Och livet Steg tas Vidare
Keep belivi'n och fortsätt framåt
God dag allihopa! Då var det ett tag igen. Lathet blandat med sjuklig aktivitet har distraherat mig till fullo från att skriva ett inlägg. Det var väl en snygg bortförklaring, ikke sant?
Ja, sist jag skrev var när jag hade varit en weekend i Stockholm. Mycket har hänt sedan dess... Jag går fortfarande väldigt mycket till sjukgymnasten, och har faktiskt börjat smyglira lite innebandy, men närkamper är det inte på tal om, kan jag konstatera efter att ha fått en liten tackling mot höften och bara det skakade om hela nyckelbenet, kände då att det faktiskt är "löst" i benen och det var lite halvskumt och inte superskönt, heller inte ont men inte stabilt. Vi har nu börjat försäsongen med innebandyn, känns självklart kul men också lite jobbigt att inte veta om jag ens kommer kunna spela, jaja. Det var det på idrottsfronten. Jo - just det! Jag har varit på MR-röntgen också och inväntar svar (skulle fått det igår) men som vanligt med norska beskeden så stämmer de sällan, man får vänta och sedan i vanlig ordning måste man ringa och påminna och tjata.
Under påskhelgen så följde jag med min kära lilla Mailen till hennes "hytta" (för er som inte vet vad det betyder är det alltså den norska motsvarigheten till svenskans stuga) Hon har sin hytta i Strömstad i Sverige. Varje påsk så är det "hytte-till-hytte"-fest där, vilket går ut på att ca 40 personer går runt till stugorna i området och har aktiviteter hela dagen, någon har lekar, någon har cocktail, någon har ostbricka m.m. Sedan går alla upp på berget och grillar där uppe. Jag och Mickel (Mailens broders vän) gick vilse i skogen när vi skulle hem, även Mailen gick vilse, men helt ensam. Sjukt rolig helg med extremt mycket alkohol involverat, men trots det faktum var mitt minne på topp. På kvällen badade vi i jacuzzi utomhus, det kan vara det bästa hemma-spa jag varit på. Hoppas och håller mina tummar att jag blir bjuden nästa år!
Jag har äntligen sagt upp mig! Äntligen, äntligen, äntligen! ÄNTLIGEN! För att inte jaga upp mig själv så utelämnar jag motiveringen till varför jag sagt upp mig. Jaha, då börjar jakten på ett nytt jobb! Har varit på en hel del intervjuer (två olika företag) och blivit kontaktad från ett par stycken andra företga. Jag har fått ett jobberbjudande som lönemässigt skulle innebära, en ökning mellan 70-100%, om allt går som det ska, som man så fint och diffust kan uttrycka sig. Det är ett Account Mangager jobb för ett företag som står för produkter som jag faktiskt ser mig själv ha att göra med. Tyvärr, så tror jag utvecklingsmöjligheterna på företaget, vad gäller att steppa upp i karriärer, är dåliga. Men man vet ju aldrig, företaget är i en stor utvecklingsfas och det kan innebära att nya dörrar öppnas allt eftersom.
Jag har också gått långt i en annan process med en av Ringnes huvudkonkurrenter. Det är en headhunter som plockat mig från Linked-In och tagit mig till båda dessa processerna (denna konkurrent och det andra företaget där jag fått jobberbjudande), känns lite kul att inte ens sökt jobben själv, någon annan som bara pimplar upp jobben åt mig. Tyvärr så har detta stora företaget inte hört av sig om vem de valt till tjänsten (det var jag och tre till som stod kvar i slutvalet). Så, det är riktigt, riktigt illa. Det hade varit mäktigt att jobba för detta stora företag, men beter dem sig så här så kanske det var lika bra att det rann ut i sanden.
Det som man skall höra och häpnas över mest i detta inlägg är att min kära mor och far har varit här och hälsat på mig. De har lämnat Umeå och kört bil (!) till Trondheim för att besöka syster Theres och sedan vidare till Oslo för att umgås några timmar med mig... De stannade oförskämt kort tid, fast lika bra det - det går inte att bo tre vuxna människor + en stor hund i min lilla lägenhet, i alla fall inte skärskilt mycket längre än två nätter. Vi var en sväng på Holmenkollen, Aker Brygge, Karl Johans gate och vandrade gatorna på Grünerløkka samt åt på ett par restauranger. Det var superkul och jag längtar till i sommar när vi är på äventyr i Slyberget!
