Linda Adolphson

När blir man egentligen vuxen? Pax för att aldrig bli det! Jag inledde min 23-årsdag med att vakna allt för tidigt eftersom bygg-satans-arbetarna tycker det är kul att pipa med lastbilen kl. 06:40. Hur som helst så öppnade jag kylskåpet och tog min Nestle barnmat i pureform med smak av päron, eller pære som norrbaggarna säger. Tänkte att jag är en 23-årig kvinna som ligger i sängen och äter barnmatsportion. Skämdes inte för 5-öre, det är vrålgott och magen slipper jobba med att bryta ned maten. (Kanske var någon procent åldersnoja med i spelet).

Snoosar även denna dag för att sedan ta dagens promenad. Traskar ner på Lökka och råkar ramla in på min favoritbutik TGR. Där köper jag ballonger och papperstallrikar med massa figurer på, tänkte det skulle passa bra till födelsedagsfikat på kvällen, länge sedan jag hade ballonger och kalastallrikar :) SKuttar vidare tilll sjukhuset. Där är det väntetid. Stackars liten tant som säger: "Nei, nå gidder jeg ikke mer. Orker ikke å vente på dere. Si ifra til legen å RINGE MEG." också gick hon hem, eller hem och hem, har ingen aning om vart hon tog vägen då hon sakta lunkade ut från sjukan, ganska övertygad att hon var en lite förvirrad dam.  Jag blev faktiskt helt ensam i väntrummet.... och jag vet att detta är sjukligt, men jag städade väntrummet, medan jag väntade. Vad kan störa en mer än stolar som inte står rakt och tidningar hux-flux på bordet, nej någon måtta får det vara!

Av den snygga doktorn fick jag ett bra besked och ett dåligt, men totalintrycket blev positvit eftersom hon var en riktig snygging. Av röntgenbilderna att döma så har tyvärr inte benet vuxit ihop, det är ca 4-5 mm mellan dem fortfarande och det som kan vara oros med detta är att det kanske inte växer ihop över huvudtaget, men man kan leva, träna och fungera normalt ändå, tydligen. Den bra nyheten är att jag kan röra mig bra och att det i alla fall inte läker fel och det är det som räknas sa puman. Denna doktor var betydligt mer positiv till läkningstid och sa att innebandyn kan vara 2 månader bort bara, hoppas hon har rätt. Jag skall tillbaka om tre veckor på ännu en kontroll. Så nu ber jag till Gud att han låter de två små stumparna träffar varandra och växa samman. Skulle vara konstigt att springa runt och tänka att jag inte har ett nyckelben, utan två. Eller två har jag ju, detta blir ju det tredje då, ja ni förstår vad jag menar. Man vill ju vara intakt!  I morgon (tekniskt sett idag) börjar jag officiellt jobba 50 %.

Nu sitter jag naken i mitt kök och väntar på att sockerkicken ska kicka ur. Åt overkligt mycket fika... och drack också öl. Trodde mina gäster skulle äta mer... det blev över tre wienerbröd, åtta kockosbollar, tre bitar Almondytårta. - Skall skaffa vänner mer med aptit. :) Tackar för att ni ville fira med mig och tack för presenterna (fast jag sa att man inte fick ta med annat än samtalsämnen!), jag blev väldigt glad över alla saker som jag faktiskt vill ha. Det är svårt att tillfredsställa mig, det vet mamma som ger mig kvittot på alla julklappar och jag blir oftast gladast över kvittot! Nej, det var elakt... men sant. Detta år var dock en succe!


I taket hänger ballonger, under dagen fick jag höra sånger, de jag hört flera gånger, jag lägger mig själv utan ånger. Natie!

Men hur lätt är det egentligen att säga hej då, och hur lätt är det attt leva i nuet? Ibland önskar jag att jag inte hade något minne. Men den man är är nog det man minns. Ibland stannar jag i tiden några sekunder och blir tillbaka-kastad 5, 10 eller 15 år i tiden. Jag är Fröken Sentimental. Bad Cash Quartet, världens (nu splittade) bästa band. Big Day Coming. You guys know me. Håret reser sig när du sjunger - varje gång. Men varje gång blir jag sentimental, det är också ditt fel.

Igår och idag var jag på jobb från kl 10.00 till 15:00 - känns faktiskt bra att vara tillbaka på jobbet och ha chans till att återigen bli en rutinmänniska. Oj, det lät tråkigt. Jag är ganska tråkig... eller nej, jag är ju hilarious!

