Bild lånad från sebbfolk.se
Bild lånad från visitumeå.se

Här kommer ett ganska litet inlägg, men det inlägget bara måste komma för att jag har en sådan kick från dagens loppis! Jag och min kollega Anders avtalade redan i fredags att dra på loppis i helgen -och mycket riktigt, så blev det!

Jag har aldrig varit på Refstad Skole loppemarked men såg redan vid entrén att det fanns mycket bra saker. Det första vi såg var loppisens auktionhörna Anders sa till mig att han hade lust att buda på någonting. Vi går lite vidare och 30 sekunder senare ser vi en cykel, utropspris 500. "Får jag 550" ropar aultionsutroparen och Anders svarar snabbt: "Ja, 550!", 1, 2, 3 - såld!  

En tavla med kartmotiv av Norge år 1757. Riktigt fin ram också. Just nu fick den hänga i hallen hemma hos oss, där hängde det ingenting på väggarna så fick detta guldkorn pryda väggen. Jag köpte denna för: 42 kronor, (de ville ha 75 men jag hade bara 42 kr)

En grå melerad skål i plast som ser ut att vara i sten eller betong. Den gråa färgen passar perfekt hemma hos oss och vi hade ingen chips-, godisskål. Fyndade till priset: 10 kr.

 

Hej! Jag är inte lika duktig på att uppdatera bloggen som jag önskar att jag skulle ha varit. Som vanligt är det fullproppad vardag som sätter 224 käppar i hjulet, men faktiskt också på grund av lite motivationsbrist. Den bristen tror jag kan bero på att jag inte har det ryddiga systemet jag önskar ha (den egenskapen som i och försig stryper mig om dagarna). Därför hoppas jag att inom kort tid kunna "lansera" en inspirations-, inrednings- och pysselblogg där jag delar med mig av tips (det som både känt och okänt folk verkar mest intresserad av) samt en "vanlig" blogg som då kommer handla om livet i största allmänhet, eller i minsta synnerhet för den delen. Jag skall undersöka möjligheten till att ha en och samma blogg men med två olika sidor/domän.

Jag tror därmed att inrednings-, pyssel och stilbloggen kommer uppdateras oftare, eller hyppigare, som man säger här i Norge, med korta inlägg och den vanliga bloggen fylls med några veckors tankar och filosoferande eller vid viktiga händelser.

 

I inspirations (inredning-, pyssel-, DIY-, och stilbloggen skall jag väl inte direkt ha några tävlingar eller göra den till mer seriös än vad den är  (- en amatör som tror hon kan någonting -) men genom att renodla bloggen och dela upp den så att målgruppen tydliggörs, också därigenom få mer feedback från läsarna och förhoppningsvis lära mig något genom det. Det kan vara inlägg om allt i från saker jag funnit i naturen som jag vill göra något med, inspirationsbilder, bilder från butiker/kaféer/produkter eller andras hem, renoverade rum, loppisfynd, DIY-inlägg och allt möjligt annat som jag själv anser som spännande och inspirerande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken helg. Alltså vilken födelsedagshelg! I och för sig är det inte svårt att kliva fint in i helgen när man varit ledig en hel vecka. Jeg liker vinterferie. Men den helgen har oavsett inledning levererat till fullo!

På fredagen såg jag självklart Tre Kronor vinna sig en plats till finalen på söndag. Hockey är kul.

 

Anniken (hon som äger huset vi bor i) fyllde år så vi fixade fina presenter som jag pyntade fint. Sedan vandrade vi ner med dem. Hon blev jätteglad! Det blev lite annat fixande och trixande under dagen före kvällens stora händelse: middagen på restaurang Sorgenfri med min kära syster. Jag har inte träffat henne på två månader eftersom hon varit ute och rest en månad. Hennes födelsedagspresent till mig var att bjuda mig på middag. Vi ses väldigt sällan egentligen med tanke på att vi bor nära varandra. Väl på restaurangen hade hon med sig blommor (den finaste bukett jag fått!) som var från mamma och pappa. Det var också ett litet "elsker deg" chokladhjärta. Syster och jag drack champagne med jordgubbar, åt musslor (min favorit!) till förrätt och en god kötträtt med rösti innan vi fick in efterrätten. Efterrätten var lite utöver det vanliga... Theres känner kocken och den söta kocken hade visst fått ett litet öga för mig (när syster hade visat mig på facebook) så hon hade skrivit ett litet besked som du kan se om du klickar här. Det var i alla fall gulligt gjort av henne även om jag inte ringt! (... att vara tillsammans med en kock skulle på inga sätt vara bra för mig!)