Jag har varit hemma en sväng i Umeå, härom veckorna, med anledning av att en av mina gamla innebandyvänner, närmare bestämt Ingela Lundberg fyller 40 år i juni. Ingelas syster Malin arrangerade en stor överreskningsfest som Ingela inte hade en aning om skulle äga rum. Vi samlades i på Folkets Hus på Ersboda där det var dukat för middag och fest, det fanns till och med en bar till vårt förfogande. När Ingela dök upp, i tron om att hon och hennes vännina bara skulle plocka upp någonting, så tappade hon hakan och blev rätt överraskad, kan tänka mig att hon fortfarande är lite omskakad. Kvällen blev i alla fall superlyckad med både middag, förfest, fest, utgång och hör-och-häpna: efterfest hos Pinglan herself! Fick också träffa min älskade Pyrran - Kajsa Åström som just har flyttat till en supermysig lägenhet öst på stan, önskar bara jag kunde vara där och hjälpa henne med allt. ♥
Äntligen så har jag fått fira 17 mai på det sättet man skall fira 17 mai! Förra året så jobbade ju jag halva dagen och missade därför hela "heladagen-principen". Men i år var det fulländat: Vi började morgonen med champagnefrukost hos Martin och Lisen. Det var inte bara champagne utan vi åt också en nedrans massa mat sedan vandrade vi ned på stan. I år missade vi dock tåget, men det var ganksa skönt, det vimlade ju ändå av tusentals människor. Vi gick två timmar i vimlet och återvände sedan till hemtrakterna där vi, alla 15 personer, hade boka bord på restaurang Hjort. Den ligger nere vid ån och vi satt både ute och inne och hade det supertrevligt. På kvällskvisten vanglade vi hemåt och tog en efterfest hos Martin och Lisen, då vi festade på lite av maten som var över. Men denna fest visade sig vara en förfest eftersom vi gick ut en sväng på Løkka där vid 21-22 tiden. Jag gick i alla fall hem vid 23 och det kloka beslutet satt inte helt fel när jag steg upp 07.00 för att jobba dagen efter... nästa år blir det att ta ledigt folkens!
På tal om fest så har jag varit på "We love the 90's" konserten. Den väckte gamla minnen med artister så som: Haddaway, Dr.Bombay Dessa låtar känner ni väl igen?: Space Invaders, What is love? Tamagotchi, Mr Vain och all annan skit. Helt otroligt att sådana här osmakligt värdelösa sammansättningar av ord och noter får kallas musik. Men sjukt kul att känna sig som 10 år igen, det saknades bara savannbyxor, tattoarmband, neonfärger, buffaloskor samt uppsatt hästsvans med två låga RAKA slingor framdragna.
Vill avslutningsvis gratulera min kära lillasyster som fyller år idag! Är faktiskt rädd på riktigt att hon skall komma i kapp mig. Med det sagt säger jag god natt och på återhörande!
Just a Tad of il Stockholmo
På fredagen fick jag äntligen sova uuuuuut. Men Marcus"19 kronor tack." den stackaren hade jobb att göra i Uppsala så han steg upp tidigt för försvann. Jag drog in till stan och hälsade på GANT NK Herr, mitt gamla jobb. Fick träffa några av de underbara ex-kollegorna. Jenny, Kim, Roger och även Fabbe i grannbutiken. Väldigt kul att hälsa på men jag är otroligt glad att jag inte jobbar där längre. Sedan mötte jag upp med världens bästa Elina. Vi har inte snackat allt för mycket sen jag drog men faktum är att båda vi är så fucked-up i samma liga att när vi hänger så har vi sjukt kul. En typisk sak som bara jag och Eländet (Elina) kan hitta på, hittade vi på; när jag väl är i Sverige så försöker jag handla på alla bra butiker som inte finns i Norge. Jag hade ett presentkort på Elgiganten, men jag visste inte värdet. Vi gick in och frågade i kassan hur mycket det var kvar på kortet. Kassörskan drar kortet och svarar: "24 kronor." Eftersom att vi vet det inte finns någonting för 24 kronor så är det ju lika bra att kasta kortet... Men, vi tänkte sedan precis tvärtom: nu ska vi gå och hitta någonting för exakt 24 kronor. Varken mer eller mindre, vilket mission. Efter att ha bett om hjälp av Niklas i butiken då han visat saker för 24 kronor eller under (och sedan ursäktat sig för att han hade viktigare saker att göra) så hittade vi Linas tvättmedel som kostade 19 kronor. Tanken var då att jag skulle pruta UPP tvättmedlet till 24 och vägra gå förren vi fått betalat 24 kr exakt. Så jag går fram till kassan, damen blippar varan och säger "19 kronor, tack." Jag säger "Nej, jag vill betala 24" Hon säger "Den kostar 19 kr" Jag säger: "Ja, men jag vill betala 24". Förvånad blir vi när hon säger: "Kan du inte gå och hämta en till då? Så får du två för 24". Det är vad jag kallas nice personal på Elgiganten i Stockholm. Efter att vi käkat och gjort stan så åkte jag ut till Huddinge igen. Fredagskvällen blev lyxmiddag och sedan öl i jacuzzibadet som Dagge och Marja-Lena har på gården. Så en riktig SPA-kväll fick inleda helgen.
