Kristihimmelsfarts dag, det Var idag Han for
Nu när jag jobbar på kontor så uppskattar jag allt Jesus Kristus hade för sig. Att han tog fart och stack iväg till himmelen och därför ska jag få vara ledig från mitt jobb en helt vanlig torsdag. Det är en rätt shysst deal faktiskt! Det hade dock varit väääldigt trevligt om denna resa som han gjorde hade tagit ca 5-dagar ochh skulle infalla en måndag-fredag. På detta sätt tror jag också att kristendomen vinner över några anhängare, massa lediga dagar här och där för att våra förfäder hade massa aktiviteter för sig så som födsel, korsfästning m.m. Jag har faktiskt på senaste tiden bombats med frågor både till politisk ställning och kring min religion. Vad gäller politik så vet jag ingenting om hur Norges samhälle är uppbyggt och fungerar, tyvärr. Men religionen är mest troligt densamma oavsett var jag bor. Vad tror jag på? Jag tror jag bara har mött en person som har ungefär samma syn som mig.
Definitionen av religion lyder:
"Religion är tro som grundar sig på föreställningen om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen. Gudarna ses ofta som skapare och som höjda över det jordiska. Religion kan även röra sig om motsvarande föreställningar om en högsta andlig verklighet eller yttersta sanning, med eller utan gudar. Andetro, förfäderstro och övertygelsen om en magisk verklighet är också uttryck för religion. Religioner förutsätter ofta existensen av en själ som lever vidare efter kroppens död."
Jag tror på något stort, någon som skapat allt och bestämt grunderna till det mesta. De allra flesta av mina vänner blir lite chokerade över att jag är mer troende än vad de trott. Ja, jag är döpt. Ja, jag är konfirmerad. Ja, jag vill gifta mig. Det vanliga handlingarna som många av oss vanliga svenskar genomgår. Men för mig är det nog lite mer. Jag tror på någon typ av Gud. Jag tror han ser allt jag gör, och sedan straffar eller belönar mig utifrån vad jag gör. Jag vet inte om jag tror på detta till 100% eftersom jag också tror på ödet. Jag kanske är en sån som tror lite svensson-aktigt till vardags men extremt troende när det krisar. Och jag är nog inte den enda. Många som är i knipa eller bara går igenom olika typer av kriser vädjar ju till Gud om nåd och hjälp. Daglien funderar jag kring meningen med livet. Är det ett spel man ska vinna eller eller en dans man bara skall dans med i? Är detta level ett då jag krigar för att komma till level två? Kommer jag då veta, när jag väl kommer till nästa liv, att jag levt det andra eller är detta liv kanske mitt tredje liv men jag bara inte vet om att jag levt två liv innan och tagit mig två level upp?
Detta är ett utdrag från ett arbete som jag skrev när jag gick i åskurs åtta:
"Ju äldre man blir desto mer funderar man. Ju äldre man blir desto konstigare tänker man. Så upplever jag att det är. Jag funderar ganska mycket på olika saker. Jag funderar kring det mesta faktiskt. Den första frågan man tänker på är varför lever man? Den frågan kan ingen människa svara på. Alla kan tycka och tänka, men ingen kan ge ett konkret svar. Jag har egentligen heller ingen bra förklaring till varför vi lever. Jag tror inte att det finns någon anledning till att leva, så det förvånar mig inte att så många begår självmord.
Varför finns orättvisa? Varför föds en del människor med helt perfekta tänder och andra inte? Varför dör någons mamma, medan någon annan har en riktig mamma och en ”plastmamma” som älskar en? Dog den mamman för att hon hade en sjukdom? Men varför drabbades hon då av sjukdomen? Hade hon gjort fel eller har Gud ett antal sjukdomar han måste dela ut per år? Man kan ju undra.
Varför är det tjejer som ska drabbas av mens, bröst och feta rövar? Var det bara en ”kul grej” som Gud, eller vem det nu var som skapade oss, kom på? Eller var det Eva som handlade fel och därför straffades för detta och sedan gick det vidare till varje levande kvinna. Det kunde väl lika gärna ha varit männen som fick lida av allt detta istället. Mensvärk och humörsvängningar, det är ingen dans på rosor.
