mitt emot det som en gång var Elkedjan. 
Skilda Världar-Micke skall sälja blommor och frukt på torget (Okej, han gjorde bara det en sommar, men det var Umeås finaste ansikte på torget) och man skall ha möjlighet att köpa mjukglass för 12 kronor som sedan avnjutes på Apberget följt av en vandring med mormor på "Trädgård i Norr". Jag har svårt för att utvecklingen går så snabbt framåt och eliminerar möten mellan människor.
 
Snart kommer väl blommor på vendingmaskiner också. 
 
Det kanske är min lilla autistiska sida - Jag vill gärna få förvarningar. Jag vill, i vissa situationer och ämnen, veta vad som komma skall. Jag visste ju att det skulle byggas något nytt vid älven eftersom de charmiga husen plockades bort men att det skulle bli skitfult, skitstort och skitmissanpassat - det visste jag inte. 
 
Att kalla byggnaden för ett missfoster var väl kanske att ta i (shame on me). Med ett designeröga så förstår jag fascinationen för byggnaden men åter igen - den passar inte där!  Även om den är ett s.k. "arkitektonisk landmärke".  Om klossen tas ur sitt sammanhang så kan jag tycka att byggnaden har ett kult utförande men i sitt sammanhang (som man faktiskt måste bedöma utifrån): lilla mysiga Umeälv, känns det bara F-E-L. Jag trodde Umeå skulle behålla den idylliska och mysiga känslan, speciellt vid älven. Jag var dum och naiv med tanke på att jag hört "Kulturhuvudstad 2014" femtioelvatusen gånger och borde därmed förstått konsekvensen.
 
Förebild: Idylliska Umeå
Bild lånad från sebbfolk.se
 
Efterbild: Den-passar-inte-här Umeå
Bild lånad från visitumeå.se
 
Okej, jag vet - jag glömmer en viktig aspekt: funktionen. Jag har hittills kallhjärtat kritiserat det visuella och vilken känsla det i sin tur genererar hos en gammal umebo, men inte sagt något om syftet med varför den byggdes. Det är säkert positivt med ett kulturhus - jag menar jag gillar kultur i högsta grad. Och skapande, kunskap och kreativitet, som byggnaden utlovar sig för att erbjuda, låter förträffligt. Och det är ju bara kanon att biblioteket får mer spelrum och uppdateras (jag ska inte nämna att jag blir tårögd av bara tanken att rummet med sittkuddar där man kunde komma in och lyssna på när någon vuxen läste bok, s.k. Sagostund är borta). Jag är inte förvånad över att just Umeå får till ett kvinnohistoriskt museum. Det är väldigt glädjande att höra - så klart! Det finns ett flertal fördelar med tilltagandet, vilket i och för sig är tur för annars hade det bara varit en stor, meningslös, klump. 
 
Jag tänker mig Umeå som min moder. Vad skulle hända om min mor skulle förändra sitt utseende genom ex. en eller flera plastikoperationer? Ja, hon skulle väl vara min mor men det skulle kännas konstigt. Kanske konstig jämförelse men ni kanske förstår poängen med att något inte är som det alltid har varit?! 
 
Mitt Umeå ska vara mitt Umeå, lite antirynkkräm kanske går bra - men hela plastikopetationer - det tackar jag bestämt nej till. 
 
 
Oavsett - Vi ses till jul då jag mest troligt möts av en pyntad kulturklump med julgransbelysning varpå jag motstridigt kommer att utbrista: "Så mysigt. Ändå."
 
 
 
 
 
 
 
 

En av Mina topp-3 Loppisrundor

Hej,

Här kommer ett ganska litet inlägg, men det inlägget bara måste komma för att jag har en sådan kick från dagens loppis! Jag och min kollega Anders avtalade redan i fredags att dra på loppis i helgen -och mycket riktigt, så blev det!

Jag har aldrig varit på Refstad Skole loppemarked men såg redan vid entrén att det fanns mycket bra saker. Det första vi såg var loppisens auktionhörna Anders sa till mig att han hade lust att buda på någonting. Vi går lite vidare och 30 sekunder senare ser vi en cykel, utropspris 500. "Får jag 550" ropar aultionsutroparen och Anders svarar snabbt: "Ja, 550!", 1, 2, 3 - såld!  


Detta fina bord från 1800-talet såldes för endast 350 kr. Jag studerade det noga för jag ville så gärna köpa det, men det hade inte fungerat som matbord eftersom det inte går att styra in stolarna på någon av sidorna (p.g.a. lådor och medar mellan bordsbenen) Jag har dock sökt efter ett sådant bord i en lång tid så det var lite tråkigt och svårt att ta farväl, men fint att se att någon annan tog hem det :-) 


Följande är dagens fynd för min del: 



En tavla med kartmotiv av Norge år 1757. Riktigt fin ram också. Just nu fick den hänga i hallen hemma hos oss, där hängde det ingenting på väggarna så fick detta guldkorn pryda väggen. Jag köpte denna för: 42 kronor, (de ville ha 75 men jag hade bara 42 kr)


Fyra snygga whiskeyglas med "skårer"
som gör att de påminner om en av Rosensahls serie som vi har en del objekt av hemma. Dessa köpte jag till E som faktiskt dricker whiskey. De kostade: 5 kr styck, d.v.s. 20 kronor för alla fyra. 


En grå melerad skål i plast som ser ut att vara i sten eller betong. Den gråa färgen passar perfekt hemma hos oss och vi hade ingen chips-, godisskål. Fyndade till priset: 10 kr.




Goretexkängor i brunt skinn köptes väldigt inpulsivt. De är en aning trånga, men jag tror de går ut sig när jag smort dem. Riktigt bra kvalité! Och priset är väl minst lika bra: 10 kr. 

Vad somliga (oerfarna loppisarbesökare) missförstår gällande loppisar och oss loppisdyrkare, är att de tror man är där för att köpa billig saker, för att det ska vara billigt att handla och att man skall få så många saker som möjligt till så låga priser som möjligt.
Ja, det finns dem som handlar allt de behöver till hemmet, men sedan finns det oss som är ute efter det är specifika och unika. Det som har den rätta känslan. När jag åker på loppisar så jag ute efter den där kicken att hitta någonting som har en historia att berätta eller en potential att renoveras upp och bli någonting nytt. När affektionsvärdet och kanske samlarglädjen spelar stor roll. Ännu en viktig aspekt med loppisar är ju hur loppisar inverkar sett ur ett miljöperspektiv.  Hur skulle det se ut idag om alla vara köpte nytt och kastade allt man inte ville ha längre? 

Det är alltså två saker som är mina sanna kärlekar i livet: mat och fynd/antikviteter! 


Fortsatt trevlig fyndarsöndag!






Snart är Det oppfreshing Av bloggen

Eller en ren och skär uppryddning!
 
Hej! Jag är inte lika duktig på att uppdatera bloggen som jag önskar att jag skulle ha varit. Som vanligt är det fullproppad vardag som sätter 224 käppar i hjulet, men faktiskt också på grund av lite motivationsbrist. Den bristen tror jag kan bero på att jag inte har det ryddiga systemet jag önskar ha (den egenskapen som i och försig stryper mig om dagarna). Därför hoppas jag att inom kort tid kunna "lansera" en inspirations-, inrednings- och pysselblogg där jag delar med mig av tips (det som både känt och okänt folk verkar mest intresserad av) samt en "vanlig" blogg som då kommer handla om livet i största allmänhet, eller i minsta synnerhet för den delen. Jag skall undersöka möjligheten till att ha en och samma blogg men med två olika sidor/domän.
Jag tror därmed att inrednings-, pyssel och stilbloggen kommer uppdateras oftare, eller hyppigare, som man säger här i Norge, med korta inlägg och den vanliga bloggen fylls med några veckors tankar och filosoferande eller vid viktiga händelser.
 
I inspirations (inredning-, pyssel-, DIY-, och stilbloggen skall jag väl inte direkt ha några tävlingar eller göra den till mer seriös än vad den är  (- en amatör som tror hon kan någonting -) men genom att renodla bloggen och dela upp den så att målgruppen tydliggörs, också därigenom få mer feedback från läsarna och förhoppningsvis lära mig något genom det. Det kan vara inlägg om allt i från saker jag funnit i naturen som jag vill göra något med, inspirationsbilder, bilder från butiker/kaféer/produkter eller andras hem, renoverade rum, loppisfynd, DIY-inlägg och allt möjligt annat som jag själv anser som spännande och inspirerande.
 
 
 
 
 
Ja, det är en plan i alla fall. Jag hoppas att den låts genomföras i takt med resten av livet!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En överväldigande Helg

Hej och massa glada miner!
 
Vilken helg. Alltså vilken födelsedagshelg! I och för sig är det inte svårt att kliva fint in i helgen när man varit ledig en hel vecka. Jeg liker vinterferie. Men den helgen har oavsett inledning levererat till fullo!
På fredagen såg jag självklart Tre Kronor vinna sig en plats till finalen på söndag. Hockey är kul.
 
