Täftefestivalen gör Mig galen!
Som bekant var jag ju hemma förrförra helgen. Åh! Åh! Åh! Hemma har aldrig känts så mycket som hemma som det gjorde denna gång! Jag tog ledig på fredagen (då jag i övrigt fick veta att det hade varit kaos på jobbet, kalla mig Timing-Queen) och reste med flyget till kära Umeå. Sedan var jag ledig halva måndagen där på så att jag kunde resa tillbaka till Oslo på måndag morgon. Min mysiga helg hemma såg ut enligt följande:
Jag anlände i Björkarnas stad och suger i vanlig ordning in ett megaandetag med norrländs luft direkt jag stiger ur flyget. Min lilla mamma hämtade mig på Umeås jättestora flygplats och tog mig vidare till Ica Maxi där vi köpte mat, alkohol och lite annat i klädväg. Sedan bar det av till Täfteå. Mamma bjöd på jordgubbar och grädde som jag och min alldeles egna pyrro KAJSO njöt av. Hon är definitivt en av dem jag saknar mest nu när jag inte bor i staden längre. Jag och Kajsa började i alla fall med att ladda upp inför Täftefestivalen genom att i det soliga vädret vandra runt byn och träffa folk, jag lånade en plunta av Håkan eftersom det tydligen är infört alkoholförbud inom festivalområdet detta år. En prommmis runt byn innebär vanligtvis att man stöter på; tre-fyra barnfamiljer, några hästar, ett par gamla klasskompisar eller deras föräldrar, ca 8-10 stycken som rastar hunden (definitivt Lundbergs med storhundarna), några damer i 40-60 årsåldern som tar sin dagliga motionsrunda (varav tre har stavar) en epatraktor, tre trimmade mopder och ca två otrimmade och slutligen sin egen morfar två gånger.
På kvällen drog vi ihop täftebrudargänget plus våra gamla killar från klassen, d.v.s. de vi gick i samma klass i under lågstadiet, vi var ett stort härligt gäng som grillade, spelade ölkubb och diskuterade minnen, framtid och nutida situationer. Så otroligt trevligt! Huvudfokuset var givetvis att vandra ner till festivalen, som vi faktiskt lyckades med att göra. Otroligt lyckad kväll då jag träffade väldigt många gamla goda vänner. På lördagen var vi tjejer (och Kajsas Tobbe) nere på stranden och solade lite, spelade boll och hade det bra. På kvällen drog vi hop
samma gäng dagen efter plus några till och körde favorit i repris med samma upplägg som fredagen. Lika kul denna gång och jag ser hela festivalen som väldigt lyckad, trots att det inte kom lika mycket folk som förväntat.
Jag tror jag kommer skapa ett litet "Täftefestivalen 2011" album på Facebook. Där jag laddar upp fler bilder, som jag sedan kan länka till från bloggen. Har väl typ ytterligare 200 bra bilder som jag vill visa. Men det blir litekladdigt med för mycket bilder här.
Jag har inte varit någonting i stan i princip, bara myst hemma i Täääft - Å hinne ge int se dälit! En alldeles förkort visist men den gav absolut mersmak inför "semestern" i augusti då jag kommer HEM!
Jag har för övrigt sett en bil som jag bar MÅSTE ha. Jag är ju inte så mycket för nya och moderna bilar. Har sett en Folkvagn som kändes som om den var en del av mig, den delen jag saknat hela mitt liv. Den står mitt emot Elin & Amandas barndomshus. Den är dock övertäckt med en presenning, vilket gjorde mig glad eftersom att man enkelt kan dra slutsatsen att den lilla söta Bubblan då inte används, så där såg jag min chans och knackade på hos den arge gubben. Elin och Amanda har berättat om hur sur han är och hur mycket han ogillar barn. Nu kanske inte jag hör till kategorin barn längre... i alla fall inte utseendemässigt, för där befinner jag mig fortfarande i fjortisstadiet. Jaja, jag knackade på och frågade om pärlan möjligen var till salu. Han berättar med en förvånansvärt glad stämma att det är hans dotter som äger bilen och att han inte vet om hon har planer på att sälja den men jag lämnade mitt nummer och hoppas på att hon ringer upp. Hon har inte ringt ännu... Men precis som den gravida säger så går jag i väntans tider.