 

På lördagen vaknade jag upp till den stora Dagen och min lilla tuss hade köpt blommor och presenter. Han hade också gjort en frukost med färska bär, nøtter, choklad och grädde. Edvard gav mig ett presentkort på "Total Relax" på Colosseum SPA. Han hade till och med bokat tid så jag fick bara äta och ta det lite lugnt, städa undan och dra mot Majorstuen. På vägen dit ringde en man och sa att jag hade blombud utanför dörren! Behandlingen var helt otroligt avkopplande och jag önskar jag kunde göra en i veckan, eller i alla fall en i månaden. Tyvärr kostar den 2000 kronor, så det är ju inte aktuellt. På kvällen kom Anniken och Christian (de som äger huset och bor på nedervåningen) och deras kompis Joakim upp med och sjöng för mig med komp. på gitarr - det var stas! Edvard hade fixat en tårta så det blev lite gotta tillsammans med uppvaktarna. Kvällen blev lugn eftersom jag hade match dagen efter. Helgen därpå kom några vänner och drack öl och umgicks, det var väldigt trevligt men fick bli lugnt även det eftersom det var innebandy två dagar efter. 

 

Firandet i korta drag:

 

- sång, telefonsamtal och uppvaktande av nära och kära

- blommor av mamma och pappa

- blombud av min pyrro Kajsa

- blommor och presenter (tvål och handkräm + spabehandling) av Edvard och hans föräldrar

- presenter av min landskompanjon (inredningsboken Real Homes) och från min teamleder (smoothiemugg från Sagaform samt JIF's whipes... hehe.)

- fruktblandning med nötter

- tårta

- champagne

- spabehandling

- en fin korg innehållande: shampoo, balsam, hårspray, torrspray, hårinpackning, kabukiborse och en  vinflaska. 

 

 

Det var ett otroligt mysigt firande med nära och kära. Ångesten över att bli gammal lindrades av allt stohej!

 

 

 

 

- Respengar/Lägenhetspengar/Refleks-ologipengar.

- Apoteket presentkort

- SPA och/eller fotvårds presentkort (för "trasiga naglar" och "idrottsfötter")

- Gamla träbackar

- Ögonfrans-förtjockning (serum)

- Canvas målarduk (rektangulär) från exempelvis Panduro, TGR, Europris. 

Idag är det den sextonde februari 2014. Jag har hört några små förfrågningar om ett blogginlägg och min regel är att jag inte skall blogga förrän jag känner att jag har något speicellt att berätta eller om jag måste psykblogga* (*skriva ut känslorna 100% ärligt, i terapeutiskt syfte) men eftersom jag inte pratat med "er där hemma" på flera veckor så beslutade jag mig för att göra ett helt "vanligt" inlägg där jag skriver om vad jag gjort de sista två veckorna. Sådana inlägg som jag förstår att ingen finner intresse av att läsa. Med det sagt vill jag bara önska - God läsning! 

 

Förrförra helgen låg jag, för ovanlighetens skull, sjuk hemma. Inte så sjuk att jag var helt borta men så sjuk att jag inte hade energi eller röst till att röra mig runt i lägenhet, än mindre på jobbet. Jag hade ont i huvudet på onsdagen  under träningen och på torsdagen avstod jag innebandyn p.g.a. halsont. Jag lyfte lite vikter i stället. På fredagen var rösten svag och öron, näsa och hals gjorde uppror. Jag blev hemma från jobbet och även  på lördagen, var jag hemma för jag var inte mycket till människa. På söndagen spelade vi regionscupmatch mot rutinerade Bøler. Jag var inte på något sätt i form, men vi var väldigt lite folk och jag var väldigt lite klok så jag tog risken/chansen att spela. Det var ingen vidare fart på mig, men vi vann matchen och förkylningen fick sig en  smäll och avtog lite gran redan på måndagen därefter. Det känns dumt att det blev som det blev eftersom denna helg skulle bli extremt produktiv med spackling, slipning och målning så jag kunde börja göra lägenheten till något som jag kan stå för och vill bo i. Resten av veckan så avlöste jobb, träning, mat och sömn av varandra precis som de brukar. Det otroligt heliga lediga tisdagskvällen utegick dock eftersom vi hade föräldramöte.