Anniken (hon som äger huset vi bor i) fyllde år så vi fixade fina presenter som jag pyntade fint. Sedan vandrade vi ner med dem. Hon blev jätteglad! Det blev lite annat fixande och trixande under dagen före kvällens stora händelse: middagen på restaurang Sorgenfri med min kära syster. Jag har inte träffat henne på två månader eftersom hon varit ute och rest en månad. Hennes födelsedagspresent till mig var att bjuda mig på middag. Vi ses väldigt sällan egentligen med tanke på att vi bor nära varandra. Väl på restaurangen hade hon med sig blommor (den finaste bukett jag fått!) som var från mamma och pappa. Det var också ett litet "elsker deg" chokladhjärta. Syster och jag drack champagne med jordgubbar, åt musslor (min favorit!) till förrätt och en god kötträtt med rösti innan vi fick in efterrätten. Efterrätten var lite utöver det vanliga... Theres känner kocken och den söta kocken hade visst fått ett litet öga för mig (när syster hade visat mig på facebook) så hon hade skrivit ett litet besked som du kan se om du klickar här. Det var i alla fall gulligt gjort av henne även om jag inte ringt! (... att vara tillsammans med en kock skulle på inga sätt vara bra för mig!)
 
På lördagen vaknade jag upp till den stora Dagen och min lilla tuss hade köpt blommor och presenter. Han hade också gjort en frukost med färska bär, nøtter, choklad och grädde. Edvard gav mig ett presentkort på "Total Relax" på Colosseum SPA. Han hade till och med bokat tid så jag fick bara äta och ta det lite lugnt, städa undan och dra mot Majorstuen. På vägen dit ringde en man och sa att jag hade blombud utanför dörren! Behandlingen var helt otroligt avkopplande och jag önskar jag kunde göra en i veckan, eller i alla fall en i månaden. Tyvärr kostar den 2000 kronor, så det är ju inte aktuellt. På kvällen kom Anniken och Christian (de som äger huset och bor på nedervåningen) och deras kompis Joakim upp med och sjöng för mig med komp. på gitarr - det var stas! Edvard hade fixat en tårta så det blev lite gotta tillsammans med uppvaktarna. Kvällen blev lugn eftersom jag hade match dagen efter. Helgen därpå kom några vänner och drack öl och umgicks, det var väldigt trevligt men fick bli lugnt även det eftersom det var innebandy två dagar efter. 
 
Firandet i korta drag:
 
- sång, telefonsamtal och uppvaktande av nära och kära
- blommor av mamma och pappa
- blombud av min pyrro Kajsa
- blommor och presenter (tvål och handkräm + spabehandling) av Edvard och hans föräldrar
- presenter av min landskompanjon (inredningsboken Real Homes) och från min teamleder (smoothiemugg från Sagaform samt JIF's whipes... hehe.)
- fruktblandning med nötter
- tårta
- champagne
- spabehandling
- en fin korg innehållande: shampoo, balsam, hårspray, torrspray, hårinpackning, kabukiborse och en  vinflaska. 
 
 










Det var ett otroligt mysigt firande med nära och kära. Ångesten över att bli gammal lindrades av allt stohej!
 
Hipp! Hipp!
 
 
 
 
 
 

Önskelista skrivet Av en Ung snart Tjugofemåring

ÖNSKELISTA

- Respengar/Lägenhetspengar/Refleks-ologipengar.
- Apoteket presentkort
- SPA och/eller fotvårds presentkort (för "trasiga naglar" och "idrottsfötter")
- Gamla träbackar
- Ögonfrans-förtjockning (serum)
- Löparskor (gamla: Nike Bowerman 38, vill ha liknande)
- Joggingbyxa G-sport strl:  S, lång modell. 
- Undershorts/värmeshorts från XXL (herremodell stl. M) 
- Längdskidor (hela packen)
- Canvas målarduk (rektangulär) från exempelvis Panduro, TGR, Europris. 

Halfway to 60 or At least 50

Goddag februari månad!
 
Idag är det den sextonde februari 2014. Jag har hört några små förfrågningar om ett blogginlägg och min regel är att jag inte skall blogga förrän jag känner att jag har något speicellt att berätta eller om jag måste psykblogga* (*skriva ut känslorna 100% ärligt, i terapeutiskt syfte) men eftersom jag inte pratat med "er där hemma" på flera veckor så beslutade jag mig för att göra ett helt "vanligt" inlägg där jag skriver om vad jag gjort de sista två veckorna. Sådana inlägg som jag förstår att ingen finner intresse av att läsa. Med det sagt vill jag bara önska - God läsning! 
 
Förrförra helgen låg jag, för ovanlighetens skull, sjuk hemma. Inte så sjuk att jag var helt borta men så sjuk att jag inte hade energi eller röst till att röra mig runt i lägenhet, än mindre på jobbet. Jag hade ont i huvudet på onsdagen  under träningen och på torsdagen avstod jag innebandyn p.g.a. halsont. Jag lyfte lite vikter i stället. På fredagen var rösten svag och öron, näsa och hals gjorde uppror. Jag blev hemma från jobbet och även  på lördagen, var jag hemma för jag var inte mycket till människa. På söndagen spelade vi regionscupmatch mot rutinerade Bøler. Jag var inte på något sätt i form, men vi var väldigt lite folk och jag var väldigt lite klok så jag tog risken/chansen att spela. Det var ingen vidare fart på mig, men vi vann matchen och förkylningen fick sig en  smäll och avtog lite gran redan på måndagen därefter. Det känns dumt att det blev som det blev eftersom denna helg skulle bli extremt produktiv med spackling, slipning och målning så jag kunde börja göra lägenheten till något som jag kan stå för och vill bo i. Resten av veckan så avlöste jobb, träning, mat och sömn av varandra precis som de brukar. Det otroligt heliga lediga tisdagskvällen utegick dock eftersom vi hade föräldramöte.
 
Förra helgen var dock en mycket bättre helg. För en gångs skull hade jag lite energi över och planerna var lösa och resulterade i en ganska impulsiv helg.  Jag har upplevt att jag bara har gått på autopilot de sista åren och att jag egentligen inte tycker någonting är särskilt kul, meningsfullt eller avslappnande. Vardagarna och helgerna har känts som detsamma som veckorna. Det har mest känts som allt är pliktat och att jag bara gör allt för att jag måste. Under denna helg har jag varit lite mer som den Linda jag var för ca 3-4 år sedan. Den Linda som gjorde skillnad på vardag och helg... Hur bagatellartat det nu än låter. På fredagen så var jag och behandlade ryggen. Jag fick skjuts hela vägen från jobbet till mottagningen och dessutom fick jag en gratis behandling av duktiga Kåre. Det var en fin start på helgen! Efteråt mötte jag upp min nära vän Erik för en fika på nyöppnade Coffe House - mitt nya favoritfik på St:Hans Haugen. Inte för att de har så extremt utbud av fika men för inrednings skull. På kvällen så fixade jag lite hemma och började grunda i hallen. Nu skall det gula blandat med olika träslag helt veck! Först ett lager med vit grundfärg och sedan får vi se om jag brassar på med vit färg eller använder mig av Jotuns färg "kalk" som jag köpt 6 litet av. Annars får "kalk" pryda gästrummet. Den kalkfärgen är finast till vitt tak och vita lister och just nu har vi grått på både tak och lister i hallen, så jag tror vitt , eller "Bomull" som det heter, blir allra bäst. På lördagen vaknade jag upp med gott humör och fick frukost av min lille tuss innan det var dags för match mot Sagane. Vi vann med 10-2 och det anser jag själv att Sagane skall vara nöjda med. De stod upp bättre mot oss i helgen än vad det gjort de två andra seriekamperna i år. Jag utgjorde en kedja med Henry och Liga. Det var väldigt kul att spela med dem och vi producerade 10 poäng i rad när vi kom igång!  På lördag kväll åkte jag in till mitt kära Grünerlökka och tog två glas vin med Lisen och hennes kompis Anette... Tydligen är det taxi som gället för att ta sig hem nu när man flyttat till boushen, d.v.s. 5,3 km från Løkka. Söndagen blev slapp och go. Har ju ett hejdundrandes morgonhumör och denna söndag morgon var det delvis tussens fel men humöret vände och dagen med blev mysig med en tur till Grünerløkka för lite fika med Lisen, Martin og Fredrik. På kvällen var jag bara hemma och målade hallen fram till att "Etter och nollor" (nystartad svensk kriminalserie på SVT). Jag är nöjd och utvilad efter helgen och det enda som strejkar är ryggen och ryggens lille Mr. Ishias.
 