Jag har nog egentligen någon typ av ålderångest... (Har iofs redan konstaterat detta i tidigare inlägg men) eftersom jag går i väntans tider på att få besked om en anna sak också. Jag tjatar på Kajsa att jag ska få hennes mormor och morfar att sälja deras stuga på Holmön till mig. Jag älskar Holmön! Den ön har så mycket minnen och så mycket gott i sig. I ofs minnen som gör ont att minnas men ändå fortfarande en drömmarnas ö enligt mig.
Nu imorgon här så slutar en kollega på jobbet vilket innebär att jag kommer ta hans tjänst som "Account Manager" för Vestre Østlandet! Det ska bli spännande att på riktigt kunna bli mätad på olika tal och distrubusjon, som norrmännen så fint kallar det.
Nu ska jag ut på en promenad, är så sliten att det blev inget gym! Fan & hej!
Ett slarvigt Inlägg om ett Slarvigt liv
Hei och ja - bloggen finns kvar!
Den 8:onde juni började jag skriva på ett blogginlägg... idag är det den 22 juni och den dagen jag går in och skall slutföra det inlägget. Jag började det inlägget så här: "Det finns inga undanflykter. Skrev i det senaste inlägget att jag skulle lägga upp bilder dagen efter. Jag visste redan när jag skrev det att det var ren och skär LÖGN. Jag skiter i de bilderna, känns inte så aktuellt nu så här några dagar efter." Av naturliga skäl så känns det ännu mer inaktuellt så här några veckor, nästan en månad senare.
Okej. Varför är jag då världens sämsta bloggare? Det finns tre enkla svar:
1. Varje gång jag har haft en timma över till att ex blogga har jag tränat eller gråtit i stället.
2. Min jävla dataladdarsladd åker ur datorn titt som tätt utan att jag märker det och då dör dator utan förvarning och jag är så instabil rent hormonellt att jag ibland inte vågar riskera detta i samband med dåligt humör. Kan, med all rätt, tro att jag då förstör datorn med ett enkelt men ack så kraftfullt slag eller slår mig själv i ren frustration.
3. Jag har haft så otroligt mycket annat kul för mig på sistone att datorn och därmed bloggandet har legat på plats 68 i prioriteringslistan. Var nära på att blåsa några kompisar en kväll med följande mening "Nej, jag kan inte, jag ska blogga" men innan orden slapp ur min mun så hörde jag det själv och insåg då tre saker: jag är inte en betald bloggare, jag är inte bra på att blogga, jag skulle aldrig mer kunna kolla dem i ögonen efter att ha sagt något sådant.
...Men... jag har faktiskt dåligt samvete för att jag inte levererar och tycker det är rent ut sagt synd att jag inte hunnit dokumenterat allt kul som hänt. Då kan man ju undra vad har hänt de senaste tre veckorna? För enkelhetens skull tar jag fram min (underbara-kan-och-vill-inte-leva-utan-) kalender och blickar tillbaka och redogör för några av månadens guldkorn.
Jag har...
∞ Åkt motorcykel med min kära arbetskamrat Marcus. Vi åkte som snabbast 207 km/h och stegrade över 10 gånger. Det räknar jag till kategorin modigt/idiotiskt och jag älskade det jag fick vara med om. För övrigt så hade jag skickat ett sms till mor min innan den lilla turen. Vi badade också för första gången i år, ute i Fetsund. Där hörde jag hemma av många anledningar; fin natur och väldigt passande namn för en sådan klumpeduns som mig. 
∞ Varit på JERRY SEINFIELD-showen här i Oslo. Gratisbiljetter inkluderad matbuffé - var väl det som lockade mig mest. Men det var absolut trevligt och underhållande att höra vad Seinfield hade att säga. Men roligast var ändå när jag råkade he (ett norrländskt ord, måste börja skriva det mer) sönder Antons solbrillor när jag skulle ta dem från hans huvud och skalla Marcus när jag skulle viska en sak till honom.