Vi steg upp rätt tidigt på lördagen med avsikt att fånga dagen. Av någon anledning var vi ganska sega ändå och lyckades sjabbla bort några timmar här och några timmar där men vi tog bilen till Djurgården då Skansen var målet. Men lilla jag såg ju en skylt "Loppis på Gärdet" som jag inte kunde motstå. Vi gick till Gärdet men fann inte loppisen och fick ta en liten ölpaus på gräsfältet. Vi lyckades lokalisere loppisen som var i en lokal som jag vill likna en labyrint FULLSMOCKAT med folk. Kort visit och sedan vidare till Skansen. Väl framme så inser vi att stället sänger om 38 minuter. Vi nöjde då oss med att gå in på Skansen-shoppen och jag fick köpa mig gammeldags godis. I bilen så skrattar Marcus åt mig, vilket kanske är helt förståeligt eftersom jag åt godis så att jag började blöda ordentligt på tungan. Lyckades på en bild av detta också - klicka här. Så, då har man vart på Skansen (bara inte inne på Skansen) Sedan drog vi vidare till två kompisar till Marcus och bara slappade lite. På kvällen så åkte vi till Antons fest, kära Anton som jag saknar så mycket. Då fick jag även återse hans bror Anders, syster Anna-Karin och Anders tjej Fia. Var otroligt mysigt att få umgås med dem igen. Hade med mig kära Elina också som fick ta del av festen i spartansk anda. Sedan drog jag och Elina vidare på en annan fest... kl. 03.00 på natten. Herregud! På söndagen satt vi i jacuzzin i solen och bara slappade, en av de absolut skönaste söndagarna på länge.
Jag fick ett sms på min norska mobil när jag var i Sverige där det stod: "I love you. Ses om en vecka. Puss mamma" från ett okänt nummer. Och jag tänkte att jag inte kommer träffa min "I love you". Så jag svarar: mamma om en vecka, plus att min mamma aldrig skulle inleda ett sms med "Hej, hej. Jag tycker om dig också, tror dock du har skickat lite fel :) För det här är inte min mammas nummer! Hälsningar Linda" som svar får jag; "Tackar, tackar, du har nog rätt. Det var länge sedan jag bodde i Hälsningland. B-) Eva"... .... .... Jag hänger inte riktigt med på Evas noter men hur som helst var det ju mysigt med ett jag-tycker-om-dig-sms, även om det inte var till mig!
I väntan på att det skall sluta regna så jag kan dra ut och löpa säger jag - Hörs snart!
PS. Jag såg Lena PH i Stockholm - lyckas alltid pricka in en kändis!
Game Over, you Win i Looooose
Snoosar även denna dag för att sedan ta dagens promenad. Traskar ner på Lökka och råkar ramla in på min favoritbutik TGR. Där köper jag ballonger och papperstallrikar med massa figurer på, tänkte det skulle passa bra till födelsedagsfikat på kvällen, länge sedan jag hade ballonger och kalastallrikar :) SKuttar vidare tilll sjukhuset. Där är det väntetid. Stackars liten tant som säger: "Nei, nå gidder jeg ikke mer. Orker ikke å vente på dere. Si ifra til legen å RINGE MEG." också gick hon hem, eller hem och hem, har ingen aning om vart hon tog vägen då hon sakta lunkade ut från sjukan, ganska övertygad att hon var en lite förvirrad dam. Jag blev faktiskt helt ensam i väntrummet.... och jag vet att detta är sjukligt, men jag städade väntrummet, medan jag väntade. Vad kan störa en mer än stolar som inte står rakt och tidningar hux-flux på bordet, nej någon måtta får det vara!
Av den snygga doktorn fick jag ett bra besked och ett dåligt, men totalintrycket blev positvit eftersom hon var en riktig snygging. Av röntgenbilderna att döma så har tyvärr inte benet vuxit ihop, det är ca 4-5 mm mellan dem fortfarande och det som kan vara oros med detta är att det kanske inte växer ihop över huvudtaget, men man kan leva, träna och fungera normalt ändå, tydligen. Den bra nyheten är att jag kan röra mig bra och att det i alla fall inte läker fel och det är det som räknas sa puman. Denna doktor var betydligt mer positiv till läkningstid och sa att innebandyn kan vara 2 månader bort bara, hoppas hon har rätt. Jag skall tillbaka om tre veckor på ännu en kontroll. Så nu ber jag till Gud att han låter de två små stumparna träffar varandra och växa samman. Skulle vara konstigt att springa runt och tänka att jag inte har ett nyckelben, utan två. Eller två har jag ju, detta blir ju det tredje då, ja ni förstår vad jag menar. Man vill ju vara intakt! I morgon (tekniskt sett idag) börjar jag officiellt jobba 50 %.
Nu sitter jag naken i mitt kök och väntar på att sockerkicken ska kicka ur. Åt overkligt mycket fika... och drack också öl. Trodde mina gäster skulle äta mer... det blev över tre wienerbröd, åtta kockosbollar, tre bitar Almondytårta. - Skall skaffa vänner mer med aptit. :) Tackar för att ni ville fira med mig och tack för presenterna (fast jag sa att man inte fick ta med annat än samtalsämnen!), jag blev väldigt glad över alla saker som jag faktiskt vill ha. Det är svårt att tillfredsställa mig, det vet mamma som ger mig kvittot på alla julklappar och jag blir oftast gladast över kvittot! Nej, det var elakt... men sant. Detta år var dock en succe!
