Game Over, you Win i Looooose
Poff - ett steg närmare vuxen!
Snoosar även denna dag för att sedan ta dagens promenad. Traskar ner på Lökka och råkar ramla in på min favoritbutik TGR. Där köper jag ballonger och papperstallrikar med massa figurer på, tänkte det skulle passa bra till födelsedagsfikat på kvällen, länge sedan jag hade ballonger och kalastallrikar :) SKuttar vidare tilll sjukhuset. Där är det väntetid. Stackars liten tant som säger: "Nei, nå gidder jeg ikke mer. Orker ikke å vente på dere. Si ifra til legen å RINGE MEG." också gick hon hem, eller hem och hem, har ingen aning om vart hon tog vägen då hon sakta lunkade ut från sjukan, ganska övertygad att hon var en lite förvirrad dam. Jag blev faktiskt helt ensam i väntrummet.... och jag vet att detta är sjukligt, men jag städade väntrummet, medan jag väntade. Vad kan störa en mer än stolar som inte står rakt och tidningar hux-flux på bordet, nej någon måtta får det vara!
Av den snygga doktorn fick jag ett bra besked och ett dåligt, men totalintrycket blev positvit eftersom hon var en riktig snygging. Av röntgenbilderna att döma så har tyvärr inte benet vuxit ihop, det är ca 4-5 mm mellan dem fortfarande och det som kan vara oros med detta är att det kanske inte växer ihop över huvudtaget, men man kan leva, träna och fungera normalt ändå, tydligen. Den bra nyheten är att jag kan röra mig bra och att det i alla fall inte läker fel och det är det som räknas sa puman. Denna doktor var betydligt mer positiv till läkningstid och sa att innebandyn kan vara 2 månader bort bara, hoppas hon har rätt. Jag skall tillbaka om tre veckor på ännu en kontroll. Så nu ber jag till Gud att han låter de två små stumparna träffar varandra och växa samman. Skulle vara konstigt att springa runt och tänka att jag inte har ett nyckelben, utan två. Eller två har jag ju, detta blir ju det tredje då, ja ni förstår vad jag menar. Man vill ju vara intakt! I morgon (tekniskt sett idag) börjar jag officiellt jobba 50 %.
Nu sitter jag naken i mitt kök och väntar på att sockerkicken ska kicka ur. Åt overkligt mycket fika... och drack också öl. Trodde mina gäster skulle äta mer... det blev över tre wienerbröd, åtta kockosbollar, tre bitar Almondytårta. - Skall skaffa vänner mer med aptit. :) Tackar för att ni ville fira med mig och tack för presenterna (fast jag sa att man inte fick ta med annat än samtalsämnen!), jag blev väldigt glad över alla saker som jag faktiskt vill ha. Det är svårt att tillfredsställa mig, det vet mamma som ger mig kvittot på alla julklappar och jag blir oftast gladast över kvittot! Nej, det var elakt... men sant. Detta år var dock en succe!
I taket hänger ballonger, under dagen fick jag höra sånger, de jag hört flera gånger, jag lägger mig själv utan ånger. Natie!
När blir man egentligen vuxen? Pax för att aldrig bli det! Jag inledde min 23-årsdag med att vakna allt för tidigt eftersom bygg-satans-arbetarna tycker det är kul att pipa med lastbilen kl. 06:40. Hur som helst så öppnade jag kylskåpet och tog min Nestle barnmat i pureform med smak av päron, eller pære som norrbaggarna säger. Tänkte att jag är en 23-årig kvinna som ligger i sängen och äter barnmatsportion. Skämdes inte för 5-öre, det är vrålgott och magen slipper jobba med att bryta ned maten. (Kanske var någon procent åldersnoja med i spelet).
Snoosar även denna dag för att sedan ta dagens promenad. Traskar ner på Lökka och råkar ramla in på min favoritbutik TGR. Där köper jag ballonger och papperstallrikar med massa figurer på, tänkte det skulle passa bra till födelsedagsfikat på kvällen, länge sedan jag hade ballonger och kalastallrikar :) SKuttar vidare tilll sjukhuset. Där är det väntetid. Stackars liten tant som säger: "Nei, nå gidder jeg ikke mer. Orker ikke å vente på dere. Si ifra til legen å RINGE MEG." också gick hon hem, eller hem och hem, har ingen aning om vart hon tog vägen då hon sakta lunkade ut från sjukan, ganska övertygad att hon var en lite förvirrad dam. Jag blev faktiskt helt ensam i väntrummet.... och jag vet att detta är sjukligt, men jag städade väntrummet, medan jag väntade. Vad kan störa en mer än stolar som inte står rakt och tidningar hux-flux på bordet, nej någon måtta får det vara!
Av den snygga doktorn fick jag ett bra besked och ett dåligt, men totalintrycket blev positvit eftersom hon var en riktig snygging. Av röntgenbilderna att döma så har tyvärr inte benet vuxit ihop, det är ca 4-5 mm mellan dem fortfarande och det som kan vara oros med detta är att det kanske inte växer ihop över huvudtaget, men man kan leva, träna och fungera normalt ändå, tydligen. Den bra nyheten är att jag kan röra mig bra och att det i alla fall inte läker fel och det är det som räknas sa puman. Denna doktor var betydligt mer positiv till läkningstid och sa att innebandyn kan vara 2 månader bort bara, hoppas hon har rätt. Jag skall tillbaka om tre veckor på ännu en kontroll. Så nu ber jag till Gud att han låter de två små stumparna träffar varandra och växa samman. Skulle vara konstigt att springa runt och tänka att jag inte har ett nyckelben, utan två. Eller två har jag ju, detta blir ju det tredje då, ja ni förstår vad jag menar. Man vill ju vara intakt! I morgon (tekniskt sett idag) börjar jag officiellt jobba 50 %.
Nu sitter jag naken i mitt kök och väntar på att sockerkicken ska kicka ur. Åt overkligt mycket fika... och drack också öl. Trodde mina gäster skulle äta mer... det blev över tre wienerbröd, åtta kockosbollar, tre bitar Almondytårta. - Skall skaffa vänner mer med aptit. :) Tackar för att ni ville fira med mig och tack för presenterna (fast jag sa att man inte fick ta med annat än samtalsämnen!), jag blev väldigt glad över alla saker som jag faktiskt vill ha. Det är svårt att tillfredsställa mig, det vet mamma som ger mig kvittot på alla julklappar och jag blir oftast gladast över kvittot! Nej, det var elakt... men sant. Detta år var dock en succe!
I taket hänger ballonger, under dagen fick jag höra sånger, de jag hört flera gånger, jag lägger mig själv utan ånger. Natie!
Kommentarer
Trackback