 
 
 
 
 
 
 
I tisdags hade vi match mot Bygdøy Monolitten. Det var en väldigt kul match - av många grunder. Dels för att vi vann med 6-0 och det är alltid fett (lånar ungdomarnas uttryck lite) att vinna. BMIL är också ett lag som lyckats vinna en seriekamp över oss så jag kände i allafall att vi kunde visa dem den sista omgången var skåpet skall stå. Det känns också väldigt bra att spela ihop med "Henry" (Henriette Knudsen) och Liga. Det fungerar bra och vi producerar mycket tillsammans. I matchen mot BMIL så gjorde jag 3 mål och Henry de andra 3 (även om ett av dem tyvärr registrerades som självmål). Här finner du bilder från kampen:  http://sveiva.no/damene-vant-6-0-bmil/ . Jag blev utsedd till banans bästa spelare, det har inte skett sedan jag spelade i Råsunda i Stockholm.
Nu börjar jag känna att det äntligen börjar lossna efter två års ganska så mörk innebandyvärld för min del. Denna helg är en extra härlig helg eftersom det inte blir jobb på måndag. I fredags fick jag en Alla-hjärtans-dag-middag. Rosor och ljus i lägenheten öppnade upp för en mysig kväll. Vi avslutade den med två skräckfilmer. Precis som man skall på valentindagen. Igår (lördag) så hade vi bjudit in E:s bror Einar och Anette samt min bästaste Calle. Vi åt taco och smaskig (hatar och föraktar det ordet) efterrrätt och spann sedan vidare på skräckhelgen då vi såg "Död Snö" - en norsk skräckfilm. Det var urspårad och inte min typ av skräckfilm, men vi hade en väldigt trevlig kväll med mycket skratt! (indikator på dålig skräckfilm, men trevlig sällskap). Idag är det söndag och vi har match mot Grei. I dagens match har vi möjlighet att säkra serieguldet så jag hoppas på storkamp. Jag är faktiskt lite nervös!
 
Om sex dagar fyller jag 25 år. Tjugofem lixom. Jag vet att det inte var igår som jag var 18, men igår var jag i vartfall 20-21 år, tänker jag - men det är hela 5 år sedan jag fyllde 20. Det är läskigt. Vad som också är läskigt är matematik och avrundning. Siffran och talet 5 av rundas uppåt. Alltså fyller jag 30 år- med runda ögon sett... Halvvägs till 60. Det var dock  några år sedan jag såg fram emot till att fylla år. Jag vet inte varför men jag hoppas kanske på att det sker något extra nu när det är 25 år som gäller. Men man skall inte hoppas på för mycket. Det bästa är nog att styra upp en egen fest, för att undvika att det blir en oväntat stilla tystnad när dagen väl är här.  
 
 
Jag vill i detta inlägg också skriva grattis till moderlandet Sverige och den prestastion vi gjort hittills i OS! Det är värt all beröm och beundran. Inte bara det - Jag vill gratulera mig själv till en härlig veckas FERIE, LOV, SEMESTER, FRI och LEDIGT! #vinterferie.
 
 
Nej, nu börjar matchuppladdningen - Havregrynsgröt nästa! Ses i Apallökkahallen kl. 18.00! FORZA SVEIVA!
 
 
 
 
 
 

Senaste nytt - Det blir Flytt

Magont, ångest och förvirring!

Är det så det skall kännas eller förefaller jag en ynka malplacerad i processen? Jag vet inte. Helt enkelt. 

Historien börjar vid ett numera omtalat julbord för den arbetsplats både jag och E jobbade på. Jag var ny på jobbet och E hade jobbat där i ca. 5 år. Det hettade till och sedan den dagen så har vi bara haft ögon för varandra... (typ). Allt var väldigt spännande från början, som det brukar vara . I somras var vi på två resor ihop då jag mötte hela E:s släkt. Efter sommaren har det varit jobb och massa träning för oss båda två. Helt ärligt så har det gått nedför med hela förhållandet, så brant utför att det vart vid en ytterst kritisk gräns. 

Men plötsligt så en dag frågar E mig om vi inte kan åka och kolla på en lägenhet i ett gammalt 30-tals hus, för att det vore en idé att flytta in ihop - att pröva om det kan vara en av pusselbitarna. Jag var först väldigt emot och tackade nej till lägenheten. Men så började jag tänka på att han menar att han inte får gett relationen en ordentlig chans när vi bara ses sena kvällar efter träning samt någon dag i helgen, då båda är trötta efter att bara ha tagit oss till varandras boende. Kanske det ligger något i det? Jag slänger mig nu ut i detta med 50% / 50% chans/risk. Antingen så fungerar det eller så gör det inte det. Jag är absolut inte säker på något. Min känsla säger att jag skall fly och akta mig. Bättre fly än illa fäkta, heter det ju. Jag har dock börjat vänja mig vid tanken att bo med någon annan, kanske det kan bli kul, mysigt och bra? Det återstår att se. Jag vet egentligen inte om jag är den där som tacklar förändringar så bra... Men alla förändringar kommer med både för och nackdelar. Here is some of them:


Pros

- Mindre hyra och därmed en ekonomisk fördelaktighet.
- Närmare till både jobb och träning.
- Större boende, mer möjligheter till att hålla på med pyssel och annat, plats till tvättkorg och träningskläder på lämplig plats. 
- En gård till lägenheten, jag kan vakna och gå ut i bara morgonrocken om jag vill 
- En möjlighet till att få reda på om E är den rätta och få möjligheten till ett riktigt förhållande 


Cons

- Längre till mitt kära Grünerløkka och till alla mina vänner.
- Inga sushirestauranger, butiker och liknande just bredvid. 
- Jag måste kompromissa och  tänka på någon annan än mig själv.
- Badrummet är inte helkaklat med golvvärme (min tillflyktsplats på kalla morgnar).
- Man kan hamna i det amerikanerna kallar "a rut", d.v.s. i ett mönster där allt går på rutin och ingenting utvecklas och går framåt.
- Jag kanske inser att jag inte var redo för en ihopflytt eller att det inte var "oss två".


Vad gäller förhållanden så har jag den (nog felaktiga) bilden om att ett förhållande är alltid passionerat och brinnande spännande. Kanske jag har den bilden för att mitt förra riktiga förhållande var en saga, dock med ett olyckligt slut - Och att sagans prins numera är ett återkommande spöke, det är ju en historia i sig själv. 




Folk säger att man måste jobba hårt för att få förhållanden att fungera... Jag är beredd att köpa det ryktet. Dock är det för mig omöjligt att lita på de känslorna som jag har.  Jag har lurat mig själv förr och jag vet inte om jag känner att jag lurar mig själv igen eller om det är den äkta och därmed vägledande känslan. Är aktiviteten i magen oro, spänning eller bara destruktiv insikt?

Det är vad jag ser när jag sluter ögonen som inte stämmer med verkligheten. 


Jaja, nåväl, hur som haver - I morgon går flyttlasset och hur det blir med allt detta vet ingen på förhand. Den som lever få se. 

Tänk att det skall gå - då går det! Bye bye Grynet, Hey, hey Riset! 









Till tomten - The list Of 2013

 
Kära Tomten,
 
Självklart önskar jag mig fred på jorden och att alla sjukdomar i hela världen utplånas men eftersom du hittills inte givit mig (eller någon annan) just det då lägger jag lite smidigt upp min önskelista här. Jag antar att du är en någorlunda modern och hightec-aktig nisse och att du därmed läser bloggar.
 
Tomten lilla, detta är det jag vill ha:
 

- Respengar/Lägenhetspengar/Refleks-ologtimmepengar.
- Life/Apoteket presentkort
- Fotvård/SPA presentkort (för "trasiga naglar"/ terapi!)
- En till gammal träback i ungefär samma storlek som jag har. 
- Liten Björn Borg sminknessecär i grått (Bagorama)
- Parfym: Estee Lauder (Nude) , Dolce & Gabbade (The One) 
- Ögonfrans-förtjockning (serum)
- Löparskor (gamla Nike Bowerman 38)
- Joggingbyxa G-sport strl:  S, lång modell
- Längdskidor (hela packen)
- Mörkgrön/svarta "turbyxor" ex - Fjällräven/Mckinely
- Canvas målarduk (rektangulär) från exempelvis Panduro eller TGR.
 
 
Jag har varit alldeles utmärkt snäll och jag skal sätta ut gröt åt dig på julaftonsmorgonen!
 
Ha en fortsatt fin advent!
 
 
 

Man måste Inte baka Sockerkaka i En sockerkaksform

God kväll och god afton i väntans tider.
 
Här kommer ett kort inlägg för den nyfikne. Jag gillar, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, julpynt (och för övrigt annan inredning också) som ser äkta, unikt och en aning gammaldags ut. Av den anledningen ville jag göra mig en egen och mycket enkel adventsljusstake. 
 
 
 
I somras så köpte jag en gammal och delvis rostig sockerkaksform på Bohusläns största loppis. Formen får agera adventsljusstake.  Jag och min kära kollega Ådne samarbetade fram ett "underrede" - en träbit där jag mätt avstånd och sedan borrat hål för att trycka ned ljusen. Mossan har jag plockat från en stenvägg för ca. 3-4 veckor sedan. Den har legat och torkat sig riktigt torr i källaren så att djur och andra saker inte överlever.
 
 
 

Jag vet att det inte är tid riktigt ännu för att fyra av alla fyra ljus, men det blev ju så fint :-) Man kan också krydda med lite kottar i mossan om man så önskar.
 
 
 
Även detta enkla julpynt är miljövänligt och skonsamt för plånboken. 10 kr för sockerkaksformen är slutsumman för köksbordets krona.
 
 
Sista tipset är: återanvänd gamla saker och använd saker på ett helt nytt och oväntat sätt - Lätt som en plätt!
 

 
 
 
 

Inspiration julverkstad Tema godis Som gåva

Knäck, choklad, fudge och kaos!
 