I taket hänger ballonger, under dagen fick jag höra sånger, de jag hört flera gånger, jag lägger mig själv utan ånger. Natie!
Fokus på Presens och Futurum
Men hur lätt är det egentligen att säga hej då, och hur lätt är det attt leva i nuet? Ibland önskar jag att jag inte hade något minne. Men den man är är nog det man minns. Ibland stannar jag i tiden några sekunder och blir tillbaka-kastad 5, 10 eller 15 år i tiden. Jag är Fröken Sentimental. Bad Cash Quartet, världens (nu splittade) bästa band. Big Day Coming. You guys know me. Håret reser sig när du sjunger - varje gång. Men varje gång blir jag sentimental, det är också ditt fel.
Igår och idag var jag på jobb från kl 10.00 till 15:00 - känns faktiskt bra att vara tillbaka på jobbet och ha chans till att återigen bli en rutinmänniska. Oj, det lät tråkigt. Jag är ganska tråkig... eller nej, jag är ju hilarious!
PS. Jag är sjukt arg över att Kajsas föräldrar skall flytta ifrån Täfteå. Det bryter garanterat någon form av lag. Tur jag och Kajsa redan bestämt att vi kommer bosätta oss i Täääft... Och tur vi har en semi-plan på hur vi skall få dem att bo kvar, moahahaha.
* Jobb?
* Utbildning?
* Kärleksliv?
Här beundrar jag guldmedaljen och tänker på Europacup! Då skall jag tusan i mig vara med hel, fresh och ombytt på planen med en klubba i handen och alla ben i kroppen intakta!
Addio du unga 22-åring och välkommen skrynkliga 23-åring!
Tio (delat med två) bra Saker, enkelt Og greit
2. Jag har fått blombud hem till mig. Från mitt kära jobb. Måste säga att "the delivery-guy" var en aning oproffisionell. Det ringer ett okänt nummer. Jag svarar: "Linda" Han säger: "Är du hemma? Blomster" Var på jag svarar: "Nej, jag är inte hemma, vem är det och var ringer du i från?" Den utländske mannen svarar: "Jag ringer från blomster, skal nabo ta?" Jag som där och då är lite trög svarar: "Vem du är du och vad vill du?" Stackarn till karl svarar: "Blomster. Utanför dig nu". Så, jag fick gå hem och ta emot blommor!
3. Jag har köpt gymkort på Fresh. Aboslut inte i klass med varken Elixia eller SATS, men definitivt billigare och eftersom jag bara ska ha gymkortet under den perioden som jag inte kan träna kontaktsport (innebandy) så kändes detta som det bästa valet. Det tar ca 10-15 min att gå dit så det blir uppvärmningsturen.
4. Jag var ute och gick två timmar idag och gick förbi (av en ren händelse, jag svär!) Blå Korset, en av mina favoritbutiker. Där fanns det två böcker som jag hittade som jag ville ha, och de var gratis! Tjoho, snålsvensken jublar.
God natt säger jag fast det är tidig morgon!
Vem red In? Inredning!
Well, people! Det var det för idag. Kommer inte på något kul att säga så jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.
How to Break the Collerbone...four Times.
Tiden efter det smällen vet jag bara att jag skrek till och gick sen runt och sa "min axel, min axel, min axel" (efter att Henry återberättat det för mig) sen vet jag att jag blev väldigt yr och ville bara vara i fred. Älskade Dingle och Simone enades om att det var lurt att ta en sväng förbi akuten med mig. Bilresan dit var intressant, där och då kände jag att jag hade kunnat skänka alla mina besparingar till Oslo kommun så de på förhand hade kunnat reparera vägarna. Väggupp och små hål var ytterst trevligt att guppa på när det kändes som axeln skulle lossna i terrängen. Nåja, framme på sjukhuset kände jag mig mycket bättre och jag som inte åker till sjukhus frivilligt (refererar till historien om min tå och min tumme) värderade att bara åka hem och vila. Men till min förvåning så fick jag snabbt komma till undersökning. Läkaren konstaterar efter att klippt upp min tröja att axeln sitter där den ska. Efter tillåtelse att klippa upp min (supersnygga) rosa sporttop så konstaterar hon: "Ooookej, ditt nyckelben är definitivt brutet" . Jag frågar: "Är du säker?" och kollar därefter på Dingle och Simone som ser obekväma ut och har vänt bort sina blickar och småviskar. Nyckelbenet vart brutet och stack upp med ena "stumpen". Det såg faktisk inte så trevligt ut, men vad som gjorde mig mest förbannad var att jag fick berättat för mig av läkaren att det inte blir någon mer innebandy denna säsong och att brottet ser så komplierat ut att det mest troligt blir en operation av det hela. Där och då började smärtan - på riktigt.