 

Förra helgen var dock en mycket bättre helg. För en gångs skull hade jag lite energi över och planerna var lösa och resulterade i en ganska impulsiv helg.  Jag har upplevt att jag bara har gått på autopilot de sista åren och att jag egentligen inte tycker någonting är särskilt kul, meningsfullt eller avslappnande. Vardagarna och helgerna har känts som detsamma som veckorna. Det har mest känts som allt är pliktat och att jag bara gör allt för att jag måste. Under denna helg har jag varit lite mer som den Linda jag var för ca 3-4 år sedan. Den Linda som gjorde skillnad på vardag och helg... Hur bagatellartat det nu än låter. På fredagen så var jag och behandlade ryggen. Jag fick skjuts hela vägen från jobbet till mottagningen och dessutom fick jag en gratis behandling av duktiga Kåre. Det var en fin start på helgen! Efteråt mötte jag upp min nära vän Erik för en fika på nyöppnade Coffe House - mitt nya favoritfik på St:Hans Haugen. Inte för att de har så extremt utbud av fika men för inrednings skull. På kvällen så fixade jag lite hemma och började grunda i hallen. Nu skall det gula blandat med olika träslag helt veck! Först ett lager med vit grundfärg och sedan får vi se om jag brassar på med vit färg eller använder mig av Jotuns färg "kalk" som jag köpt 6 litet av. Annars får "kalk" pryda gästrummet. Den kalkfärgen är finast till vitt tak och vita lister och just nu har vi grått på både tak och lister i hallen, så jag tror vitt , eller "Bomull" som det heter, blir allra bäst. På lördagen vaknade jag upp med gott humör och fick frukost av min lille tuss innan det var dags för match mot Sagane. Vi vann med 10-2 och det anser jag själv att Sagane skall vara nöjda med. De stod upp bättre mot oss i helgen än vad det gjort de två andra seriekamperna i år. Jag utgjorde en kedja med Henry och Liga. Det var väldigt kul att spela med dem och vi producerade 10 poäng i rad när vi kom igång!  På lördag kväll åkte jag in till mitt kära Grünerlökka och tog två glas vin med Lisen och hennes kompis Anette... Tydligen är det taxi som gället för att ta sig hem nu när man flyttat till boushen, d.v.s. 5,3 km från Løkka. Söndagen blev slapp och go. Har ju ett hejdundrandes morgonhumör och denna söndag morgon var det delvis tussens fel men humöret vände och dagen med blev mysig med en tur till Grünerløkka för lite fika med Lisen, Martin og Fredrik. På kvällen var jag bara hemma och målade hallen fram till att "Etter och nollor" (nystartad svensk kriminalserie på SVT). Jag är nöjd och utvilad efter helgen och det enda som strejkar är ryggen och ryggens lille Mr. Ishias.

 

 

 

I tisdags hade vi match mot Bygdøy Monolitten. Det var en väldigt kul match - av många grunder. Dels för att vi vann med 6-0 och det är alltid fett (lånar ungdomarnas uttryck lite) att vinna. BMIL är också ett lag som lyckats vinna en seriekamp över oss så jag kände i allafall att vi kunde visa dem den sista omgången var skåpet skall stå. Det känns också väldigt bra att spela ihop med "Henry" (Henriette Knudsen) och Liga. Det fungerar bra och vi producerar mycket tillsammans. I matchen mot BMIL så gjorde jag 3 mål och Henry de andra 3 (även om ett av dem tyvärr registrerades som självmål). Här finner du bilder från kampen:  http://sveiva.no/damene-vant-6-0-bmil/ . Jag blev utsedd till banans bästa spelare, det har inte skett sedan jag spelade i Råsunda i Stockholm.