Eftersom jag inte hunnit så med så mycket  "julstök" i år, och kommer väl mest troligt inte hinna med allt för mycket heller, så har jag lite inspiration från i fjol. 
 
Jag och Pyrran (Kajsa!) tar oss ofta an projekt - och det är på gott och ont måste jag säga. Det slutar alltid med att vi är överseriöst engagerade och att allt nästan övergår till ett fiasko för att det blir så avancerat och invecklat. Denna gång och detta projekt var inget undantag.
 
I utgångspunkt skulle vi laga lite julgodis att ge bort helt enkelt. Men det blev mer eller mindre en liten verkstad med arbetare som definitivt inte fick övertidsbetalt! 
 
Vi inhandlade ingredienser och lite emballage för inslagning samt glasburkar. Vad jag vill minnas så startade vi mitt på dagen med att koka upp olika smetar. Det blev fyra olika sorter som jag väljer att kalla: juleskumsfudge, turkiskpepparknäck, chokladdroppe och vitchokladdroppe. 
 
Ja, själva processen att laga smet och slänga in allt i ugnen och sedan hacka upp de stora kakbrickorna i flera hundra  bitar, var tyvärr bara början. 
 
Vid bordet satte vi oss på kvällskvisten och satte i gång. Vi klippte ut små fyrkanter i celufan och små rektanglar i brunt omslagspapper. I dessa så bitar så slog vi in varenda liten (satans!) godisbit precis som om det vore en julklapp till Nils Karlsson Pyssling. Vi räknade aldrig alla bitarna men uppskattningsvis var det runt 500 stycken. 
 
Efter alla blivit inslagen men papper, band och klistermärken så var det dags att göra strutar och pynta glasbrukarna - då hade klockan redan slagit midnatt! 
 
 
 


Efter att klockan slagit 02.00 och den tidiga morgonen förberedde seg på att gry så avslutar vi verkstaden.
"Hemmalagat julgodis 2012" blev dock en succé - smakmässigt och estetiskt!
 
Det var kul att baka men - Det tog knäcken på mig! Tjilivippen! 
 
 
 
 
 

Julkrans med Lagom elegans

Upp med julpyntet annars skjuter jag! 
 
Då var det snart adventstid. Märkligt. Nu ska man alltså, i flera dagar, medvetet göra en väntan mer olidlig än vad den redan är. Kanske inte för oss vuxna, men för barnen. Som vi bygger upp förhoppningarna inför en enda dag, för barnen bryr sig inte om mellandagarna för då får de inga klappar. Det är bara julafton det handlar om. Det är bara julafton vi väljer att hetsa nästan 1/6 av året (allt börjar ju redan i november)   Jaha, så är det och så har det alltid varit.
 
I min lägenhet har jag aldrig varit så förtjust i att julpynta. Missförstå mig rätt - jag älskar julpynt! Men inte hos mig. Det kanske blir någon detalj i lägenheten men allt det där röda och glittret får jag nog av på nolltid. Men inte hemma i Täfteå. I vårt hus skall det vara mamma-pyntat, precis som när man var liten. 
 
I och med det faktum att jag inte orkar se mitt eget pynt hela tiden så gjorde jag en liten krans och hängde den på utsidan av dörren. Jag vill helst att seg skall se gammaldags, traditionellt och äkta ut. Jag har fått själva kransen av en kollega. Kottarna plockade jag i somras i St:Hans-parken, sidenbanden är köpt på TGR för endast 10 kronor och sprayburken med vitfärg hittade jag på loftet (den har legat vid mitt förråd i 1 år). Totalt kostade den alltså bara 10 kronor att tillverka.
 
 
 
 
Billig och fin glädjespridare som jag själv slipper att se! Hurra och ha en fin advent!
 
 
 

Från (äcklig) Koja till Slott

Välkommen till en liten Home-makeover

Det är ingen hemlighet att jag gillar att rensa, kasta och fixa - Och plötligt dyker det upp ett perfekt projekt. Denna gång inte helt perfekt kanske, men snudd på. En kompis till mig (låt oss kalla honom Bert) hadde just flyttat ifrån sin sambo och var tvungen att, på obestämd tid, bo i en riktigt ful och äcklig lägenhet. Lägenheten tillhör företaget som Bert jobbar för och den har inte blivit rörd sedan 70-talet. Han skulle bo där under tiden han sökete ny lägenhet att köpa. Men det var helt oaktuellt att bo där, även om det bara rörde sig om 2-3 månader. Jag fick en ide. Denna gick ut på att jag med en budget på några få tusen kronor kunde göra om skitläggan till ett mysigt litet boende. Det handlar också så klart om återvinning och miljötänk! 

And so it began.

Här följer före och efter-bilder (ni får ursäkta bildkvaliten) samt en liten beskrivning av aktuella bilder.

 
 
Lägenheten är liten och har därför en bäddsoffa. En övergiven och tragisk look av ett vardagsrum.
 
 
Lite om-möblering med vitt fräsch färg på väggar och bord. Nya kuddar till soffan, ny matta och den fula skinnfotöljen i svart blev med hjälp av en grå pläd både snygg och skön. Tända ljus blev mysigt.
(På bilden saknas två stycken tavlor över soffan)
 
 
 
Det är lustigt att man har en hylla men ändå väljer att lägga sakerna bredvid hyllan. Smaklöst hur som helst.
 
 
Bort med kläder och annat bråte. Vände hyllan så att det kan användas som TV-bänk. Ps. blommorna var gladare en dag tidigare :-)
 
 
Don't get me started gällande toan. Fy, snusk och nej! Veck, veck och tvätt, tvätt! 
 
 
... Och efter en mindre sanering och lite dekoration med bland annat nya handdukar blev toan lättare att kliva in i.
 
 
Köket är hjärtat av hemmet? Inte i detta hem. Kanske köket motsvarar en svettig lill-tå. Lortigt och o-charmigt.
 
 
Jag vet inte om det blev så rungande vackert men det blev i alla fall rent och en anig mer tilltalande.
 
 


Den så kallade matplatsen i lägenheten får en att snarare vilja spy upp det man har i magen. Malplacerade möbler framför vidrigt stygga gardiner.
 
 
 
Bort med onödiga möbler ("Bert" äter oavsett vid soffbordet) och in med space och ljus inramat av nya fina gardiner.
 
 
Lägenheten (läs rummet) i sig själv var en mess. Dålig möblering (se mattan - hjälp!) i kombination med dålig smak... Ja, det blir dåligt.
 
 
Man kan inte göra allt för mycket med en så pass liten budget men jag tycker att helhetskänslan gick från "döda-mig-nu" till "okej-då-här-kan-jag-bo-en-stund".
 
 
 
Fler bilder från make-over'n, klicka på bilderna för att få dem större:
 
 
 
Genom att klippa ut bilder från "Norweigan Wood"-boken och sätta in dessa i olika IKEA-ramar så fick han en tavelvägg med lite krut i :-) Garderoben rensades och färgkoordinerades så klart!
 
 
Inköpslistan från IKEA:

  • ÅRYD ljusstake x 2
  • FENOMEN blockljus
  • JONSBO EGEBY lampa
  • JONSBO BÄRBY lampfot
  • JONSBO skärm
  • KARLSTAD kudde
  • EKTORP kudde x3 (två grå, en beige)
  • BYHOLMA korg x3
  • ALHEDE matta (lämnades tillbaka!)
  • BEKVÄM trappstege
  • RIBBA ram x2
  • ÖVRABY ram x2
  • FÄRGRIK servis
  • FEJKA platsblomma x2
  • SOCKER kruka x2
  • JÄLL strykbräda
  • BÄLUM matta
  • CYLINDERVAS 3-pack x2
  • TINDRA doftljus x3
  • MÅTTFULL doftljus
  • DATA bestick
  • DROPPAR frostad glasburk x2
  • STEKA stekpanna
  • KAVALKAD kastrull 3-pack
  • KORKEN glasflaska
  • VASEN vas
  • OVÄNTAD vas
  • BLOMSTER vas
  • GROGGY bricka
  • ÅFJÄRDEN handduk, badlakan, ansiktsduk
  • IKEA 365 glas
  • FÖRHÖJA träbesticklåda
  • FEGEN tofflor
  • CELEBER porslinburk med lock
  • LUDDE fårskinn
  • GURLI pläd
  • BLANDA stålskål x3
  • ESPISTEL serveringsfat
  • VÅRLIGT kökshanduk x2
Samt dessa småting: toalettborste, diskborste, klädrulle, köksredskap, skärbräda, knivar, muggar, galgar och värmeljus.
  • MÅLARFÄRG blev också inköpt och blev använt till väggar och bord.
 
Jag tror det tog oss två dagar (+ en IKEA-dag) allt som allt. Detta var ca två år sedan men jag tänkte att det kunde vara kul att se ändå och om inte annat kul för mig själv!
 
Hoppas någon blivit inspirerad eller underhållen. Kram och puss - länsbuss! 
 

Om att Mista ... sig Själv.