* Åre med gamlingarna (helgen efter påsk) - Gamla citystekarna drar till Åre för att fira Åsa och Sjöa, de fyller 26+4 :) Där kan jag nog följa med med det blir självklart ingen åkning.
* NM- med Sveiva (helgen efter Åre) - Då skall vi visa att vi kan ta mer än ett guld. Serieguld √ sjekk. NM-guld --> ?. Ja, här får jag se på och inte springa en meter för att bidra till guldet.
* Innebandycup i Spanien (helgen efter NM-cupen) - Inget spel här heller... men det verkar som om detta ev. ställs in ändå.
Tack till Dig som Vart Mig
En person som vart i mitt liv en förhållandevis kort period, men gjort ett bra jobb för att få stanna i mitt hjärta. Visserligen är vi inte med varandra längre men för en gångs skull känner jag att det inte känns som om jag vill skjuta mig själv när man går skilda vägar. Jag vill tacka dig för all tid som vän, sambo och hjärtevän...och chef.
Enplans, tvåplans och treplans - det är bara du som kan förstå det komplicerade med livet ur Lindas synvinkel. Det är bara du som tycker att det är kul att komma hem och söka efter mig när jag gömt mig. Ingen har varit så tåldmodig med mig (jag är ju väldigt dryg) som du har varit. Jag har saknat dig och kommer fortsätta göra det!
Anton!
- Världens bästa Anton!
Med ett Enda ord Seriemästare!
Jag är Synonym till Anonym
Gott nytt år och välkommen till dig 2012!
Hej! Då var en hektisk period över, och även 2011. Jag vågar knappt sammanfatta detta år då jag egentligen tycker att det kind of sög största delen. Visst jag har träffat väldigt många nya människor, men också "tappat" en del gamla. Jag har flyttat, bytt stad, umgängeskrets och innebandylag. I början av 2011 så bodde jag i Stockholm men efter en tuff "break up" period så var jag tvungen att lämna staden för att börja om på nytt. I mitten av marsmånad flyttar jag mitt boskap från Stamgatan i Stockholm och dumpar allt hemma i Umeå, tar med mig en jävel till väska och flyttar tillsammans med Joffa till Norges huvudstad för att söka lyckan och undvika olyckan. Efter en hel dels grävande efter guld så fann jag mig ett jobb på Ringnes eller mer känt som Carlsberg i svenska munnar.
Under min tid i Oslo så har jag faktiskt, enligt mig själv, varit med om mycket. Jag har för första gången bott i kollektiv och upplevt fördelar och nackdelar med detta. Sivert, Erlend och Christer är namnen på de fagra pojkarna jag bodde med på 120 kvadrat och en total månadshyra på ca 30.000 kronor. Flyttade sedan vidare 200 meter till en mindre lägenhet där jag bodde med Anton och Martin, som kom att bli personer jag verkligen känner för. Jag har fått uppleva 17 maj i Oslo, det var väldigt mäktigt och jag tror ingen svensk förstår innebörden och storheten med denna dag om man inte upplevt den. Jag förstod tydligen inte det själv eftersom dumfan till kvinna tog på mig jobb den dagen (ja, jag var onykter på jobbet) . Jag har varit på loppisar här och där runt om i Sverige men även några i Norge och loppisar/antikbutiker och liknande förgyller defivitivt min vardag. Tyvärr har min kära farmor gott bort så, jag har varit på begravning och tagit farväl av Västerbottens kanske minsta och sötaste dam. Saknar min farmor! Danmark har haft den stora äran att ha haft mig på besök. Jag reste dit med några från jobbet som också hade gjort ett bra jobb med Carlsberg Initiativet. Jag har aldrig varit i Köpenhamn förrut så det var väldigt kul att vara där, även om jag såg lite av staden på dagtid då vi befann oss mesta dels på cykel-VM arenan en bit utanför. Jag har vittnat min gudson Ted Sundblad döpas. Världens sötaste unge som Pernilla och Björn lyckats producera. Bombattentatet på Regeringskvartalet och skottdramat på Utøya glömmer jag aldrig, det var i och för sig ingen fin upplevelse, men mäktig och förhoppningsvis den enda tradegin i denna kategori. Vad jag kanske missat 2011 är min allra största kärlek - Holmön! Lyckades aldrig komma mig ut dit.
Jag har träffat en person förra året som har kommit att betyda väldigt mycket och jag hoppas att han fortsätter finnas i mitt liv, trots att vi nu inte befinner oss i samma stad... eller land för den delen. Han är kanske den absolut bästa personen som finns, på väldigt många plan. Kärlek till dig!
