Och livet Steg tas Vidare

Keep belivi'n och fortsätt framåt

God dag allihopa! Då var det ett tag igen. Lathet blandat med sjuklig aktivitet har distraherat mig till fullo från att skriva ett inlägg. Det var väl en snygg bortförklaring, ikke sant?

Ja, sist jag skrev var när jag hade varit en weekend i Stockholm. Mycket har hänt sedan dess... Jag går fortfarande väldigt mycket till sjukgymnasten, och har faktiskt börjat smyglira lite innebandy, men närkamper är det inte på tal om, kan jag konstatera efter att ha fått en liten tackling mot höften och bara det skakade om hela nyckelbenet, kände då att det faktiskt är "löst" i benen och det var lite halvskumt och inte superskönt, heller inte ont men inte stabilt. Vi har nu börjat försäsongen med innebandyn, känns självklart kul men också lite jobbigt att inte veta om jag ens kommer kunna spela, jaja.  Det var det på idrottsfronten. Jo - just det! Jag har varit på MR-röntgen också och inväntar svar (skulle fått det igår) men som vanligt med norska beskeden så stämmer de sällan, man får vänta och sedan i vanlig ordning måste man ringa och påminna och tjata. 

Under påskhelgen så följde jag med min kära lilla Mailen till hennes "hytta" (för er som inte vet vad det betyder är det alltså den norska motsvarigheten till svenskans stuga) Hon har sin hytta i Strömstad i Sverige. Varje påsk så är det "hytte-till-hytte"-fest där, vilket går ut på att ca 40 personer går runt till stugorna i området och har aktiviteter hela dagen, någon har lekar, någon har cocktail, någon har ostbricka m.m. Sedan går alla upp på berget och grillar där uppe. Jag och Mickel (Mailens broders vän) gick vilse i skogen när vi skulle hem, även Mailen gick vilse, men helt ensam. Sjukt rolig helg med extremt mycket alkohol involverat, men trots det faktum var mitt minne på topp. På kvällen badade vi i jacuzzi utomhus, det kan vara det bästa hemma-spa jag varit på. Hoppas och håller mina tummar att jag blir bjuden nästa år!

Jag har äntligen sagt upp mig! Äntligen, äntligen, äntligen! ÄNTLIGEN! För att inte jaga upp mig själv så utelämnar jag motiveringen till varför jag sagt upp mig. Jaha, då börjar jakten på ett nytt jobb! Har varit på en hel del intervjuer (två olika företag) och blivit kontaktad från ett par stycken andra företga. Jag har fått ett jobberbjudande som lönemässigt skulle innebära, en ökning mellan 70-100%, om allt går som det ska, som man så fint och diffust kan uttrycka sig. Det är ett Account Mangager jobb för ett företag som står för  produkter som jag faktiskt ser mig själv ha att göra med. Tyvärr, så tror jag utvecklingsmöjligheterna på företaget, vad gäller att steppa upp i karriärer, är dåliga. Men man vet ju aldrig, företaget är i en stor utvecklingsfas och det kan innebära att nya dörrar öppnas allt eftersom.

Jag har också gått långt i en annan process med en av Ringnes huvudkonkurrenter. Det är en headhunter som plockat mig från Linked-In och tagit mig till båda dessa processerna (denna konkurrent och det andra företaget där jag fått jobberbjudande), känns lite kul att inte ens sökt jobben själv, någon annan som bara pimplar upp jobben åt mig. Tyvärr så har detta stora företaget inte hört av sig om vem de valt till tjänsten (det var jag och tre till som stod kvar i slutvalet). Så, det är riktigt, riktigt illa. Det hade varit mäktigt att jobba för detta stora företag, men beter dem sig så här så kanske det var lika bra att det rann ut i sanden.

Det som man skall höra och häpnas över mest i detta inlägg är att min kära mor och far har varit här och hälsat på mig. De har lämnat Umeå och kört bil (!) till Trondheim för att besöka syster Theres och sedan vidare till Oslo för att umgås några timmar med mig... De stannade oförskämt kort tid, fast lika bra det - det går inte att bo tre vuxna människor + en stor hund i min lilla lägenhet, i alla fall inte skärskilt mycket längre än två nätter. Vi var en sväng på Holmenkollen, Aker Brygge, Karl Johans gate och vandrade gatorna på Grünerløkka samt åt på ett par restauranger. Det var superkul och jag längtar till i sommar när vi är på äventyr i Slyberget!

Jag har varit hemma en sväng i Umeå, härom veckorna, med anledning av att en av mina gamla innebandyvänner, närmare bestämt Ingela Lundberg fyller 40 år i juni. Ingelas syster Malin arrangerade en stor överreskningsfest som Ingela inte hade en aning om skulle äga rum. Vi samlades i på Folkets Hus på Ersboda där det var dukat för middag och fest, det fanns till och med en bar till vårt förfogande. När Ingela dök upp, i tron om att hon och hennes vännina bara skulle plocka upp någonting, så tappade hon hakan och blev rätt överraskad, kan tänka mig att hon fortfarande är lite omskakad. Kvällen blev i alla fall superlyckad med både middag, förfest, fest, utgång och hör-och-häpna: efterfest hos Pinglan herself! Fick också träffa min älskade Pyrran - Kajsa Åström som just har flyttat till en supermysig lägenhet öst på stan, önskar bara jag kunde vara där och hjälpa henne med allt.  ♥

Äntligen så har jag fått fira 17 mai på det sättet man skall fira 17 mai! Förra året så jobbade ju jag halva dagen och missade därför hela "heladagen-principen". Men i år var det fulländat: Vi började morgonen med champagnefrukost hos Martin och Lisen. Det var inte bara champagne utan vi åt också en nedrans massa mat sedan vandrade vi ned på stan. I år missade vi dock tåget, men det var ganksa skönt, det vimlade ju ändå av tusentals människor. Vi gick två timmar i vimlet och återvände sedan till hemtrakterna där vi, alla 15 personer, hade boka bord på restaurang Hjort. Den ligger nere vid ån och vi satt både ute och inne och hade det supertrevligt. På kvällskvisten vanglade vi hemåt och tog en efterfest hos Martin och Lisen, då vi festade på lite av maten som var över. Men denna fest visade sig vara en förfest eftersom vi gick ut en sväng på Løkka där vid 21-22 tiden. Jag gick i alla fall hem vid 23 och det kloka beslutet satt inte helt fel när jag steg upp 07.00 för att jobba dagen efter... nästa år blir det att ta ledigt folkens!

På tal om fest så har jag varit på "We love the 90's" konserten. Den väckte gamla minnen med artister så som: Haddaway, Dr.Bombay  Dessa låtar känner ni väl igen?: Space Invaders, What is love? Tamagotchi, Mr Vain och all annan skit. Helt otroligt att sådana här osmakligt värdelösa sammansättningar av ord och noter får kallas musik. Men sjukt kul att känna sig som 10 år igen, det saknades bara savannbyxor, tattoarmband, neonfärger, buffaloskor samt uppsatt hästsvans med två låga RAKA slingor framdragna. 



Vill avslutningsvis gratulera min kära lillasyster som fyller år idag! Är faktiskt rädd på riktigt att hon skall komma i kapp mig. Med det sagt säger jag god natt och på återhörande!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0