Nu börjar jag känna att det äntligen börjar lossna efter två års ganska så mörk innebandyvärld för min del. Denna helg är en extra härlig helg eftersom det inte blir jobb på måndag. I fredags fick jag en Alla-hjärtans-dag-middag. Rosor och ljus i lägenheten öppnade upp för en mysig kväll. Vi avslutade den med två skräckfilmer. Precis som man skall på valentindagen. Igår (lördag) så hade vi bjudit in E:s bror Einar och Anette samt min bästaste Calle. Vi åt taco och smaskig (hatar och föraktar det ordet) efterrrätt och spann sedan vidare på skräckhelgen då vi såg "Död Snö" - en norsk skräckfilm. Det var urspårad och inte min typ av skräckfilm, men vi hade en väldigt trevlig kväll med mycket skratt! (indikator på dålig skräckfilm, men trevlig sällskap). Idag är det söndag och vi har match mot Grei. I dagens match har vi möjlighet att säkra serieguldet så jag hoppas på storkamp. Jag är faktiskt lite nervös!

 

Om sex dagar fyller jag 25 år. Tjugofem lixom. Jag vet att det inte var igår som jag var 18, men igår var jag i vartfall 20-21 år, tänker jag - men det är hela 5 år sedan jag fyllde 20. Det är läskigt. Vad som också är läskigt är matematik och avrundning. Siffran och talet 5 av rundas uppåt. Alltså fyller jag 30 år- med runda ögon sett... Halvvägs till 60. Det var dock  några år sedan jag såg fram emot till att fylla år. Jag vet inte varför men jag hoppas kanske på att det sker något extra nu när det är 25 år som gäller. Men man skall inte hoppas på för mycket. Det bästa är nog att styra upp en egen fest, för att undvika att det blir en oväntat stilla tystnad när dagen väl är här.  

 

 

Jag vill i detta inlägg också skriva grattis till moderlandet Sverige och den prestastion vi gjort hittills i OS! Det är värt all beröm och beundran. Inte bara det - Jag vill gratulera mig själv till en härlig veckas FERIE, LOV, SEMESTER, FRI och LEDIGT! #vinterferie.

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det så det skall kännas eller förefaller jag en ynka malplacerad i processen? Jag vet inte. Helt enkelt. 

Historien börjar vid ett numera omtalat julbord för den arbetsplats både jag och E jobbade på. Jag var ny på jobbet och E hade jobbat där i ca. 5 år. Det hettade till och sedan den dagen så har vi bara haft ögon för varandra... (typ). Allt var väldigt spännande från början, som det brukar vara . I somras var vi på två resor ihop då jag mötte hela E:s släkt. Efter sommaren har det varit jobb och massa träning för oss båda två. Helt ärligt så har det gått nedför med hela förhållandet, så brant utför att det vart vid en ytterst kritisk gräns. 

Men plötsligt så en dag frågar E mig om vi inte kan åka och kolla på en lägenhet i ett gammalt 30-tals hus, för att det vore en idé att flytta in ihop - att pröva om det kan vara en av pusselbitarna. Jag var först väldigt emot och tackade nej till lägenheten. Men så började jag tänka på att han menar att han inte får gett relationen en ordentlig chans när vi bara ses sena kvällar efter träning samt någon dag i helgen, då båda är trötta efter att bara ha tagit oss till varandras boende. Kanske det ligger något i det? Jag slänger mig nu ut i detta med 50% / 50% chans/risk. Antingen så fungerar det eller så gör det inte det. Jag är absolut inte säker på något. Min känsla säger att jag skall fly och akta mig. Bättre fly än illa fäkta, heter det ju. Jag har dock börjat vänja mig vid tanken att bo med någon annan, kanske det kan bli kul, mysigt och bra? Det återstår att se. Jag vet egentligen inte om jag är den där som tacklar förändringar så bra... Men alla förändringar kommer med både för och nackdelar. Here is some of them:

- Mindre hyra och därmed en ekonomisk fördelaktighet.

- Närmare till både jobb och träning.

- Större boende, mer möjligheter till att hålla på med pyssel och annat, plats till tvättkorg och träningskläder på lämplig plats. 

- En gård till lägenheten, jag kan vakna och gå ut i bara morgonrocken om jag vill 

- En möjlighet till att få reda på om E är den rätta och få möjligheten till ett riktigt förhållande 

- Längre till mitt kära Grünerløkka och till alla mina vänner.

- Inga sushirestauranger, butiker och liknande just bredvid. 

- Jag måste kompromissa och  tänka på någon annan än mig själv.

- Badrummet är inte helkaklat med golvvärme (min tillflyktsplats på kalla morgnar).