_____________________________________________________________________________________________
Juletider är över, ledigheten förbi. Känns väldigt sorgligt att veta att nästa gång jag kommer hem är det högsommar... Mest troligt. Jag tror inte jag kommer hem någonting förrän jag får semester, eller om det finns någon annan anledning att komma hem till sommaren. Jag skulle vilja ha tre månaders semester och bila runt lite här och där, drömma kan man alltid. Hur som helst, den lediga tiden hemma har varit riktigt bra, riktigt bra. Det känslan kan också bero på att jag jobbade och tränade som en galning i decembermånad, så kontrasten blev tydlig. Jag har under min fenomenala ledighet hunnit med bland annat:
* Dan före dan - Tjejkväll med Täftetjejerna 89, då vi hade "Lilla Julafton" med en omänskligt hög decibell. Men som vanligt brinner mitt hjärta för mina tjejer för alla är så olika och vi håller ihop sedan smååååbarnsben.
* Julafton - Tillbringades i (numera) vanlig ordning hemma med mamma, pappa, syrran, mormor, morfar och delvis morbror Göran med sambo Karin och mina kusiner Linnea och Erik. Klockan 11:00 ses en massa gamla innebandyspelare i Täftehallen och spelar innebandy. Förra året var vi ca 35, i år tror jag vi blev några över 20 stycken. Spannet mellan yngsta och äldsta är rätt stort. Jag och Häggan (Marie Häggström) är i allafall de som är minst i längd och vikt räknat, resten är fulluxna män, även de som är födda typ -94.
* Juldagen - Första riktiga sovmorgonen på väldigt länge (läs vääääääääldgigt länge). Väldigt skönt att mysa runt på dagen och avsluta kvällen på All Star med ett gäng härliga tjejer. Sjöa & Linda J speciellt!
* Annandagen - Riktigt sliten dag. Men en s.k. omladdningsdag då jag på nytt laddade om gick ännu även denna gång på All Star. Riktigt trevlig att träffa alla, men Umeå är Umeå och en liten ångest ligger alltid i luften.
* Jag har också sett Umeå City- Pixbo spela mot varandra då City fick pisk. Tyvärr! *City i mitt hjärta!* I Oslo är jag aldrig och kollar på innebandy, spelar endast. Men i Umeå är det ju omöjligt att inte entra en match när man ändå är hemma.
* Täftetjejerna 88 träffades hos Malin och hade gofika medan vi försökte snappa upp vad som skett i var och ens liv sedan förra året. Malin, Janna, Jessica, Lolla och Emma. Mycket, mycket trevligt.
* Tid hos kusse Pernilla & Björn med Moa, Lilly och Ted. Där finns massa kärlek att ge och hämta. Love those kids!
Vad jag dock känner är en stor STOR nackdel i Umeå är allt jävla snack. Folk som inte kan hålla käft, eller som håller käft i fel lägen. Falskhet och spel. Jag kommer att vänta med att flytta tillbaka tills dess att folk, vissa i synnerhet så klart, har flyttat eller på annat sätt försvunnit från staden. Jag känner mig inte som något barn länge som orkar med massa spel, "kärleksspel", "vänskapsspel" vad som helst, jag är vuxen och vill bara hålla mig utanför det som norrmännen rätt och slätt kallar TULL. Det är kanske därför jag njuter av det s.k. Anonyma livet här i Oslo. Ingen vardagsdramatik, inga blickar hit och blickar dit och inget spel.
Jaha, gott folk. Jag har aldrig någonsin känt mig så anonym som jag gör just nu. Inga nära vänner i staden endast innebandyfolket och jobbkollegor. Ingen förutom Lisen (min ex-roomies tjej) som jag hyr lägenheten av vet vart jag bor. Det är en sjuk frihetskänsla som jag inte kan förklara.
Tack också världens bästa Linda Johansson som jag har bott hos stor del av min hemvistelse. Det spelar ingen roll var du bor, jag känner mig alltid välkommen och det är supermysigt att sova med dig. Som vi säger "ångestfritt". :)
Inga bilder i detta inlägg. Anledning? - Alldeles för lat för att ladda in dem från i-phonen och ladda upp dem på bloggen.
Gott Nytt Ångestfritt år!
Antikt är sig Likt men Varför inte i Umeå? (loppislycka)
Mina favoritbutiker är:
Ψ Blå Korset (nytt plus brukt) - Fyndsugen? Nyfunnet ställe längst ner på Grünerløkka där det är riktigt, riktigt billigt. Jag har varit där en gång och lyckades finna en ljus jeansjacka för 30 kronor och en jättefin ljusstake för 20 kronor. Jag blev också väldigt intressead av en väggljusstake för 75 kronor men måste hejda mig lite gran i alla loppislycka. Butiken har en nedervåning med prydnadssaker och en övervåning med kläder, skor samt lite böcker.
Sen vill jag också lyfta: Soulgarden som verkligen har allt för själen, tvålar, doftljus, kaffe, the, mysiga sockar, tekoppar m.m. och Mitt Lille Hjem som har mycket fina Chubby Chick prylar, enligt mig en riktig inspirationskälla inredningsmässigt men de har också kläder, väskor och skor.
Massa kärlek finns i denna antika stol. Jag köpte den på söndagsmarknaden av en gubbe som jag ofta handlar av. Den var inte billig, men den är min! Guldigt ljusfat från gratisloppisen och en jättefin ljusstake inhandlad på Blå Korset för endast 20 kronor.
