Linda Adolphson

Är det så det skall kännas eller förefaller jag en ynka malplacerad i processen? Jag vet inte. Helt enkelt. 

Historien börjar vid ett numera omtalat julbord för den arbetsplats både jag och E jobbade på. Jag var ny på jobbet och E hade jobbat där i ca. 5 år. Det hettade till och sedan den dagen så har vi bara haft ögon för varandra... (typ). Allt var väldigt spännande från början, som det brukar vara . I somras var vi på två resor ihop då jag mötte hela E:s släkt. Efter sommaren har det varit jobb och massa träning för oss båda två. Helt ärligt så har det gått nedför med hela förhållandet, så brant utför att det vart vid en ytterst kritisk gräns. 

Men plötsligt så en dag frågar E mig om vi inte kan åka och kolla på en lägenhet i ett gammalt 30-tals hus, för att det vore en idé att flytta in ihop - att pröva om det kan vara en av pusselbitarna. Jag var först väldigt emot och tackade nej till lägenheten. Men så började jag tänka på att han menar att han inte får gett relationen en ordentlig chans när vi bara ses sena kvällar efter träning samt någon dag i helgen, då båda är trötta efter att bara ha tagit oss till varandras boende. Kanske det ligger något i det? Jag slänger mig nu ut i detta med 50% / 50% chans/risk. Antingen så fungerar det eller så gör det inte det. Jag är absolut inte säker på något. Min känsla säger att jag skall fly och akta mig. Bättre fly än illa fäkta, heter det ju. Jag har dock börjat vänja mig vid tanken att bo med någon annan, kanske det kan bli kul, mysigt och bra? Det återstår att se. Jag vet egentligen inte om jag är den där som tacklar förändringar så bra... Men alla förändringar kommer med både för och nackdelar. Here is some of them:

- Mindre hyra och därmed en ekonomisk fördelaktighet.

- Närmare till både jobb och träning.

- Större boende, mer möjligheter till att hålla på med pyssel och annat, plats till tvättkorg och träningskläder på lämplig plats. 

- En gård till lägenheten, jag kan vakna och gå ut i bara morgonrocken om jag vill 

- En möjlighet till att få reda på om E är den rätta och få möjligheten till ett riktigt förhållande 

- Längre till mitt kära Grünerløkka och till alla mina vänner.

- Inga sushirestauranger, butiker och liknande just bredvid. 

- Jag måste kompromissa och  tänka på någon annan än mig själv.

- Badrummet är inte helkaklat med golvvärme (min tillflyktsplats på kalla morgnar).

- Man kan hamna i det amerikanerna kallar "a rut", d.v.s. i ett mönster där allt går på rutin och ingenting utvecklas och går framåt.

- Jag kanske inser att jag inte var redo för en ihopflytt eller att det inte var "oss två".

Vad gäller förhållanden så har jag den (nog felaktiga) bilden om att ett förhållande är alltid passionerat och brinnande spännande. Kanske jag har den bilden för att mitt förra riktiga förhållande var en saga, dock med ett olyckligt slut - Och att sagans prins numera är ett återkommande spöke, det är ju en historia i sig själv. 

Folk säger att man måste jobba hårt för att få förhållanden att fungera... Jag är beredd att köpa det ryktet. Dock är det för mig omöjligt att lita på de känslorna som jag har.  Jag har lurat mig själv förr och jag vet inte om jag känner att jag lurar mig själv igen eller om det är den äkta och därmed vägledande känslan. Är aktiviteten i magen oro, spänning eller bara destruktiv insikt?

Det är vad jag ser när jag sluter ögonen som inte stämmer med verkligheten. 

Jaja, nåväl, hur som haver - I morgon går flyttlasset och hur det blir med allt detta vet ingen på förhand. Den som lever få se.