Linda Adolphson

Jag heter fortfarande Linda Adolphson, är blond och blåögd och har en rätt jobbig personlighet - fortfarande. Det var ett tag sedan jag bloggade, men det mesta är oförändrat. Har dock varit med om en hel roliga saker på senaste tiden, det i kombination med att jag inte haft någon dator har resulterat i N-O-L-L blogginlägg sedan den 24 juli år 2011. Förstår att det har gått över gränsen kungligt när jag skriver fel lösenord för att komma in på bloggen. Varför jag fick gnistan att ta mig samman och skriva ett inlägg denna meningslösa söndagkväll är p.g.a. de som varje dag besöker min blogg. Jag har en del besökare trots att man lika väl kan tro att jag gått upp i rök.

Ja, vart börjar man då att blogga om efter månader av tystnad?... Jag kollade igenom bilder på min Iphone att inspireras av. Insåg då att jag överinspirerades eftersom jag har ett hundratal bilder jag vill ladda upp och gav därmed upp att försöka illustrera "den tysta perioden" med iphonebilder.

Jag jobbar fortfarande på Ringnes och trivs helt okej. Har kommit in bra i gänget och får rätt mycket skryt för bra jobb :) Jobbade på bra med ett Carlsberg Initiativ vilket resulterade i att jag vann en resa till Köpenhamn, vilket även tre stycken av mina kollegor gjorde. Så, vi tillbringade torsdag eftermiddag till måndag förmiddag i varandras sällskap. Det var en riktigt lyxresa då vi reste i "Commodore Class" på båten och även fick riktigt lyxiga rum på Radison hotellet i centrala Köpenhamn. Gratis alkohol under hela resan och alltid MINST trerättersmiddagar. Vi på exempelvis en åttarätters-lunch på Carlsbergmuseét. Vi fick även träffa några av våra kunder eftersom hela resan var ett samarbete med Joker. Att förena nytta med nöje har jag alltid varit positivt inställd till. Hur som haver var denna resa väldigt rolig och någonting jag tror jag kommer minnas till dess att jag blir dement.

Under min "inaktiva tid" på bloggen har även min underbara farmor gått bort. Linnéa Adolphson. Hon förtjänar egentligen ett helt eget inlägg men jag kommer bara att hedra henne här och nu. Min farmor var en otroligt liten dam med ett stort hjärta. Jag minns när jag var så stolt över att vara lika lång som henne - Herrgud! Dama va ju int mer än 1.50 cm lång (/kort). Min farmor lagade vääääldigt god mat och såg alltid till att hela tjocka släkten fick god, hemmalagad mat följt av gott fikabröd. Farmors köttbullar är två ord som får ett trettiotal adolphsare att ofrivilligt dreggla mungiporna våta. Farmors gulliga lilla skratt kan jag höra än idag och bilden av henne när hon säger någonting klatchigt och räcker ut tungan försvinner aldrig.  Jag saknar min farmor, men precis som med farfar så är en person inte densamma när denne är sjuk. Vid så höga åldrar, då lidandet oftast är större än välbefinnandet så kan livet vara svårt. Därför känns det tryggt och bra att veta att farmor och farfar nu vilar tillsammans vid Backenkyrkan.  Jag saknar er, men tackar för de farföräldrar ni varit under min uppväxt. Tiderna på Grisbacka och i stugan, vollybollspel, båtturer, mat i orimliga mängder m.m. Ni var en stor del till en idyllisk uppväxt.

---

Jag har varit på många  loppmarknader och antikbutiker på senate tiden. Tror inte jag nämnt den sjukste loppisen jag någonsin varit på i hela mitt liv. Jag hamnade på en gård utanför Ulricehamn, där det tydligen var GRATISLOPPIS. Man fick alltså ta allt det man ville ta. Det man hade att välja på var i princip allt som en familj under ett tiotal år samlat på sig i sitt hus, plus saker från ett garage, en ladugård och en ja... gård. Man fick exempelvis ta hönsen!

Det blev inga höns för mig del men jag fick...eller tog (?) två stycken otroligt fina och helt okej välbevarande stolar. Jag tror att de är ifrån slutet av 1800-talet till ca 1910-talet. Jag hittade också två stycken fat, varav ett av dem som jag tror kan vara värd lite mer än vad de själva visste när de bara lät mig ta det... Men lika glad är jag för det med gladast är väl räven! Jag fann också två stycken fina ljuslyktor och några vaser. Han som hade loppisen hette Elvis och han var för mig en riktigt stjärna! Birkelunden Marknaden är en återkommande söndagsaktivitet, där har jag gjort många fynd kan jag säga. Jag är så otroligt supermegasugen på att köpa mig ett litet hus eller ett torp och bara inreda det, stöka och böka med diverse husgöra. Men samtidigt vill jag ge mig ut i världen endast iklädd kläder och en ryggsäck, utan problem och bekymmer, ansvarslöst och äventyrslystat. 

Jag har äntligen köpt en fungerade dator som det hittills (TA I TRÄ!) inte har varit några problem med. Jag orkar inte ens berätta om min lilla oturshistoria när jag skulle köpa en ny dator. Den tröttade ut mig  psykiskt i ca 3 veckor." Köp inte ACER! Köp inte ACER! Köp inte ACER!" Bör vara tvångstexten på acer datorer. Precis som "Rökning dödar" på cigarettpaketen. Har i alla fall en Sony Vaio nu och den skall tydligen vara PC:ns svar på MacBook.

Jag har redan köpt 6-7 julklappar. Det kanske låter helt galet, vansinnigt och lite skittidigt men faktum är att jag hellre hittar en sak, som jag vet att någon vill ha och köper denna oavsett hur länge det är till jul, än att en vecka före jul krystat gå runt och söka efter någonting som passar till någon. Jag har ju samma sjukdom som min mor - köpa presenter i massor bara för att få köpa och för att få ge... Mamma laddar redan till "julklappsspelet", eller hur mamma?

Täfteå IK, IBK Söder, Umeå City IBF, Råsunda IS och så Sveiva Innebandy. Just precis! Jag spelar nu innebandy igen, precis som jag gjort varje år sedan 1996... tror jag. Sveiva är en väldigt bra lag men framför allt ett härligt gäng. Jag tror att vi har stor chans att vinna elitserien detta år, med tanke på att de kom högt upp förra året och att vi redan vunnit tre av tre matcher. Nu till helgen så är min övergång mest troligt klar och jag får ta klubban i egna händer och spela MATCH! Hilma Tofte och Jenny Olofsson som spelat flera år i Umeå (med mig/mot mig) spelar också i Sveiva vilket är kanonkul.

Ni har nu fått ett exempel på hur man skriver ett blogginlägg utan röd tråd och budskap. Men vad man kan konstatera är att jag är tillbaka i bloggvärlden - hetare än någonsin.

*Svanhildur heter en kvinna i "Bonde söker fru" nuvarande säsongen. Jag var bara tvungen att, för en kväll, pröva på att heta Svanhildur - något av det mäktigaste jag gjort.