∞ Åkt båt ut till en ö med Joffa, Anton, Samuel, Martin och Lisen. Där blåste det rejält men det var härligt att komma lite utanför staden och känna på ö-livet. Vi grillade och myste på! Vissa var brunare än andra, men jag är glad att min kropp fick säga hej till solen. Man vet aldrig när det blir av nästa gång.
∞ Börjat träna hårt, även på mornarna vilket är helt otroligt att jag, en av Guds mest morgontrötta människor stiger upp 05:45 och tränar INNAN jobbet. Applåder och busvissling är jag värd! Ännu mer applåder och beröm kan ni ge mig efter att jag berättat vad jag nu skall berätta. Jag har även börjat med LCHF-metoden, Low-Carb-High-Fat, och har därför (i samband med träningen) gått ner ca 1 kg. Man får äta så himla mycket gott och jag känner verkligen att jag mår bra av det och att min problem-mage också tycker om denna metod. Jag var ju en pastamissbrukare förrut. Jag åt det ca 1-2 gånger om dagen för att jag trodde att det var det jag behövde för att ens kunna gå, men ikke sa Nikke! (Nikke har alltid varit klok och legat steget före).
∞ Klippt mitt hår nästan en decimeter. Nu har det i och för sig nästan växt ut eftersom det var över tre veckor sedan. Min kära arbetskollega Jeanette tog saxen i egna händer och gjorde något åt de stackars små striporna som ramade in mitt ansikte riktigt slappt och dåligt. Hon skulle bara ta 1-1,5 cm för att "fräscha upp topparna" som man säger om man är en riktigt trendig person. Men efter att hon klippt på en stund så ser jag i perferin att saxen är väääääldigt högt upp. Hon svarar min oroliga uppsyn med: "Ja, jag vågade inte säga att jag tog så mycket" och där dalade ca 8 cm långa hårtussar ner på vårt fina trägolv. Aja, hon visste vad hon gjorde för det känns riktigt bra när det väl var klart!
∞ Varit på bursdagsfirande för en kille som heter Christer Wara som komiskt nog är bästis med den Christer vi bor med. Christrarna so to say, as we speak. (So to say, as we speak är något som bara kommer ur min mun hela tiden; det är ju inte ens rätt!) Jag och Joffa hade fixat en väldigt fin present till honom. Han fick en vattenpipa och när presenten, som vi hade lagt i en fin korg och skrivit en fint kort till, väl var överlämnad så fick vi veta att han hade önskat sig en liten "vannpipe!" Så, vi hade lyckats med presenten och lille Christer han hade lyckats med festen. Väldigt mycket folk och en otroligt trevlig kväll. Men tant Linda och tant Josefine följde inte med ut för vi var så trötta. Vi tog trikken hem och kände oss en smula misslyckade men väldigt vuxna och smarta.
∞ I övrigt så går det bra på jobbet, eller jobben får jag väl lov att säga. Var dock en vecka sedan jag var på Paulus så har haft lite semester på ett sätt, har ju bara jobbat 100%!
Det finns givetvis massvis fler med bilder från allt detta. Och vem som helst, frivillig är välkommen att sitta och ladda upp bilderna från min kamera, iphone 3 och iphone 4 in på min sega dator och sedan lasta upp dem på bloggen, där man måste sitta och krångla för att få det som man vill. Lockande?
För er som inte visste så har jag varit hemma i Umeå under denna helg. Jag tog ledigt i fredags och reste tillbaka till Oslo i måndags på morgonen. Det finns en anledning till varför jag varit hemma - TÄFTEFESTIVALEN. Och denna händelse förtjänar ett eget inlägg med mer ingående aktivitetsbeskrivning och massor med bilder. Bilder från den by som format mig och från det ställe jag faktiskt älskar mest på jorden. Lovar ett inlägg i veckan!!!... eller nästa.
Jag har Partysvenskryckningar i ögat! Det är alltså en nervryckning man kan få om man antingen sover lite eller är stressad. Jag gissar att jag utsatt min stackars kropp för båda sakerna!