- Man kan hamna i det amerikanerna kallar "a rut", d.v.s. i ett mönster där allt går på rutin och ingenting utvecklas och går framåt.

- Jag kanske inser att jag inte var redo för en ihopflytt eller att det inte var "oss två".

Vad gäller förhållanden så har jag den (nog felaktiga) bilden om att ett förhållande är alltid passionerat och brinnande spännande. Kanske jag har den bilden för att mitt förra riktiga förhållande var en saga, dock med ett olyckligt slut - Och att sagans prins numera är ett återkommande spöke, det är ju en historia i sig själv. 

Folk säger att man måste jobba hårt för att få förhållanden att fungera... Jag är beredd att köpa det ryktet. Dock är det för mig omöjligt att lita på de känslorna som jag har.  Jag har lurat mig själv förr och jag vet inte om jag känner att jag lurar mig själv igen eller om det är den äkta och därmed vägledande känslan. Är aktiviteten i magen oro, spänning eller bara destruktiv insikt?

Det är vad jag ser när jag sluter ögonen som inte stämmer med verkligheten. 

Jaja, nåväl, hur som haver - I morgon går flyttlasset och hur det blir med allt detta vet ingen på förhand. Den som lever få se. 

Här kommer ett kort inlägg för den nyfikne. Jag gillar, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, julpynt (och för övrigt annan inredning också) som ser äkta, unikt och en aning gammaldags ut. Av den anledningen ville jag göra mig en egen och mycket enkel adventsljusstake. 

 

 

I somras så köpte jag en gammal och delvis rostig sockerkaksform på Bohusläns största loppis. Formen får agera adventsljusstake.  Jag och min kära kollega Ådne samarbetade fram ett "underrede" - en träbit där jag mätt avstånd och sedan borrat hål för att trycka ned ljusen. Mossan har jag plockat från en stenvägg för ca. 3-4 veckor sedan. Den har legat och torkat sig riktigt torr i källaren så att djur och andra saker inte överlever.

 

 

 

 

 

Eftersom jag inte hunnit så med så mycket  "julstök" i år, och kommer väl mest troligt inte hinna med allt för mycket heller, så har jag lite inspiration från i fjol. 

 

Jag och Pyrran (Kajsa!) tar oss ofta an projekt - och det är på gott och ont måste jag säga. Det slutar alltid med att vi är överseriöst engagerade och att allt nästan övergår till ett fiasko för att det blir så avancerat och invecklat. Denna gång och detta projekt var inget undantag.

 

I utgångspunkt skulle vi laga lite julgodis att ge bort helt enkelt. Men det blev mer eller mindre en liten verkstad med arbetare som definitivt inte fick övertidsbetalt! 

 

Vi inhandlade ingredienser och lite emballage för inslagning samt glasburkar. Vad jag vill minnas så startade vi mitt på dagen med att koka upp olika smetar. Det blev fyra olika sorter som jag väljer att kalla: juleskumsfudge, turkiskpepparknäck, chokladdroppe och vitchokladdroppe. 

Ja, själva processen att laga smet och slänga in allt i ugnen och sedan hacka upp de stora kakbrickorna i flera hundra  bitar, var tyvärr bara början. 

 

Vid bordet satte vi oss på kvällskvisten och satte i gång. Vi klippte ut små fyrkanter i celufan och små rektanglar i brunt omslagspapper. I dessa så bitar så slog vi in varenda liten (satans!) godisbit precis som om det vore en julklapp till Nils Karlsson Pyssling. Vi räknade aldrig alla bitarna men uppskattningsvis var det runt 500 stycken. 

 

Efter alla blivit inslagen men papper, band och klistermärken så var det dags att göra strutar och pynta glasbrukarna - då hade klockan redan slagit midnatt! 

 

 

Efter att klockan slagit 02.00 och den tidiga morgonen förberedde seg på att gry så avslutar vi verkstaden.

"Hemmalagat julgodis 2012" blev dock en succé - smakmässigt och estetiskt!

 

 

 

 

Då var det snart adventstid. Märkligt. Nu ska man alltså, i flera dagar, medvetet göra en väntan mer olidlig än vad den redan är. Kanske inte för oss vuxna, men för barnen. Som vi bygger upp förhoppningarna inför en enda dag, för barnen bryr sig inte om mellandagarna för då får de inga klappar. Det är bara julafton det handlar om. Det är bara julafton vi väljer att hetsa nästan 1/6 av året (allt börjar ju redan i november)   Jaha, så är det och så har det alltid varit.