Varför finns det elaka människor? Människor som kommenterar, saboterar, dödar, m.m. Är dessa människor goda INNERST inne, eller är de elaka till 100 %? Men varför gav man dem då ett liv? Är det tänkt att elaka människor ska leva för att skapa konflikter, krig och sorg, eller? Är det en utmaning för oss ”goda”, att få de ”onda” på vår sida? Är det då vi har lyckats, är det som livet går ut på?
Varför måste vi äta? Därför annars växer vi inte. Varför växer vi? Kunde vi inte födas och sedan bara ha en kropp som vi hade hela livet? Då skulle vi inte behöva spendera så mycket tid och pengar på klädjakt. Vi skulle dessutom inte oroa oss över hur vår kropp skulle förändras. Kommer jag att bli tjock, smal, ful, söt eller ingenting speciellt? Vi skulle inte behöva oroa oss, om vi på en gång fick ett svar. Att växa och äta, det är egentligen en onödig men samtidigt livsviktig detalj.
Finns Gud? Är vi skapade av någon eller något? Av vem/vad, var, hur, och när? Jag tror jag är kristen, men helt säker kan jag inte vara. De första människorna kunde lika gärna ha blivit till av en smäll eller en explosion. Om någon frågar mig om jag tror på Gud, så svarar jag ja. Jag tror att det finns någon som har med vår skapelse att göra, men om han hette Gud, det vette fan.
Hur kommer min framtid att bli? Kommer att jag dö inom en dag, en vecka eller ett år? Kommer jag att skaffa barn och hur många i sådana fall? Jag har ingenting planerat. Jag vet bara att jag skall ha ett bra jobb och förhoppningsvis ha barn och för att ha barn krävs en man. Så, en sådan måste jag väl också ha. Annars finns ju adoption."
Pratade med en kompis idag faktiskt. Vi diskuterade om Gud verkligen satt på ett moln och kollade ner på oss. Ibland tror jag det och ibland inte. Då frågade han "Ibland är det ju molnfritt, vart sitter han då?" och det är ju en väldigt bra fråga. Summa summarum kan jag väl säga att jag redan då trodde på Gud men hade mina avvikande tankar. Skönt att läsa att jag redan då var smygpessimist! Kan ju också på gott och ont presentera att jag fortfarande lever, verkade ju vara lite osäker på detta för ca sju år sedan. Fan, tiden går snabbt. Och ja - fast jag är "typ-kristen" får jag svära! Jag får också dricka alkohol ja! Jag har bara uppdaterat nattvarden lite grand. Jag tror att Gud främjar utveckling och entrepenörskap.
Idag, denna ledig dag, har varit väldigt slapp. Jag vaknade vid 11-tiden och slappade bara och tog det lugnt hela eftermiddagen enda fram till 16-tiden. Då drog vi ringnesare ner till Øl og Mat-festivalen. Bilder från detta kommer i morgon. Jag orkar verkligen inte ladda upp dem nu. Vill bara krypa ner i sängen och ta det piano, gitarr eller bas. Igår var det också väldigt hyggeligt. Jag, Jeanette och Anton var hemma hos Marcus och gjorde något jag hade sett fram emot i hela tre dagar: Marcus som bor i ett fint kollektiv, skulle byta rum!n Och lyckliga jag fick hjälpa till. Det blev väldigt mysigt, tack vare mig och min diktatur!
Då var huset tomt! Christer är aldrig hemma, Erlend har rest till Hamar för sommaren (hans hemby), Joffa är i Sverige en vecka. Fast Siwert är ju kvar hemma... men jag själv är ju typ aldrig hemma själv så tror inte jag kommer märka någon skillnad. Det är ju jobbet som är hemmet som jag alltid brukar säga!
På tal om jobb. 14-timmars dag i morgon! God-fucking-natt!
Saknar dina inlägg...