För att hålla fokus på framtiden och uppskatta det som komma skall så nämner jag de jag saknar allra mest och längtar efter att få träffa: Täftetjejerna 89:orna; Fanny, Marie, Sofia, Elin och Amanda, Kajsa, Täftetjejerna 88:orna; Malin, Janna, Jessica, Lollo, Emma B. Och andra gosiga så som Jytte, Anton, Linda J, Mamma, Pappa, Syrran, Mormor, Morfar, Pilli + Moa, Lilly, Ted, Barndomskompisar så som Danne JJ, David m.fl. Mina småkusiner  Linnea och Erik.

PS. Jag är sjukt arg över att Kajsas föräldrar skall flytta ifrån Täfteå. Det bryter garanterat någon form av lag. Tur jag och Kajsa redan bestämt att vi kommer bosätta oss i Täääft... Och tur vi har en semi-plan på hur vi skall få dem att bo kvar, moahahaha.

Andra framtidspunkter att jobba på:

* Jobb?

* Utbildning?

* Kärleksliv?

__________________________________________________________________________________________

Här beundrar jag guldmedaljen och tänker på Europacup! Då skall jag tusan i mig vara med hel, fresh och ombytt på planen med en klubba i handen och alla ben i kroppen intakta!

I morgon d.v.s. om några minuter fyller jag 23 år. Det enda jag önskar mig är tur och god lycka! Skall kl. 13:30 på "bruddkontroll" på sjukhuset, hoppas på kanonbesked. Detta kan vara ett av de sämsta inläggen jag någonsin skrivit. 


Addio du unga 22-åring och välkommen skrynkliga 23-åring!

För att hålla blogg-andan uppe tänkte jag även idag publisera ett inlägg. Kanske inte någonting utöver det vanliga, men någonting ovanligt för den ack så pessimistiske blonda 22-åringen. Jag skall punkta upp tio bra saker med denna dag (läs igår).

1.     Jag har klippt mig. Korrektion; jag har blivit klippt. Det ni! Jag har klippt mig själv de senaste åren eftersom jag varken orkar lägga tid eller pengar på att sitta och vrida mig i en stol. Men fort vare gjort och jag blev 10 år yngre. (det är väl så man säger?)

2.     Jag har fått blombud hem till mig. Från mitt kära jobb. Måste säga att "the delivery-guy" var en aning oproffisionell. Det ringer ett okänt nummer. Jag svarar: "Linda" Han säger: "Är du hemma? Blomster" Var på jag svarar: "Nej, jag är inte hemma, vem är det och var ringer du i från?" Den utländske mannen svarar: "Jag ringer från blomster, skal nabo ta?" Jag som där och då är lite trög svarar: "Vem du är du och vad vill du?" Stackarn till karl svarar: "Blomster. Utanför dig nu". Så, jag fick gå hem och ta emot blommor!

3.     Jag har köpt gymkort på Fresh. Aboslut inte i klass med varken Elixia eller SATS, men definitivt billigare och eftersom jag bara ska ha gymkortet under den perioden som jag inte kan träna kontaktsport (innebandy) så kändes detta som det bästa valet. Det tar ca 10-15 min att gå dit så det blir uppvärmningsturen.

4.     Jag var ute och gick två timmar idag och gick förbi (av en ren händelse, jag svär!) Blå Korset, en av mina favoritbutiker. Där fanns det två böcker som jag hittade som jag ville ha, och de var gratis! Tjoho, snålsvensken jublar.

5.     Jag har sett Solsidan säsong 1 och 2 igen bara för att det är så sjukt bra. Upptäckte att jag missat och därför ALDRIG sett det sista avsnitter i säsong 2. Helt otroligt med tanke på att jag sett alla andra 19 avsnitt typ tio gånger var.

... Ja, tanken var alltså att jag skulle inleda inlägger med att informera om att jag har 10 saker att punkta upp, sedan presentera dessa tio punkter, och sedan avsluta inlägget. Kalla mig Miss Half-way om ni så behagar men jag lyckades bara komma på 5 punkter. Kanske på grund av att jag är så pass illa där ann i pessimist-skalan, kanske för att säsong 7 av Vänner nu är nerladdad - hur som haver , I'm out of here!

God natt säger jag fast det är tidig morgon!

Det var ju ett tag sedan jag flyttade till min "egna" lägenhet, närmare bestämt i december förra året. Ni där hemma har efterlyst bilder, jag har nekat och sagt att ni får hälsa på/flytta till staden i stället. Well, eftersom jag upptäckt att det inte skett så våldsamt mycket på-hälsande så har jag tagit ett par bilder. Med mitt intresse för inredning så är det faktiskt det enda som har gynnats av sjukskrivningen, har haft tid att pilla lite med hemmet, men ÅH. Varje dag av pillande eller besök i fina butiker tar mig ett steg närmare att vilja köpa ett hus :)

Jag bor väldigt enkelt med delvis mina möbler och delvis Lisens, men jag tycker själv att jag har det rätt mysigt!