Halla alla som ids bry sig om: förväntningar, prestationer och potencial 
 
Jag upptäckte nyss att det låg 12 stycken utkast här på bloggen. Anledningen till det är ju helt enkelt att jag har haft i avseende att blogga liiiiite oftare än vad utfallet blivit. Jag var bara tvungen att läsa igenom alla utkasten. Herregud....herregud. En påträngande vilja att  publicera hela skiten infann sig, men med risk för att bli ofrivilligt intagen på psyket så lät jag bli. Jag raderade (nästan) alla och kände att jag lagt lite av mitt forna liv, och mycket av mina skriftliga aggressioner, bakom mig....Trodde jag ja!
 
Välkommen till ännu ett terapeutiskt inlägg. Förebred dig på ett antall ytterst förvirrande stycken. 
 
Det är verkligen så att ibland förlorar man något man aldrig kan få tillbaka, på något som helst sätt. Det kan vara förödande, förlösande eller bara en känsla av total saknad. Jag saknar något men jag vet inte vad. Eller är det så att jag har för mycket av något som gör min befinnande-känsla och existens obalanserad? Ja, det kan vara balans, eller rättare sagt obalans. Eftersom jag inte kan sätta fingret på vad det är; om det är något jag förlorat eller något jag aldrig haft, så är det svårt att veta vad det är... dock tror jag att jag aldrig haft det, det är med största sannolikhet någonting jag vill uppnå. Jag tror på ödet och försöker vara observant på de små svängarna livet tar och meningen med dessa. Antingen är jag bara bångstyrig eller så är jag korkad. Korkad i  kombination med förvirrad kanske? Ja, det känns logiskt men frågorna är fortfarande många, oavsett min intelligenskvot.
 
Vad skall jag göra med mitt liv? Tanken på alternativen får mig att avvakta och vänta - inte för att de alternativen som finns inte är tillräckligt bra eller många, snarare tvärtom. Jag har en lista (så klart en lista) över alla yrken som jag är mer eller mindre nyfiken på. Jag har varje år en plan över vad jag skall studera och när, men varje år väljer jag ändå att fortsätta jobba. Varför då? Ja, varför? Kanske dels för att jag gillar att jobba och prestera men också för att det aldrig har känts helt rätt med akutella studier. Kommer det någonsin kännas helt rätt, eller måste man bara kasta sig ut i det och chansa? Vad handlar livet om? Vad bör man få till? Måste man studera? Måste man skaffa familj? Måste man bestämma sig för var och när man skall "slå sig till ro"? Måste man pensionsspara?
- Nej! Man måste inte det men man måste ta ett val... och det är ju det som är svårt. Hade det inte funnits andra alternativ än att exempelvis skaffa familj, d.v.s. om detta hade varit obligatoriskt så hade det inte varit ett problem. Det finns så mycket att göra i livet, så mycket att välja på.  Jag får en viss rädsla över tanken att jag vill mycket men att jag bara fortsätter att flyta på.
 
Vad förväntas av mig? Plötsligt slår tanken mig som en blixt oväntat slår ned: Jag måste göra något stort i mitt liv! Det spelar ingen roll om det handlar om att rädda elefantungar eller rita en byggnad som blir världskänd.
Ända sedan jag var liten har många i min omgivning sagt att det kommer bli någonting "stort" av mig, Frågan är ju vad de definierar som stort. Det jag tror de menade är att jag har haft en "stå-på" vilja i hela mitt liv och brunnit för det jag gjort. Jag har varit engagerad och passionerad i allt jag hållit på med och det har varit väldigt mycket - skall det göras så skall det göras ordenligt och hela livet är ju en enda stor tävling - om inte mot andra så mot sig själv. Det är nu på senaste år som allt av övriga intressen än jobb och innebandy har suddats ut. Förr var det tid till skola, innebandy, fotboll, skidor, vänner, rollspel och ett dussin hobbyer samt en hel del resor. Jag tror egentligen att det som förväntas av mig är det jag föväntar av mig själv. Någon frågar i bland om studier, när jag har tänk börja studera, men that's it. Dock frågar jag  mig själv flera frågor, flera gånger, flera dagar...
 
Vad vill jag och vad kan jag prestera? Jag vill skaffa mig ett jobb som jag kan se mig själv jobba med och utvecklas i under flera år, alterntivit jobba med olika projekt. Jag vill studera om det jag studerar leder till min dröm angående jobb. Jag vill ha hyffsad eller högre typ av lön och gärna inte studieskulder, så klart. Jag har genom mina arbetande år vart innom ganska många jobb och bransher och har hittills inte prickat helt rätt. Undervising (som jag jobbar med nu) är definitivt en av de yrkena som jag trivts bäst i. För några år sedan var jag på väg att få ett jobb way out of my league, eftersom det var ett gäng ingenjörer plus mig som var aktuella för tjänsten.  Jag frågade då min pappa: "Tror du jag kan vara ansvarig säljare och installatör för pumpsystem?" varpå pappa svarade: "Jag tror du kan göra precis vad du vill i livet, bara du vill det." Jag vill lyckas inom idrotten (definiera lyckas...?).... inom vilken idrott vet jag inte ännu, jag antar att mitt omedvetna menar att det är innebandyn det handlar om eftersom det är den enda organiserade sporten jag håller på med nu för tiden. Jag vill ha ett lagom stort och lagom flådigt hem. Allt skall vara genomtänkt och funktionellt men framför allt präglas av estetik. Jag vill få tid till mina små projekt som jag alltid velat genomföra. Jag vill framför allt få ordning på allt kroppsligt och vad det är vill jag för allt i världen inte diskutera här. 
 
Jag tänker och undrar om mina egenskaper hjälper eller stjälper mig. När går jag över gränsen från "duktig flicka" till "sjuk flicka"? Att fundera på vad man vill och skall göra i livet och sedan bara göra detta kallas att förverkliga sig själv. Kanske hela diskussionen är ett resonemang om just det: förverkligenade av sig själv.
 
Det kan inte vara lätt att hänga med alltså. Det som slängs ut på bloggen ena stunden är inredningsbilder och tips, listor, krönikor eller resor medan nästa inlägg kan vara direkt från mitt uppgivna "vad fan handlar livet om hjärta". I livet finns så många motgångar, men är det dessa som genererar kraft och resulterar i att vi fortsätter att fortsätta. Lever den som bara lever? Eller måste man dö lite för att leva? De flesta (mest troligt äldre läsare och observatörer) tänkter kanske att mitt funderande över litet är en kris jag nu och här går igenom... identiteskris, "de åren då man är osäker", men tänk om inte. Om jag bara fortsätter att fundera, ifråga sätta vad som är viktigast - att förverkliga sig själv eller göra det som förväntas av en? De flesta som tror att de är över sin osäkre och sökande period kanske bara har slutat tänka, slutat analysera, accepterat tillvaron trots att man inte gillar den. De vågar inte ifrågasätta sig själv och deras bedrift i vardagen. De vågar inte frågesätta världen. Jag måste hålla ett visst avstånd till de som är "klara", "redo" och "stabila". Dels för att ag blir utmattad av att de har fått det till, stabiliserat sig och nöjt sig. Jag nöjer mig aldrig i livet. Allt kan bli lite bättre, utvecklas ytterligare lite, sysematiseras mer avancerat. Många säger att det är bra att inte nöja sig. Men jag tror inte exakt de vet vad jag egentligen menar. Jag vill kunna andas ut och tänka: det här är bra, jag vill ha det så här nu. Släppa allt det tvångsmässiga - alla handlingar, alla listor, alla system, alla vinklar - allt, allt, allt! Hur vet man att man är en starkt person och inte bara en person som kan förtränga och se förbi? Finns det svar på frågor eller bara mer frågor på svar?

 

Tankarna eskalerar i overkliga banor. Det kan inte vara en personlig kris. Såvida inte en kris kan pågå i flera år. Såvida inte kris är lika med vardag, en livsstil.

 

 

 

 


Italy baby Cortona Rules

Buona sera,

För ca 10 år sedan var jag i Italien med mitt dåvarande fotbollslag Täfteå/Sävar. Det jag lärde mig då var att om man är 14 år och är i Italien så kommer man att vilja resa tillbaka. Definitivt. 
 
Italien är ett beundransvärt land på många sätt. Att ha så många specialitéer så som pizza, glass, pasta och vin är väl helt otroligt kombinerat med ett ytterst intressant och kraftfullt språk. Självklart ville jag resa tillbaka men jag trodde inte att det skulle gå så pass lång tid som 10 år. Anledningen till destination Italien denna gång var lyckligtvis inte fotbollscup - utan bröllop! Och igen lyckligtvis - inte mitt bröllop. E:s kusin skulle gifta sig och hade lekt lite med den geografiska delen. Jag och E tänkte att om vi ändå skall ned till Italien, Cortona, så kunde vi ju göra en helsemester av det och boka in extra dagar. 
 