Okej, det existerar secondhandbutiker i Umeå, typ tre stycken. Myrorna, Slumpen Öst på stan och... ja, vilken är den tredje? Om man räknar Umeå med omnejd, och speciellt sommartid, så är utbudet mycket större. Loppisar runt om i Västerbottenslän är helt okej. Men vad jag saknar är "fasta" butiker. Det jag funderar lite gran på är alltså varför man (jag?) inte kan starta en antikbutik i centrala Umeå. Eftersom marknaden är obefintlig så vet jag ju inte hur det skulle gå heller. Jag skulle vilka öppna en butik med ett rustrikt-, lantligt-, romantiskt-, antikt-tema... klassat som presenthandel.
- Nej, nu sätter jag mig genast och snickrar på en affärsidé, förslag någon?
Nu ska jag se Grey´s. Det har fått ta över Skilda Världar-abstinensen så nu är jag beroende av Grey´s (mina bästa vänner för tillfället.) Addio folkens!
Skilda världar fast Samma planet
Denna vecka har jag varit otroligt sliten och trött. På innebandyträningarna så har jag mått riktigt illa... Jag har varit yr och orkeslös. Jag vet inte vad som är fel men det är som om min kropp gör uppror och bara vill vila, vila och vila. Som tur är så har jag faktiskt lite "vilo-lektyr". Har ju tagit mig an en tegelsten så att säga. Vad var det allra viktigaste 1996? Vad längtade man till varje vardagkväll 19:00? Vad snakkade man hejdlöst om i skolan? - Ni minns Skilda Världar, syskonen Sandra och Daniel, snälla Karin och trofaste Matti, elaka Rebecka och pålitliga Harald? Familjen Bovallius och Toivonens intriger, finns det något mer underhållande? Serien sändes mellan år 1996 - 2002, det innebär alltså att när jag var 7 år så blev jag ett troget fan. Jag minns hur snygg jag tyckte Daniel var och hur kaxig och sniken Tom var. Vet ni hur många tittare programmet hade som mest? 1 546 000, Tänkt att det bodde knappt 9 miljoner i Sverige då. Herregud!!! Vet ni hur många avsnitt som spelades in? Över 500 avsnitt. Det är ju helt galet mycket. Hur som haver, har jag i alla fall på börjat på ett Skilda Världar-maraton. Oh, yes. Har sett mitt 115 avsnitt, och är som förtrollad av serien. Precis som när jag "maratonsåg" The O.C. och VÄNNER så blir jag som besatt och tror jag är en av dem i serien. Låter kanske helt befängt, men de är för tillfället min umgängeskrets. Något av en envägskommunikation, men jaja. Min värld föll plötsligt samman då jag skull ladda hem andra säsongen. Vet ni varför? Andra säsongen av denna TV-serie som gick på TV för ca 15 år sedan har inte släppts ännu. Den 23 november i år släpps andra säsongen och det mest tragiska av allt är att sista säsongen släpps någon gång under 2014. Så, jag undrar om någon där ute råkar ha spelat in hela Skilda Världar serien på VHS?
Jag gör En så kallad Comeback
Ja, vart börjar man då att blogga om efter månader av tystnad?... Jag kollade igenom bilder på min Iphone att inspireras av. Insåg då att jag överinspirerades eftersom jag har ett hundratal bilder jag vill ladda upp och gav därmed upp att försöka illustrera "den tysta perioden" med iphonebilder.
Det blev inga höns för mig del men jag fick...eller tog (?) två stycken otroligt fina och helt okej välbevarande stolar. Jag tror att de är ifrån slutet av 1800-talet till ca 1910-talet. Jag hittade också två stycken fat, varav ett av dem som jag tror kan vara värd lite mer än vad de själva visste när de bara lät mig ta det... Men lika glad är jag för det med gladast är väl räven! Jag fann också två stycken fina ljuslyktor och några vaser. Han som hade loppisen hette Elvis och han var för mig en riktigt stjärna! Birkelunden Marknaden är en återkommande söndagsaktivitet, där har jag gjort många fynd kan jag säga. Jag är så otroligt supermegasugen på att köpa mig ett litet hus eller ett torp och bara inreda det, stöka och böka med diverse husgöra. Men samtidigt vill jag ge mig ut i världen endast iklädd kläder och en ryggsäck, utan problem och bekymmer, ansvarslöst och äventyrslystat.
Jag har redan köpt 6-7 julklappar. Det kanske låter helt galet, vansinnigt och lite skittidigt men faktum är att jag hellre hittar en sak, som jag vet att någon vill ha och köper denna oavsett hur länge det är till jul, än att en vecka före jul krystat gå runt och söka efter någonting som passar till någon. Jag har ju samma sjukdom som min mor - köpa presenter i massor bara för att få köpa och för att få ge... Mamma laddar redan till "julklappsspelet", eller hur mamma?