När vi ändå är inne på hem & pyssel så måste bara rekommendera en sida som nyligt kommit till min kännedom. Den heter Återskapa och gänget bakom sidan ger tips på hur man kan återanvända material till att skapa någonting nytt, alltså Återskapa (klicka hääääär för att komma till deras hemsida) - En plattform med skaparglad inspiration inom hållbarhet, återvinning och återanvändning. Linda likes! Och jo - de finns på facebook också!

Jag har väldigt stor lust att webb-studera till inredningskonsulent, eller Interiørskolen for boligmiljø som det så flott heter. Den utbildningen sträcker sig över 24 månader och jag kan lägga upp studierna hur jag vill. Överväger starkt att göra detta, men det beror självklart på hur min jobbsituation kommer att se ut den närmaste framtiden...

Well, people! Det var det för idag. Kommer inte på något kul att säga så jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.

Detta inlägg kommer, precis som alla mina andra inlägg, alldeles för sent. Men jag har haft fullt upp... med att vara sjukskriven. Ja, jag hörde själv hur det lät.

Med tanke på mycket strul och stråk under år 2011/2011 bestämde jag mig för att år 2012 skall bli mitt år. Det fanns inget tvivel om att 2012 kunde vara det mest optimala året rent förutsättningsmässigt. 2011 avslutas hyffsat bra med vänner hemma i Umeå, men som vanligt i Umeå, går inte att vara där utan skandaler och rykten. Ex här och ex där, vänner som inte är vänner längre. Året börjar kalasfint i och med att jag lämnar 2010/2011 bakom mig och blickar framåt. Jag minns mig själv konstatera att jag mår väldigt bra och allt känns okomplicerat och spännande. Men vad sker sen? I slutet av januari på en sen torsdagsträning, närmare bestämt ca 21.50, då vi lattjar med killarna som tränar efter oss, så smäller det till. Jag känner bara att hela min axel knakar till ordentligt.

Tiden efter det smällen vet jag bara att jag skrek till och gick sen runt och sa "min axel, min axel, min axel" (efter att Henry återberättat det för mig) sen vet jag att jag blev väldigt yr och ville bara vara i fred. Älskade Dingle och Simone enades om att det var lurt att ta en sväng förbi akuten med mig. Bilresan dit var intressant, där och då kände jag att jag hade kunnat skänka alla mina besparingar till Oslo kommun så de på förhand hade kunnat reparera vägarna. Väggupp och små hål var ytterst trevligt att guppa på när det kändes som axeln skulle lossna i terrängen. Nåja, framme på sjukhuset kände jag mig mycket bättre och jag som inte åker till sjukhus frivilligt (refererar till historien om min tå och min tumme) värderade att bara åka hem och vila. Men till min förvåning så fick jag snabbt komma till undersökning. Läkaren konstaterar efter att klippt upp min tröja att axeln sitter där den ska. Efter tillåtelse att klippa upp min (supersnygga) rosa sporttop så konstaterar hon: "Ooookej, ditt nyckelben är definitivt brutet" . Jag frågar: "Är du säker?" och kollar därefter på Dingle och Simone som ser obekväma ut och har vänt bort sina blickar och småviskar. Nyckelbenet vart brutet och stack upp med ena "stumpen". Det såg faktisk inte så trevligt ut, men vad som gjorde mig mest förbannad var att jag fick berättat för mig av läkaren att det inte blir någon mer innebandy denna säsong och att brottet ser så komplierat ut att det mest troligt blir en operation av det hela. Där och då började smärtan - på riktigt.