Det var för en gångs skull inte jag som höll och sprang med stafettpinnen. Käre Edvard hade tagit på sig att boka både resa och hotell. Resan startade med att jag var förbannad över maten på Gardemoen som kostade multum och smakade inget annat än lera, geggamoja och blöt jord. Men den historien var snabbt över och vi hamnade i Rom. Från flygplatsen i Rom så fick vi ta taxi eftersom vi anlände efter midnatt. E godtog summan 65 euro innan prutarlinda fått göra entré. Richardo hette chauffören so körde oss och han gav en knapphändig guidning genom stan. Han blev överlycklig att jag kunde lite italienska, för han kunde då inte engelska. Vid vårt avsked så sa han att vi kunde ringa honom och få ett "special price" på 40 euro nästa gång. Tack till E som blåste oss på 25 euro! Vi ankom till vårt hotellrum efter en lång tids resande. Jag var nog inte helt nöjd med rummet av den enkla anledningen att jag inte gillar att bo i skokartonger iklädda heltäckningsmatta. Det är ju känt att jag stundtals har sjuklig bacillskräck, hårfobi och ouppnåelig strävan efter renhet. Ett OK rum blir alltså därför inte ett OK rum i mina ögon.Vi somnade sent. 
 
 
Traskande Tisdag
 
Vi vaknade sent. Gick planlöst runt i Rom och såg massa byggnader där ibland Colosseum. Vi gick faktisk bara bara runt och snurrade på tills vi hittade en bra restaurang eller en glassbar. Jag åt massa glass. Gelato fragola, per favore! På eftermiddagen satt vi en stund uppe på takterassen. Vilade och myste en sväng och därefter gjorde vi oss klara gick på restaurang Alessio och åt.Till förrätt blev det prosiotto e melone, mozzarella e insalata. Till huvudrätt beställde jag calamari och E nöjde sig med pizza. Vi traskade hemåt vid  23-tiden.Trötta! 
 
Dagens hjälp!: När en utklädd Romare kastade sig framför mig och frågade: "Wanna take a pitcure?" Varpå jag flyg i luften och utbrast: "Men herregud, är du galen?"
 
 
Omöjliga Onsdag
 
Vi tänkte vakna tidigt och åka tåg till stranden så vi var där vid 11-tiden men vi vaknade inte supertidigt och vi tog definitivt inget tåg före 11... Med 12.50-tåget var vi på väg mot Santa Marinella. Då hade vi spenderat 2 timmar på att finna ut hur vi skulle få biljetter, skaffa biljetterna och vänta länge på tåget. Kl. 14 ankom vi hur som helst till Santa Marinella och där var det klarblått-grönt vatten som gör man bara skiner upp av åsynen. Det var riktigt varmt men emellanåt kom det lite vind s gjorde det hela till en mindre plågsam tillvaro, temperaturmässigt alltså. Massa solning och en härlig badtur. Jisus - det är salt i vattnet! Vi åt pizza, glass och drack öl. Solen gick faktiskt i moln så vi åkte vid 18-tiden. Denna dag blev det en väldigt sen middag vid 23-tiden på Hostari. Det blev pasta bolognese för båda två!
 
Dagens felsägning: "Han Bertil Åkesson er din typ av humor" säger E till mig. Jag skrattar och frågar vem tusan det var. E hånar mig när han överlägset frågar om jag inte sett Sällskapsresan. Jag frågar om han menar Lasse Åberg och jag får ett litet beskedet "ja" till svar. 
 
 
Trubbliga Torsdag 
 
Direkt vi vaknade så åt vi en snabb frukost och sedan städade vi ur hotellrummet som jag inte kommer sakna ett dugg! Gick runt i butiker, en gammal uttorkad (men mysig) park. Åt lunch på Antico caffé Santa Maria som ligger rätt vid sidan av Santa Maria Maggiore,, en av de mäktigaste byggnaderba. Här skall läggas till att E:s nickande kostade oss 150 spänn i dricks, han kan inte kontrollera sig själv över huvudtaget. Vid 15-tiden
så mötte vi upp E:s syster och hennes man för att tillsammans åka till Cortona (där E:s kusin skall gifta sig på lördag). Vi hade bokat ett hotell någon kilometer från de andra men fick ett samtal om att det blivit dubbelbokat och att vi skulle bo första natten på samma hotell som de andra, d.v.s. hela tjocka släkten. Mina förväntningar var höga, näst intill ouppnåeliga, med anledning av vårt hotell i Rom. Numero venti blev vårt öde. När receptionsdamen öppnade dörren så föll min haka bokstavligen till lägsta möjliga ställning - Vi hade fått oss ett slottsrum! Hotellet var byggt på 1700-talet och präglade hela rummet och dess interiör. På kvällen fick jag träffa hela släkten på första middagen i samband med bröllopet. Ostar, skinkor, pizzabitar och öl och vin under ett otroligt fint tält med tända ljus. 
 
Dagens "free-ride" (or not so free): Vi skulle tillsammans med Edvards syster Helga och hennes man Bård åka från Rom till Cortona. Vårt, mitt och E:s, stopp hette Torentola men vi tänkte att vi kunde åka med de andra som skulle endast ett stopp längre... Men, men, men. Det blev hel del längre, många stopp. Tåget stoppade nämligen inte på alla hållplaster och vi fortsatte förbi Arezzo. Taxi tillbaka till Torontola och hotellet *gulp*. 
 
 
 
 
 
Finsmakar Fredag
 
Idag skulle vi checka ut tidigt och byta hotell till hotellet 300 meter bort: Residence il Casale. Båda två var lite oroliga för att det nya rummet inte skulle vara i klass med förväntningarna och tillfredsställande nog. Det "nya rummet" ja... Herregud! Vi fick en hel lägenhet ju! Stort vardagsrum och lika stort sovrum, kök, varsin toa med dusch, egen uteplats och dessutom bodde det en kattunge bredvid vår dörr! Huset var lika gammalt som det förra hotellet och helt magiskt inrett med gamla möbler. Jag var i himlen! Och Edvard var i alla fall några meter över markytan (även om han inte var lika exalterad som den änglalika slottsfrun). Jag döpte kattungen till Bennie :) 
 
På förmiddagen gick den hyrda bussen till en vingård 1,5 timme bort. Där blev vi guidade på bryggeriet som hade varit aktivt i många årtionden men sedan 2009 sålt sina viner på marknaden. Vi fick 4-rätters meny och vi fick smaka på fyra goda rödviner. Det var så varmt denna dag att det gick inte att stå i solen en längre stund. På vägen tillbaka var alla väldigt trötta och många sov i bussen, halvt berusade, halv trötta. Helt färdiga. På kvällen så åkte vi in till Cortona centrum och åt på Café del Teatro. Pizza så klart! Vi utforskade "stadens" gator och myste på precis som man gör i Italien en vacker kväll.
 
Dagens tillvaknande: På vägen tillbaka till Cortona hade jag slumrat till i bussen. Som vanligt hamnar jag i drömmarnas värld och vaknar av en svensk röst, (märkligt hann jag tänka eftersom alla är norrmän eller italienare här i kring) men det var brudens bror Stig som i mikrofonen tog en guidning på svenska. Han var förvånansvärt duktig och rolig. Att tillägga är att norrmän beundrar det svenska språket (och gillar att göra narr).
 
 
Lyckliga Lördag
 
Den stora dagen - anledningen till varför vi rest ned till paradiset. I vanlig ordning åt alla frukost på hotellet, som låg 300 meter från oss: Villa Balladelli. Sedan solade och plaskade vi vid/i poolen och handlade oss lite mat. Kl. 15.30 åkte vi förhyrd buss + en minibuss (så många var vi!) till Cortona centrum. Det var så äckligt varmt just idag så att jag tyckte rent av synd om alla män som hade på sig sin kostym. Men, bröllop i all ära. Vigseln ägde rum i Cortonas motsvarighet till rådhus eller kapell. Italienska och engelska plus lite norska ord sades och vips var de gifta! Det blev middag på hotellets mark och festen på gick till tidig morgon. Jag, som sällan blir sjuk var väldigt förkyld, men lyckades hålla ut till 05.15. 
 
Dagens utrop!: Ni som känner Edvard vet att han är tystlåten, blyg och inte så pratsam. Under denna bröllopsnatt så tog han till den kära flaskan och firade sin kusin ordentligt. Jag satte mig i hans knä men frågade om jag kanske skulle flytta på mig om det inte kändes bra. Han svarade (riktigt högt, näst intill skrikande): Neeeei da, der er så skööööööönt" varpå både jag och alla hans farbröder föll i skratt. Vart fick han luft i från? Min Uffie. 
 
 
 
 
 
 
Svala Söndag
 
Kan konstatera att det var en brakarfest och att vi missade frukost, med marginal. Vi steg upp kl 13.00. Dagen blev lugn och fin. Vi åt middag i Cortona centrum på restaurang Nessun Dorma. Varken paste eller pizza. Jag åt kött med Rosmarin och potatis "cake". E åt kött med något annat som jag inte kommer ihåg vad det var, för min var godare! Det blåste lite och var faktiskt kyligt denna kväll.
 
Dagens under: Edvard var inte bakfull??!!!
 
 
Molniga Måndag
 
Nåväl, moln och moln. Dagen var fin och varm den också. Vi åkte tåg tillbaka till Rom med Ingeborg och Ebrett, släktingar till brudens mor. Det var en trevlig tur! Jag och E avslutade vår Italienresa med pizza på en oförskämt billigt ställe. Det började regna i samma veva som vi skulle gå till tågstationenen. I övrigt har vi ju haft en drömsemesterväder.
 