Ta hand om er och era ögon och vi hörs snart igen... Vad nu det innebär!
Kristihimmelsfarts dag, det Var idag Han for
Nu när jag jobbar på kontor så uppskattar jag allt Jesus Kristus hade för sig. Att han tog fart och stack iväg till himmelen och därför ska jag få vara ledig från mitt jobb en helt vanlig torsdag. Det är en rätt shysst deal faktiskt! Det hade dock varit väääldigt trevligt om denna resa som han gjorde hade tagit ca 5-dagar ochh skulle infalla en måndag-fredag. På detta sätt tror jag också att kristendomen vinner över några anhängare, massa lediga dagar här och där för att våra förfäder hade massa aktiviteter för sig så som födsel, korsfästning m.m. Jag har faktiskt på senaste tiden bombats med frågor både till politisk ställning och kring min religion. Vad gäller politik så vet jag ingenting om hur Norges samhälle är uppbyggt och fungerar, tyvärr. Men religionen är mest troligt densamma oavsett var jag bor. Vad tror jag på? Jag tror jag bara har mött en person som har ungefär samma syn som mig.
Definitionen av religion lyder:
"Religion är tro som grundar sig på föreställningen om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen. Gudarna ses ofta som skapare och som höjda över det jordiska. Religion kan även röra sig om motsvarande föreställningar om en högsta andlig verklighet eller yttersta sanning, med eller utan gudar. Andetro, förfäderstro och övertygelsen om en magisk verklighet är också uttryck för religion. Religioner förutsätter ofta existensen av en själ som lever vidare efter kroppens död."
Jag tror på något stort, någon som skapat allt och bestämt grunderna till det mesta. De allra flesta av mina vänner blir lite chokerade över att jag är mer troende än vad de trott. Ja, jag är döpt. Ja, jag är konfirmerad. Ja, jag vill gifta mig. Det vanliga handlingarna som många av oss vanliga svenskar genomgår. Men för mig är det nog lite mer. Jag tror på någon typ av Gud. Jag tror han ser allt jag gör, och sedan straffar eller belönar mig utifrån vad jag gör. Jag vet inte om jag tror på detta till 100% eftersom jag också tror på ödet. Jag kanske är en sån som tror lite svensson-aktigt till vardags men extremt troende när det krisar. Och jag är nog inte den enda. Många som är i knipa eller bara går igenom olika typer av kriser vädjar ju till Gud om nåd och hjälp. Daglien funderar jag kring meningen med livet. Är det ett spel man ska vinna eller eller en dans man bara skall dans med i? Är detta level ett då jag krigar för att komma till level två? Kommer jag då veta, när jag väl kommer till nästa liv, att jag levt det andra eller är detta liv kanske mitt tredje liv men jag bara inte vet om att jag levt två liv innan och tagit mig två level upp?
Detta är ett utdrag från ett arbete som jag skrev när jag gick i åskurs åtta:
"Ju äldre man blir desto mer funderar man. Ju äldre man blir desto konstigare tänker man. Så upplever jag att det är. Jag funderar ganska mycket på olika saker. Jag funderar kring det mesta faktiskt. Den första frågan man tänker på är varför lever man? Den frågan kan ingen människa svara på. Alla kan tycka och tänka, men ingen kan ge ett konkret svar. Jag har egentligen heller ingen bra förklaring till varför vi lever. Jag tror inte att det finns någon anledning till att leva, så det förvånar mig inte att så många begår självmord.
Varför finns orättvisa? Varför föds en del människor med helt perfekta tänder och andra inte? Varför dör någons mamma, medan någon annan har en riktig mamma och en ”plastmamma” som älskar en? Dog den mamman för att hon hade en sjukdom? Men varför drabbades hon då av sjukdomen? Hade hon gjort fel eller har Gud ett antal sjukdomar han måste dela ut per år? Man kan ju undra.
