Linda Adolphson

Hjärtligt hallå!

Jag började fundera på en sak. Sedan år 2007/2008 har jag haft tre s.k. seriösa förhållanden. Jag har älskat tre personer på tre olika sätt, varav en av dessa som fick höra det 3 månader efter vi gjort slut. Jag har likaså fått höra att de också älskar mig.

Men... Alla tre första gångerna har varit bedrövliga. Inte för att jag egentligen lägger någon större vikt vid just "första gången" men när en väninna berättade hon och hennes killes förhållande och meningen "...det var första gången han sa att han älskade mig" kom ur hennes himmelska leende så kom jag och tänka på alla mina förhållanden i vuxen ålder och historien bakom respektive relation. Låt oss kalla dessa killar för Butter, Glader och Kloker. Ja, jag är Snövit!

The one when Butter told me he loved me:
Det var ett nyår för länge sedan. Jag tror inte Butter hade sagt till någon förr att han älskat personen i fråga. Vi hade diskuterat detta en lång period och det låg väl i luften, så att säga. Klockan tolv på nyårsafton så säger Butter någonting till mig i det högljudda rummet. Jag uppfattar inte vad han säger och som jag minns det så frågade jag heller inte om han kunde upprepa. Jag fick senare under kvällen reda på att han sagt "Jag älskar dig." men att jag bara missat det och säkerligen bara trott att han sagt gott nytt år eller något annat som saknar mening. Idag kan vi träffas utan problem och jag känner glädje när jag träffar honom.

The one when Glader told me he loved me:
Vad gäller Glader så är det den personen jag nog har älskat mest i världen. Eller i alla fall den person som jag till det närmaste varit/(är?) besatt av. Efter att ha haft en förhållandevis turbulent relation på grund av bland annat geografiska olägenheter och "opassande" åldersskillnad så sa han det till mig. Tyvärr, så räknar jag inte detta som något vidare lyckat erkännande eftersom det var bäcksvart i sovrummet och han lyckades flika in ett "tror" i meningen. Visste inte hur jag skulle tackla det hela där och då eftersom det var ett tveksamt uttalande och jag hade inga ögon att kolla in i (det var ju mörkt) men jag visste i och för sig att det var så han kände, jag hade själv känt så väldigt länge. Vi har noll kontakt idag.

The one when Kloker told me he loved me:
Kloker är nog den allra bästa och snällaste personen jag träffat. Hur Kloker lät mig veta att han älskade mig är egentligen en ganska kul story. Vi var i hans husvagn och höll på att städar den. Jag dammsög och in kommer Kloker och retar mig och jag kastar ur mig: (skämtsamt så klart) "Men sluta, jag hatar dig!" Rent impulsivt svarar han: "Jag älskar dig!" och när han insåg vad han sagt så blev han stum och lämnade husvagnen generad. Det var kul. Han är också den person som jag har bäst kontakt med, jag kan ringa honom och prata om djupa problem och nya relationer.


På tal om att älska och ha förhållanden så kan jag utan att vara blygsam säga att jag är långt ifrån att ha och vilja ha ett förhållande. Jag trivs så löjligt bra själv. Jag vet inte om jag lurar mig själv eller inte, men jag hoppas så klart att jag ändrar mig i framtiden och vill, men framför allt kan, leva med någon.

Nu kan man ju också börja undra... Om dessa tre; Butter, Glader och Kloker är tre av mina kommande sju förhållanden? Så att jag liksom lyckas pricka in alla sju dvärgarna. Eller hur många seriösa förhållanden är det normalt att ha innan man finner Mr. Right? Ja, den som lever får se.

Då har jag avhandlat "de tre små orden" och hoppas på att nästa gång, om det kommer en sådan, blir en lyckad gång.

I Love ya!