Dagens onödiga inköp: Medan jag var på toa så kom det en paraplyförsäljare. Det reulterade i att E köpt ett paraply för att använda mellanr restaurangen och tågstationen, d.v.s. ca 80-100 meter. Det är okej att skaka på huvudet. Och bita sig i läppen.
 
 
Addio, Ciao, Arrivederci!
Och förresten - Ikväll åker jag till Stockholm för att så åka till Kroatioen i morgon! He ä int synd om mej.
 
 
 
 
 

The end Of an Era, kind Of

Hej du gamla goda tid!
 
Täfteåfestivalen är nedlagd efter 11 års härjande och totaldominerande. Mitt hjärta gråter blod. Denna artikel är min terapi så som många andra inlägg. Täfteåfestivalen var sommarens och årets höjdpunkt - Four Line Poem var sommarens och årets band - om vi blickar många år tillbaka på deras s.k. storhetstid. Jag har genom dessa år planerat semester och bokat resor endast med festivalen i hänsyn. Jag har varit på festivalen varje år så långt tillbaka som jag kan minnas. Även om mina två första år bara gick ut på att spana in området och smyga runt inhängnaden eftersom jag var för ung för att komma in. Men även jag blev tillsist insläppt och kärleksfullt välkomnad. Jag räknades väl till den gruppen Robert Lundgren kallar "fjortisar" i en artikel av Evelina Burström.
 
På festivalen garanterades jag att möta gamla vänner, klasskamrater, lagkamrater, gamla lärare, galningar, genier och idioter, samt stifta bekantskap med nya människor. Det märkliga är den tryggheten jag kände av att se dessa människor, år efter år. Han med håret, hon med piercingen gänget med hängbyxor. Jag visste ingenting om dem förutom att de var på samma plats, samma tidspunk som mig en gång om året. Förmodligen kände hade de samma tanke och känsla som mig. Trygghet.
 
Mycket av vem jag är ligger i Täftefestivalen och allt vad den innebär. Det är inte bara en festival med öl, musik och hamburgare från kollocafet - det är en helg där kärlek och relationer hägrar och bevaras. Det är en helg då man inte behöver vara något annat än just sig själv. 
 
 
 
Grabbarna som startade allt när jag var så liten att BH fortfarande var en långsökt strävan - Robert Lundgren, Andreas Bertilsson, Anders Lundström och Anders Sundbaum - Ni startade snarare en tradition än ett festevent. En tradition som har påverkat mångas liv och många relationer. Allt detta bara för att ni ville "lira" lite. Jag vill också hedra en fin man i samband med sorgen och glädjen till denna festival.  Per Olsson. Han var inte bara var en toppenlärare och underbar person, han var även en nyckelperson kring dessa festivaler. 
 
Okej, Linda - andas. Jag kommer inte att dö av saknad (?). I min naivitet tror jag fortfarande att det kommer bli en till festival. Kanske om 10 år - på kollo så klart, reunion om du så vill. "Alla" är där och är precis som de var förr. Det är ju inte på något sätt logiskt eller trovärdigt, men in my mind är det så det är. Ja, men lugn nu! - Jag har en back-up-plan. Eftersom det hör till vanligheten att få barn så kan jag berätta för dem om de fyra grabbarna som körde igång en tradition som kom att betyda väldigt mycket för mig. När jag informerat dem engegerat nog kan jag se till att mina ungar styr upp Täftefestivalen - the comeback. Herregud, jag är tragisk.
 
Jaja, tragisk eller inte. Ordet kanske är nostalgisk? På tal om detta. Kolla in de två videorna nedan. Gåshud långt ut i hårstråna, tänk det ni!
 
Den enda sången av Four Line Poem som ligger tillgänglig
 
 
 
PS. Jag har fortfarande kvar min Four Line Poem- keps!
 
 
#sentimental#mygg#förstakärleken#tält#kollo#förfest#i#byn#fourlinepoem
#kärlek#cyklar#i#diket#schysstaspiror#hångel#nattbad#lycka#hamburgare
#pantsamlare#kissa#utan#papper#efterfest#RG#myggigen#stulna#cyklar
 
 
Avslutar med lite hash-tagging eftersom det blivit populärt sedan jag sist skrev ett inlägg!
 
 
 

Nyårskrönika – Vilket jävla Skitår

Hej, hemskt mycket hej.
 
Då var 2012 över, slut, färdigt och avklarat, d.v.s. klappat och klart aldrig mer igen. Det känns fruktansvärt och overkligt bra! Nu skall jag, för att verkligen avrunda året med att få ut all min frustation, hata 2012 lite extra mycket innan jag lämnar det bakom mig.

Den 6:e januari skrev jag in mig i Norge. Det var väl typ då allt började... Ish. Jag blickar snabbt över årets kalendernoteringar och ser att veckorna präglas av: ”fastlege”, ”lege”, ”fyseoterapeut”, ”bruddkontroll”, och ”röntgen” och det är väl det faktum att jag brutit nyckelbenet två gånger detta år som legat  tyngst över mig. Jag tror egentligen att jag skulle klarat det ganska fint men när detta inträffar och allt annat också går åt helvete, ja då blir det kaos i lilla livet. När ingenting går som de skall, och då menar jag ingenting. Jag kom faktiskt på mig själv ett par gången tänkandes: Idag skall jag vara glad för ingenting har gått käpp-rätt-åt-helvete. Det blir ju en aning dumt eftersom oftast så kanske man är extra glad en dag då något bra inträffat, men jag var glad (läs ”glad”) de dagarna något dåligt inte inträffat. Men för att undvika att reta upp mig själv, vi följer: låt gammalt gråll vara glömt, så tänker jag inte gå in närmare på vad 2012 så artigt bjöd på.

Året 2013 skall inte bli det bästa året i mitt liv nej, men det skall bli bättre än 2012 och det skall inte suga. Det är målet. Hittills så har året varit väldigt bra måste jag säga. Jag har satt ett, eller egentligen två, nyårslöften/mål. Den ena är att vara lite mer kvinnlig, det går sådär. Det andra är att träna varierad träning 5,5 – 6 (helst 6) pass i veckan. Varierad träning innbär exempelvis: simning, innebandyövningar, löpning, styrketräning, skidåkning o.s.v. Det har faktiskt gått väldigt bra och jag mår väldigt bra av det. Allt har ju sina baksidor, även regelbunden och hälsosam träning. Jag har i princip inte sett mina vänner på två månader. Men det kan ju inte bara skyllas träningen, det kan skyllas en fruktansvärt fin man också. <3

Vad gäller jobb (som alltid har hunnit förändra sig mellan mina blogginlägg, p.g.a. förklastlig hyppighet) så trivs jag väldigt bra på min nuvarande huvudarbetsplats, Ammerud Skole. Jag började ju att jobba extra där efter att jag slutat på Groupon, de hade behov för mig varje dag och så småningom så jobbade jag heltid. Den 21 januari fick jag heltidskontrakt som sträcker sig till den 21 juni. Som det känns nu så hoppas jag på att får fortsatt jobb efter sommaren. Efter sommaren är dock en avlägsen tid. Efter sommaren är som ett helt nytt år. Planlöst.
Jaja, nu är det första delen av året jag får koncentrera mig på. Fullt fokus krävs för att manipulera ödet till att ge mig en liten mer fördelaktig tillvaro kontra fjolåret.

Men... det nya året börjar bra. Eller? Jag ska resa 06.45 från Umeå mot Oslo dagen efter nyår. Tåg inställt, kommer ingen ersättningsbuss, bokar nytt tåg till sthlm. Men vet att jag kommer missa tåget till Oslo. Ringer kundtjänst. SJ hänvisar till Norrtåg, Norrtåg hänvisar till SJ. Ingen vill kan eller tar ansvar för en passagerare som blir lämnad i Sthlm, men som har betalt resa hela vägen. Till SJ får jag ringa 8 gånger och förklara mitt ärende på nytt varje gång. Säger att det inte finns plats på tåg eller buss. Jag blåser av allt efter att ha rivit av 23,5 procent av mitt hår - bokar ett flyg och kommer hem i tid. Jag vill bara varna alla för SJ, för de går ut med en löjlig ersättning med anledingen: Du valde att avbryta din resa med oss och resa på egen hand. Ja, vad fan skall jag göra när dem klart och tydligt sagt: Vi kan inte hjälpa dig vidare. Jaja, bortsett från detta – som vi för enkelhetens skull kan kalla årets ”karensdag”, så har det nya året gått  fint.

Nästa inlägg kommer att innehålla ”2012 – The good parts” i bilder. Trots att året har präglats av oro, ångest, längtan och en ack så definierad bekymmersrynka, så finns det ljusa stunder. De stunderna har jag fångat på bild och kommer att lasta upp nästa inlägg.

Gled dere og nuss



 

Notes from The past

Ämne: Ointressanta anteckningar

Dina läppar var oemottagliga, obrydd om vår sista kyss. Du vände dig om och gick din väg med dina väskor i dina jeans. Och just dina kängor!