Varför är det tjejer som ska drabbas av mens, bröst och feta rövar? Var det bara en ”kul grej” som Gud, eller vem det nu var som skapade oss, kom på? Eller var det Eva som handlade fel och därför straffades för detta och sedan gick det vidare till varje levande kvinna. Det kunde väl lika gärna ha varit männen som fick lida av allt detta istället. Mensvärk och humörsvängningar, det är ingen dans på rosor.
Varför finns det elaka människor? Människor som kommenterar, saboterar, dödar, m.m. Är dessa människor goda INNERST inne, eller är de elaka till 100 %? Men varför gav man dem då ett liv? Är det tänkt att elaka människor ska leva för att skapa konflikter, krig och sorg, eller? Är det en utmaning för oss ”goda”, att få de ”onda” på vår sida? Är det då vi har lyckats, är det som livet går ut på?
Varför måste vi äta? Därför annars växer vi inte. Varför växer vi? Kunde vi inte födas och sedan bara ha en kropp som vi hade hela livet? Då skulle vi inte behöva spendera så mycket tid och pengar på klädjakt. Vi skulle dessutom inte oroa oss över hur vår kropp skulle förändras. Kommer jag att bli tjock, smal, ful, söt eller ingenting speciellt? Vi skulle inte behöva oroa oss, om vi på en gång fick ett svar. Att växa och äta, det är egentligen en onödig men samtidigt livsviktig detalj.
Finns Gud? Är vi skapade av någon eller något? Av vem/vad, var, hur, och när? Jag tror jag är kristen, men helt säker kan jag inte vara. De första människorna kunde lika gärna ha blivit till av en smäll eller en explosion. Om någon frågar mig om jag tror på Gud, så svarar jag ja. Jag tror att det finns någon som har med vår skapelse att göra, men om han hette Gud, det vette fan.
Hur kommer min framtid att bli? Kommer att jag dö inom en dag, en vecka eller ett år? Kommer jag att skaffa barn och hur många i sådana fall? Jag har ingenting planerat. Jag vet bara att jag skall ha ett bra jobb och förhoppningsvis ha barn och för att ha barn krävs en man. Så, en sådan måste jag väl också ha. Annars finns ju adoption."
Pratade med en kompis idag faktiskt. Vi diskuterade om Gud verkligen satt på ett moln och kollade ner på oss. Ibland tror jag det och ibland inte. Då frågade han "Ibland är det ju molnfritt, vart sitter han då?" och det är ju en väldigt bra fråga. Summa summarum kan jag väl säga att jag redan då trodde på Gud men hade mina avvikande tankar. Skönt att läsa att jag redan då var smygpessimist! Kan ju också på gott och ont presentera att jag fortfarande lever, verkade ju vara lite osäker på detta för ca sju år sedan. Fan, tiden går snabbt. Och ja - fast jag är "typ-kristen" får jag svära! Jag får också dricka alkohol ja! Jag har bara uppdaterat nattvarden lite grand. Jag tror att Gud främjar utveckling och entrepenörskap.
Idag, denna ledig dag, har varit väldigt slapp. Jag vaknade vid 11-tiden och slappade bara och tog det lugnt hela eftermiddagen enda fram till 16-tiden. Då drog vi ringnesare ner till Øl og Mat-festivalen. Bilder från detta kommer i morgon. Jag orkar verkligen inte ladda upp dem nu. Vill bara krypa ner i sängen och ta det piano, gitarr eller bas. Igår var det också väldigt hyggeligt. Jag, Jeanette och Anton var hemma hos Marcus och gjorde något jag hade sett fram emot i hela tre dagar: Marcus som bor i ett fint kollektiv, skulle byta rum!n Och lyckliga jag fick hjälpa till. Det blev väldigt mysigt, tack vare mig och min diktatur!
Då var huset tomt! Christer är aldrig hemma, Erlend har rest till Hamar för sommaren (hans hemby), Joffa är i Sverige en vecka. Fast Siwert är ju kvar hemma... men jag själv är ju typ aldrig hemma själv så tror inte jag kommer märka någon skillnad. Det är ju jobbet som är hemmet som jag alltid brukar säga!
På tal om jobb. 14-timmars dag i morgon! God-fucking-natt!
