Linda Adolphson

 

Då var 2012 över, slut, färdigt och avklarat, d.v.s. klappat och klart aldrig mer igen. Det känns fruktansvärt och overkligt bra! Nu skall jag, för att verkligen avrunda året med att få ut all min frustation, hata 2012 lite extra mycket innan jag lämnar det bakom mig.

Den 6:e januari skrev jag in mig i Norge. Det var väl typ då allt började... Ish. Jag blickar snabbt över årets kalendernoteringar och ser att veckorna präglas av: ”fastlege”, ”lege”, ”fyseoterapeut”, ”bruddkontroll”, och ”röntgen” och det är väl det faktum att jag brutit nyckelbenet två gånger detta år som legat  tyngst över mig. Jag tror egentligen att jag skulle klarat det ganska fint men när detta inträffar och allt annat också går åt helvete, ja då blir det kaos i lilla livet. När ingenting går som de skall, och då menar jag ingenting. Jag kom faktiskt på mig själv ett par gången tänkandes: Idag skall jag vara glad för ingenting har gått käpp-rätt-åt-helvete. Det blir ju en aning dumt eftersom oftast så kanske man är extra glad en dag då något bra inträffat, men jag var glad (läs ”glad”) de dagarna något dåligt inte inträffat. Men för att undvika att reta upp mig själv, vi följer: låt gammalt gråll vara glömt, så tänker jag inte gå in närmare på vad 2012 så artigt bjöd på.

Året 2013 skall inte bli det bästa året i mitt liv nej, men det skall bli bättre än 2012 och det skall inte suga. Det är målet. Hittills så har året varit väldigt bra måste jag säga. Jag har satt ett, eller egentligen två, nyårslöften/mål. Den ena är att vara lite mer kvinnlig, det går sådär. Det andra är att träna varierad träning 5,5 – 6 (helst 6) pass i veckan. Varierad träning innbär exempelvis: simning, innebandyövningar, löpning, styrketräning, skidåkning o.s.v. Det har faktiskt gått väldigt bra och jag mår väldigt bra av det. Allt har ju sina baksidor, även regelbunden och hälsosam träning. Jag har i princip inte sett mina vänner på två månader. Men det kan ju inte bara skyllas träningen, det kan skyllas en fruktansvärt fin man också. <3

Vad gäller jobb (som alltid har hunnit förändra sig mellan mina blogginlägg, p.g.a. förklastlig hyppighet) så trivs jag väldigt bra på min nuvarande huvudarbetsplats, Ammerud Skole. Jag började ju att jobba extra där efter att jag slutat på Groupon, de hade behov för mig varje dag och så småningom så jobbade jag heltid. Den 21 januari fick jag heltidskontrakt som sträcker sig till den 21 juni. Som det känns nu så hoppas jag på att får fortsatt jobb efter sommaren. Efter sommaren är dock en avlägsen tid. Efter sommaren är som ett helt nytt år. Planlöst.

Jaja, nu är det första delen av året jag får koncentrera mig på. Fullt fokus krävs för att manipulera ödet till att ge mig en liten mer fördelaktig tillvaro kontra fjolåret.

Men... det nya året börjar bra. Eller? Jag ska resa 06.45 från Umeå mot Oslo dagen efter nyår. Tåg inställt, kommer ingen ersättningsbuss, bokar nytt tåg till sthlm. Men vet att jag kommer missa tåget till Oslo. Ringer kundtjänst. SJ hänvisar till Norrtåg, Norrtåg hänvisar till SJ. Ingen vill kan eller tar ansvar för en passagerare som blir lämnad i Sthlm, men som har betalt resa hela vägen. Till SJ får jag ringa 8 gånger och förklara mitt ärende på nytt varje gång. Säger att det inte finns plats på tåg eller buss. Jag blåser av allt efter att ha rivit av 23,5 procent av mitt hår - bokar ett flyg och kommer hem i tid. Jag vill bara varna alla för SJ, för de går ut med en löjlig ersättning med anledingen: Du valde att avbryta din resa med oss och resa på egen hand. Ja, vad fan skall jag göra när dem klart och tydligt sagt: Vi kan inte hjälpa dig vidare. Jaja, bortsett från detta – som vi för enkelhetens skull kan kalla årets ”karensdag”, så har det nya året gått  fint.

Nästa inlägg kommer att innehålla ”2012 – The good parts” i bilder. Trots att året har präglats av oro, ångest, längtan och en ack så definierad bekymmersrynka, så finns det ljusa stunder. De stunderna har jag fångat på bild och kommer att lasta upp nästa inlägg.

Gled dere og nuss