Varför måste jag leva i eufori eller sorg, klarar inte av mellanlandet. Kommer aldrig att känna lyckan? Känsla av tillfredsställelse.

Tiden läker alla sår men vad spelar det för roll när det är ärren som gör ont?

Minns du när vi var på nakna på stranden på Sveriges soligaste ö? Den dagen, den dagen, den dagen.

Alla barn, med liv och glädje, fly kärleken den förgör er.

Fan, jag har förklarat krig emot kärleken. Vad är fred och hur når jag dit? Kent - ni förstår mig va?

Håkan sa: "Mina ögon letar efter var dina ögon är" Jag rensar Stockholms krogar efter din blick, var är du?

The sounds sjunger: "Queen of apologi...im stuck with this feeling, I am fighting this feeling." Fighten slutar aldrig upp, eller gör den?

Linnros konstaterar: "Det här är slutet på vår film" Precis så sa du till mig den dagen vi gjorde slut. Har du tänkt på att filmer kan ha uppföljare,? I alla fall alla bra filmer.

Katie Meluah sjunger: "Piece by piece, is how I let go of you." Släpper jag en tusen del av dig per dag?! Ska det ta tusen dagar innan jag kommit över dig? Kommer jag komma över dig? Eller inse på den tusende dagen att det var en miljondel per dag som jag släppte dig och att du alltid kommer finnas kvar.

Ingen kontakt sa du, ingen kontakt blev det. Har hört att du också flytt landet.

Vi var samma du och jag. Vi ville samma med allt.

Kommer mitt hjärta någonsin förlåta min hjärna?

Bär jag styrkan att hoppas eller saknar jag modet att släppa?

Varför läser jag ditt horoskåp? Skit också.

 

 

 


Nyckelbensnytt - world Wide news

Senaste nytt på nyckelbensfronten, godafton!

Var hos läkaren igår. Allt läker på som bara den, och mest troligt som det skall. De var extremt skeptiska till spel om 5 veckor (vilket jag kanske bör förstå själv). D.v.s. Jag missar alltså Europacup. Läkaren har sagt att jag måste vänta minst 3 månader, men påpekade att efter 1 år är benet helt starkt igen (jag väntade ju 5,5 mån från första bruddet till det jag spelade och det höll ju inte). Om jag väljer att gå ut och spela igen så finns det en risk att jag bryter det igen så klart - ju tidigare, desto större risk. Och OM jag bryter det igen så finns det en överhängande risk att jag aldrig mer kan spela innebandy och att jag får bestående men, som kan innebära en problematisk vardag.

Så, som det ser ut framöver skall jag rehaba och när allt känns fint ska jag vara med på övningar, passningar, skott m.m. Men EJ kontaktsport/heller inte tackla golvet. Sen får vi se när jag börjar igen, om jag börjar igen, ju mer is i magen desto bättre chans har jag att bli "normal" igen.

Nu ska jag försöka se allvaret i vitögat och inte ge mig ut för tidigt. Det är definitivt det svåraste uppgiften Gud (som jag inte längre tror på) serverat mig.

Nu sitter jag i bilen på väg till Karlsta-cup. Let's wiiiiin this shit!







När hoppet Dör och Man börjar Om på Noll

 Bitterfitta! Bitterfitta! Bitterfitta! (som jag förstått det är det OK att skriva fitta om man skriver det följt efter bitter)
 
Det var en gång en tjej. När denna lilla tös föddes så bröt hon nyckelbenet - Jaha, sånt händer kan man tänka. Denna lilla tjej blev 2-år gammal och den vilda lilla krabaten hoppar ur barnvagnen och bryter nyckelbenet igen - Attans klängapa och typiskt kan man tänka. Vid 9-års ålder då denna flicka är en stor flicka, med äventyrslysten mer brinnande än någonsin så kastar hon sig ut i en lian i trädet och åker jag rakt in i den stora björken, krak så var det av igen. - Hmm, tredjegången gilt, men nu är det väl detta över kan man tänka. Åren går flickan passerar tonåren, påbörjar vuxenlivet och landar på en ålder av 22 år innan det knakar till igen. Ganska ordentligt och inte vackert alls denna gång, det vänstra nyckelbenet går av på ett icke önskvärtsätt. Detta var då mitt i hennes innebandysäsongen. Nej, lägg av, är det möjligt kan man tänka. Den 22-åriga kvinnan hinner rehablitera i 6,5 månader och bygga upp musklerna igen. Hon hinner till och med fylla 23 och få ett godkännande av både svensk och norsk läkare att ge sig ut på banan igen. Hon hinner spela 1,5 match innan olyckan är framme igen. Nyckelbenet sviker henne och kommande innebandysäsong är struken ur kalendern. Och allt man kan tänka då är - Otur? I övrigt så sänder Gud henne en hostning eller i värsta fall en nysning då hon bör bli lite extra straffad i den, i övrigt, tristessfyllda vardagen.
 
Jag vet att detta kan låta tjatigt och man kan tänka "Get over it" (om man nu tänker på engelska) men det är svårt att inte låta detta påverka mig när min vardag i stort sett handlar om att använda min kropp som ett verktyg för att må bra och när min sommar bara har handlat om uppladdningen och vägen tillbaka till innebandyn. (ps. sommaren började redan i mars för min del) så svartnar en liten del av hjärtat. Det värsta är kanske inte att gå igenom samma sak igen, med diverse smärtor, påklädning som tar en kvart, avstå från all typ av aktivitet, kolla på innebandyn istället för att utöva, den värsta är att när detta nu skett så pass många gånger, när jag får ett OK av experter men det ändå inte håller, finns det då någon väg tillbaka?
 
JAAAAAA! Det finns det. Jag ska fan rehablitera skiten ur mig själv! - Och spela igen! Men jag säger då det, bryter jag det igen då slutar jag med innebandy, för det blir då 6:e gången och jag skall inte vara den som ev. bryter nyckelbenet 7:e gången. Helt seriöst, visst skulle jag orka med det, men hur ser mitt liv då ut i övrigt? Sjukskriven och behöver hjälp med att ta på mig byxorna? Det kan det väl inte vara värt, eller? Jo, det kanske är värt det. Allt det innebandyn gett mig i mitt liv kan jag inte sätta pris på: resor man gjort, lag man varit en del av, motgångar och medgångar och ja - framgångar! Det ha gått 1 vecka och 3 dagar sedan det lilla, gulliga knaket och helt ärligt, jag har inte så ont eller särskilt svårt att röra mig, denna gång är ingenting jämfört med förra gången. Hur som helst så kommer jag att träna det jag kan träna, följa med mitt kära Sveiva till Karsta-cup och ut i Europa för europacupspel, med eller utan klubba. Man bryts ned (i mitt fall av) och kommer tillbaka, starkare (i alla fall psykiskt) hoho :)
 
Så,  "När hoppet dör och man börjar om noll" kanske bör vara "När hoppet på nytt tänds och man kör till 100"
 
Att skriva är en del av min egen terapi, här kan jag älta och beklaga mig utan att någon säger till. Tack och adjö!
 
 
 
 
 
 
 

Gotta do It, just Gotta - vem Törs?

Ja, och där flöt jag ur blogg-flowet! (som jag egentligen aldrig var inne i)
 
Illa, illa, Linda-lilla. Men, faktum är att det har hänt mer spännande saker i mitt liv än data-stirrande. Har haft semester nu i 5 veckor och under semestern har man tid att tänka. Kom hur som helst på att jag ska göra en liten utmaning. Vet inte vem jag ska utmana ännu, men det måste vara en modig och rolig person som vill vinna lika mycket som mig. Jag har hittills tre stycken uppdrag som jag finner utmanande och jag skulle vilja ha två stycken till därför är jag öppen för förslag och inspel på min lilla omogna lek.
 
 
Följande uppdrag skall utföras:
 
-   Gå in på en stor butik ex. MENY, KIWI, ICA eller COOP och aktivt pruta på kondomer. Använda sig av fraser så som: "Jag vet ju inte när jag kommer att få användning av dessa, och om jag kommer göra  det - därför vill jag inte betala fullt pris." Eller; "Sist jag använda dessa så blev jag gravid med trillingar, jag tänker inte betala fullt pris, 50% off, minst." Poäng utdelas om man lyckas få ner priset (oavsett om det bara är några ören).
 
-   baklänges en hel dag på jobbet. Inte till och från (för det innebär att jag måste stiga upp tidigare på morgonen, och kommer hem senare). Men varje steg och även i eventuella trappor. Nu har ju inte jag något jobb (för tillfället), men kan ju bli till och med mer intressant att anta utmaningen innan jag riktigt vet vad det innebär.

-   Springa naken i korridoren över till Kongas lägenhet. Det är ca 25 meter och tre tre lägenheter emellan oss. Jag behöver bara springa en väg. Om jag skulle bli ertappad på min lilla löptur all jag ogenerat säga: "När klimakteriet möter ångest så vet man inte riktigt vad man ska göra..."
 
 
Jag vet att vissa av er ställer er själva frågan: Men hur gammal är hon egentligen? Och ni får gärna undra och avundas mitt lättsamma sinne!
 
Medan ni undrar säger jag på återskrivande och lovar ett till inlägg under veckan som kommer!
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0