Linda Adolphson

 

Då var det snart adventstid. Märkligt. Nu ska man alltså, i flera dagar, medvetet göra en väntan mer olidlig än vad den redan är. Kanske inte för oss vuxna, men för barnen. Som vi bygger upp förhoppningarna inför en enda dag, för barnen bryr sig inte om mellandagarna för då får de inga klappar. Det är bara julafton det handlar om. Det är bara julafton vi väljer att hetsa nästan 1/6 av året (allt börjar ju redan i november)   Jaha, så är det och så har det alltid varit.

 

I min lägenhet har jag aldrig varit så förtjust i att julpynta. Missförstå mig rätt - jag älskar julpynt! Men inte hos mig. Det kanske blir någon detalj i lägenheten men allt det där röda och glittret får jag nog av på nolltid. Men inte hemma i Täfteå. I vårt hus skall det vara mamma-pyntat, precis som när man var liten. 

 

I och med det faktum att jag inte orkar se mitt eget pynt hela tiden så gjorde jag en liten krans och hängde den på utsidan av dörren. Jag vill helst att seg skall se gammaldags, traditionellt och äkta ut. Jag har fått själva kransen av en kollega. Kottarna plockade jag i somras i St:Hans-parken, sidenbanden är köpt på TGR för endast 10 kronor och sprayburken med vitfärg hittade jag på loftet (den har legat vid mitt förråd i 1 år). Totalt kostade den alltså bara 10 kronor att tillverka.