Detta var snart tre veckor sedan. Jag har varit sjukskriven sen dess.  JAG - SJUKSKRIVEN! Om det inte vore för att nyckelbenet var av skulle jag klättra på väggarna, det vet ni, i alla fall du mamma. Dagen efter detta skett, då en vanlig en person skulle ligga hemma, så var jag på jobbet på besök i 3 timmar. Jag hade bestämt mig för att jag skulle vara tillbaka på jobb inom 3-4 dagar... Insåg efter ett par dagar att det inte går att göra jobbet med en hand och att min andra hand inte skulle vara tillgänglig förrens jag börjat läka, på riktigt. Jag hade mitt första återbesök onsdagen efteråt, d.v.s. nästan en vecka efter brottet. Då tog vi nya röntgenbilder och där kom första goda nyheten: det läkte åt "rätt" håll och en operation blev ett mer avlägset tilltagande. Ortopederna  diskuterade ihop sig eftersom det är ett komplicerat brott som överraskande nog hade läkt åt rätt håll. Dagen efter får jag beskedet att jag inte behöver operation! Nästa "bruddkontroll" med röntgen blir det 22 februari (happy birthday me!) men jag var tvungen att boka en till läkartid efter ca en vecka. Har haft mitellan på i 1 vecka, men tog bort den och var utan den i två dagar för det kändes bättre, men fick lite skäll av lagkamrater och andra som hävdar man ska ha den 6-8 veckor. Därför fick jag en tid till en läkare då jag (enligt min "frågalista") ställde honom 14 frågor :) Han gjorde också en undersökning och blev väldigt överraskad över hur rörlig jag var och hur mycket jag kunde använda armen/handen. Så han gav mig lov att vara utan mitellan då han insåg vad jag hade fått till utan den och dessutom har jag inte haft så ont som jag tror att man faktiskt kan ha. Lite kuriosa kring detta är ju att jag brutit nyckelbenet 3 gånger före denna gång, en gång när jag föddes, en gång när jag var två år och hoppade ur vagnen, en gång när jag åkte med lian in i ett träd. Oansvarliga föräldrar eller helt galen unge?!

Så, det jag går och hoppas på nu är bara att benen läker ihop. De kommer att läka ihop, men "lappa" över varandra, så dels kommer jag bli en cm kortare/smalare och som det ser ut nu så har jag ett område kring axeln/nyckelbenet/bröstet där jag inte har någon känsel, kanske kan bli permanent, vilket iofs inte är hela världen. Det viktigaste är att jag får full rörlighet, rätt ihopväxning av benet och att den där j*vla nerven som ligger i kläm slutar ligga i kläm!

Vad har jag gjort med all ledig tid, vad gör en sjukskriven Linda Adolphson? För det första så har det gått extrem energi till att göra allt med höger arm/del av kroppen och jag har behövt ca 5 timmars extra sömn per dygn. Annars har jag vilat, sett serier, kollat på lagets träningar/matcher, träffat vänner, äntligen fått tid till att göra ärenden och fixa saker till lägenheten. Vad har jag då missat/kommer att missa tackvare knäcki-knäcki i bonie-bonie.

* Hemsedal - Skulle ha åkt till fjällen för först gången på 5-6 år.
* Åre med gamlingarna  (helgen efter påsk) - Gamla citystekarna drar till Åre för att fira Åsa och Sjöa, de fyller 26+4 :) Där kan jag nog följa med med det blir självklart ingen åkning.
* NM- med Sveiva (helgen efter Åre) - Då skall vi visa att vi kan ta mer än ett guld. Serieguld √ sjekk. NM-guld --> ?. Ja, här får jag se på och inte springa en meter för att bidra till guldet.
* Innebandycup i Spanien (helgen efter NM-cupen) - Inget spel här heller... men det verkar som om detta ev. ställs in ändå.

* Plus alla träningar och övriga seriematcher.

Jag ä int bitter! (Okej, lite gran kanske. Men jag är glad över att det var vänster nyckelben och inte höger!)

_____________________________________________________________________________________________

Idag är det alla hjärtans dag. Vet inte vad jag tycker om den dagen egentligen, har aldrig varit så mycket singel så jag ska inte förvänta mig rosblad på sängen ikväll direkt. Romantik ja... den uteblir. Eller nej! När jag var ute och promenerade idag så mötte jag tre ungdomar ca 8-10 års ålder. En av dem busvisslade på mig och kastade sedan en is-snöbol på min högra skinka. Det var alla-hjärtans-dag-igt, tack för det snorungen! Det bästa jag har fått var ett sms av min pappa där det stod att han saknade mig :) Jag hör så sällan från min pappa så jag blev jätteglad!

'

Idag skall jag ära...

En person som vart i mitt liv en förhållandevis kort period, men gjort ett bra jobb för att få stanna i mitt hjärta. Visserligen är vi inte med varandra längre men för en gångs skull känner jag att det inte känns som om jag vill skjuta mig själv när man går skilda vägar. Jag vill tacka dig för all tid som vän, sambo och hjärtevän...och chef.

Enplans, tvåplans och treplans - det är bara du som kan förstå det komplicerade med livet ur Lindas synvinkel. Det är bara du som tycker att det är kul att komma hem och söka efter mig när jag gömt mig. Ingen har varit så tåldmodig med mig (jag är ju väldigt dryg) som du har varit. Jag har saknat dig och kommer fortsätta göra det!


Anton!
- Världens bästa Anton!