 

I min lägenhet har jag aldrig varit så förtjust i att julpynta. Missförstå mig rätt - jag älskar julpynt! Men inte hos mig. Det kanske blir någon detalj i lägenheten men allt det där röda och glittret får jag nog av på nolltid. Men inte hemma i Täfteå. I vårt hus skall det vara mamma-pyntat, precis som när man var liten. 

 

I och med det faktum att jag inte orkar se mitt eget pynt hela tiden så gjorde jag en liten krans och hängde den på utsidan av dörren. Jag vill helst att seg skall se gammaldags, traditionellt och äkta ut. Jag har fått själva kransen av en kollega. Kottarna plockade jag i somras i St:Hans-parken, sidenbanden är köpt på TGR för endast 10 kronor och sprayburken med vitfärg hittade jag på loftet (den har legat vid mitt förråd i 1 år). Totalt kostade den alltså bara 10 kronor att tillverka.

 

 

 

 

 

Det är ingen hemlighet att jag gillar att rensa, kasta och fixa - Och plötligt dyker det upp ett perfekt projekt. Denna gång inte helt perfekt kanske, men snudd på. En kompis till mig (låt oss kalla honom Bert) hadde just flyttat ifrån sin sambo och var tvungen att, på obestämd tid, bo i en riktigt ful och äcklig lägenhet. Lägenheten tillhör företaget som Bert jobbar för och den har inte blivit rörd sedan 70-talet. Han skulle bo där under tiden han sökete ny lägenhet att köpa. Men det var helt oaktuellt att bo där, även om det bara rörde sig om 2-3 månader. Jag fick en ide. Denna gick ut på att jag med en budget på några få tusen kronor kunde göra om skitläggan till ett mysigt litet boende. Det handlar också så klart om återvinning och miljötänk! 

Man kan inte göra allt för mycket med en så pass liten budget men jag tycker att helhetskänslan gick från "döda-mig-nu" till "okej-då-här-kan-jag-bo-en-stund".
Fler bilder från make-over'n, klicka på bilderna för att få dem större:

 

 

Inköpslistan från IKEA:

Samt dessa småting: toalettborste, diskborste, klädrulle, köksredskap, skärbräda, knivar, muggar, galgar och värmeljus.

• MÅLARFÄRG blev också inköpt och blev använt till väggar och bord.

 

Jag tror det tog oss två dagar (+ en IKEA-dag) allt som allt. Detta var ca två år sedan men jag tänkte att det kunde vara kul att se ändå och om inte annat kul för mig själv!

 

 

 

Jag upptäckte nyss att det låg 12 stycken utkast här på bloggen. Anledningen till det är ju helt enkelt att jag har haft i avseende att blogga liiiiite oftare än vad utfallet blivit. Jag var bara tvungen att läsa igenom alla utkasten. Herregud....herregud. En påträngande vilja att  publicera hela skiten infann sig, men med risk för att bli ofrivilligt intagen på psyket så lät jag bli. Jag raderade (nästan) alla och kände att jag lagt lite av mitt forna liv, och mycket av mina skriftliga aggressioner, bakom mig....Trodde jag ja!

 

Välkommen till ännu ett terapeutiskt inlägg. Förebred dig på ett antall ytterst förvirrande stycken. 

 

Det är verkligen så att ibland förlorar man något man aldrig kan få tillbaka, på något som helst sätt. Det kan vara förödande, förlösande eller bara en känsla av total saknad. Jag saknar något men jag vet inte vad. Eller är det så att jag har för mycket av något som gör min befinnande-känsla och existens obalanserad? Ja, det kan vara balans, eller rättare sagt obalans. Eftersom jag inte kan sätta fingret på vad det är; om det är något jag förlorat eller något jag aldrig haft, så är det svårt att veta vad det är... dock tror jag att jag aldrig haft det, det är med största sannolikhet någonting jag vill uppnå. Jag tror på ödet och försöker vara observant på de små svängarna livet tar och meningen med dessa. Antingen är jag bara bångstyrig eller så är jag korkad. Korkad i  kombination med förvirrad kanske? Ja, det känns logiskt men frågorna är fortfarande många, oavsett min intelligenskvot.

 

Vad skall jag göra med mitt liv? Tanken på alternativen får mig att avvakta och vänta - inte för att de alternativen som finns inte är tillräckligt bra eller många, snarare tvärtom. Jag har en lista (så klart en lista) över alla yrken som jag är mer eller mindre nyfiken på. Jag har varje år en plan över vad jag skall studera och när, men varje år väljer jag ändå att fortsätta jobba. Varför då? Ja, varför? Kanske dels för att jag gillar att jobba och prestera men också för att det aldrig har känts helt rätt med akutella studier. Kommer det någonsin kännas helt rätt, eller måste man bara kasta sig ut i det och chansa? Vad handlar livet om? Vad bör man få till? Måste man studera? Måste man skaffa familj? Måste man bestämma sig för var och när man skall "slå sig till ro"? Måste man pensionsspara?

- Nej! Man måste inte det men man måste ta ett val... och det är ju det som är svårt. Hade det inte funnits andra alternativ än att exempelvis skaffa familj, d.v.s. om detta hade varit obligatoriskt så hade det inte varit ett problem. Det finns så mycket att göra i livet, så mycket att välja på.  Jag får en viss rädsla över tanken att jag vill mycket men att jag bara fortsätter att flyta på.

 

Vad förväntas av mig? Plötsligt slår tanken mig som en blixt oväntat slår ned: Jag måste göra något stort i mitt liv! Det spelar ingen roll om det handlar om att rädda elefantungar eller rita en byggnad som blir världskänd.

Ända sedan jag var liten har många i min omgivning sagt att det kommer bli någonting "stort" av mig, Frågan är ju vad de definierar som stort. Det jag tror de menade är att jag har haft en "stå-på" vilja i hela mitt liv och brunnit för det jag gjort. Jag har varit engagerad och passionerad i allt jag hållit på med och det har varit väldigt mycket - skall det göras så skall det göras ordenligt och hela livet är ju en enda stor tävling - om inte mot andra så mot sig själv. Det är nu på senaste år som allt av övriga intressen än jobb och innebandy har suddats ut. Förr var det tid till skola, innebandy, fotboll, skidor, vänner, rollspel och ett dussin hobbyer samt en hel del resor. Jag tror egentligen att det som förväntas av mig är det jag föväntar av mig själv. Någon frågar i bland om studier, när jag har tänk börja studera, men that's it. Dock frågar jag  mig själv flera frågor, flera gånger, flera dagar...

 

Vad vill jag och vad kan jag prestera? Jag vill skaffa mig ett jobb som jag kan se mig själv jobba med och utvecklas i under flera år, alterntivit jobba med olika projekt. Jag vill studera om det jag studerar leder till min dröm angående jobb. Jag vill ha hyffsad eller högre typ av lön och gärna inte studieskulder, så klart. Jag har genom mina arbetande år vart innom ganska många jobb och bransher och har hittills inte prickat helt rätt. Undervising (som jag jobbar med nu) är definitivt en av de yrkena som jag trivts bäst i. För några år sedan var jag på väg att få ett jobb way out of my league, eftersom det var ett gäng ingenjörer plus mig som var aktuella för tjänsten.  Jag frågade då min pappa: "Tror du jag kan vara ansvarig säljare och installatör för pumpsystem?" varpå pappa svarade: "Jag tror du kan göra precis vad du vill i livet, bara du vill det." Jag vill lyckas inom idrotten (definiera lyckas...?).... inom vilken idrott vet jag inte ännu, jag antar att mitt omedvetna menar att det är innebandyn det handlar om eftersom det är den enda organiserade sporten jag håller på med nu för tiden. Jag vill ha ett lagom stort och lagom flådigt hem. Allt skall vara genomtänkt och funktionellt men framför allt präglas av estetik. Jag vill få tid till mina små projekt som jag alltid velat genomföra. Jag vill framför allt få ordning på allt kroppsligt och vad det är vill jag för allt i världen inte diskutera här. 

 

Jag tänker och undrar om mina egenskaper hjälper eller stjälper mig. När går jag över gränsen från "duktig flicka" till "sjuk flicka"? Att fundera på vad man vill och skall göra i livet och sedan bara göra detta kallas att förverkliga sig själv. Kanske hela diskussionen är ett resonemang om just det: förverkligenade av sig själv.