Täfteå IK, IBK Söder, Umeå City IBF, Råsunda IS och så Sveiva Innebandy. Just precis! Jag spelar nu innebandy igen, precis som jag gjort varje år sedan 1996... tror jag. Sveiva är en väldigt bra lag men framför allt ett härligt gäng. Jag tror att vi har stor chans att vinna elitserien detta år, med tanke på att de kom högt upp förra året och att vi redan vunnit tre av tre matcher. Nu till helgen så är min övergång mest troligt klar och jag får ta klubban i egna händer och spela MATCH! Hilma Tofte och Jenny Olofsson som spelat flera år i Umeå (med mig/mot mig) spelar också i Sveiva vilket är kanonkul.
Ni har nu fått ett exempel på hur man skriver ett blogginlägg utan röd tråd och budskap. Men vad man kan konstatera är att jag är tillbaka i bloggvärlden - hetare än någonsin.
Ha en fortsatt trevlig kväll så dyker det snart upp ett nytt inlägg.
*Svanhildur heter en kvinna i "Bonde söker fru" nuvarande säsongen. Jag var bara tvungen att, för en kväll, pröva på att heta Svanhildur - något av det mäktigaste jag gjort.
Det var en Mardröm fast Verklighet och Vi har vaknat Upp
Tysnad, sorg och en grå stämningen ligger över Norge.
Jag vaknar upp och behöver ca 5 sekunder innan jag kommer på att det är Dagen Efter idag. Jag undrar vad min hjärna bearbetat under natten. Tragik i mardrömstema är ett faktum. Jag uppdaterar mig snabbt gällande den senaste dödssiffran på 84 stycken människor. Jag går ut på balkongen och det är tyst i Oslo. Nästan helt knäpptyst. Den norska flaggan på andra sidan vägen är på halvstång. Vad var det nu som hade hänt? Oslo har blivit bomat och det har skjutits tiotals ungdomar på en ön - Så var det ja. Vem i hela helvetet står bakom detta?
Anders Behring Breivik.
Ett namn. En man. En man som skapat sin egen ideologi i högerextemistiskt anda. En man som kan skratta medan han metodiskt avrättar.
Jag prövar att äta frukost, men det känns inte som det primära att göra. I stället klär jag mig och tar sällskap med mina kollegor en promenad ner på stan för att se vad jag kan få skåda dagen efter. Längs vägen går människor, men det är en radikal skillnad på dem. Det är garanterat dem som brukar gå längs Oslos gator, som gick där idag också men ingen ler, ingen skrattar och ingen har det där avslappnade och naturliga strosandet i sig. Jag känner inte igen Oslo. Det är ledsna miner och tunga steg som vi möts av. Väl nere i den del som vi räknar till centrum så möts vi av avspärrningar och militärer uppradade längs de "politi"-märkta plastbanden. Jag vill verkligen komma in på området och se allt, se ruinerna, se det som skett i Oslos högkvarter. Det jag kan göra är att precis som flera tusen andra människor; svansa runt inhängnaden som katten (/er) runt het gröt. Det står unga män i miltäruniform, av deras blickar att döma så vet jag inte riktigt om de vet vad de gör där. Det står där med vapen i handen och förrvirring i blicken. Jag får fotograferat lite krossade rutor längs vägen, flertalet militärer och mängder med sörjande oslobor. Ett smattrande helikoperljud hörs från ovan. Det regnar idag, jag har aldrig varit mer övertygad om att det är Guds änglar som gråter.
En total katastrof. Jag ser mig själv som en lagom kristen och godhjärtad människa, men i detta nu, i denna situation så funderar jag på om inte dödsstraff är det allra lämpligaste och varför inte offenlig avrättning? Jag kan låta hård, men vem gör så här? Vem avrättar 7-åriga barn som ber för sina liv? Vad jag hört var det två stycken 7-åriga barn som jobbade med att samla pantburkar på ön. I sådana unga åldrar har man knappast tagit en politiskt ställning, och har man mot förmodan tagit politisk ställning, bör man, oavsett ålder, kön och etnicitet inte skadas och dödas för sin åsikt. Hur länge hade han planerat detta? Och hur gärna kan man vilja göra något sådant så man grundar ett företag med avsikt att köpa in konstgödsel så man under en tid kan skapa en bomb som man senare använder till att skicka Oslos politiker och andra civila i luften. Jag skulle vilja och kommer mest troligt att försöka sätta mig in i manifestet han efterlämnat världen. Nu talar jag som om han vore död, och det är han inte. Men för mig finns han inte längre. Jag kan inte acceptera att en människa med sådana avsikter fortfarande finns ibland oss. Lås in han för gott eller gör slut på eländet. Jag drar ett citat från Bröderna Lejonhjärta som jag tycker passar väldigt bra: "En dag ska du också dö Tengil".
Vi kommer fram till Akersgata. Vi stannar upp och tanken slår mig att om jag hade stått just därför exakt ett dygn sedan så hade jag förmodligen kastats i väg av den tryckvåg som skapats av bomben. Hade jag gått 300-500 meter upp på vägen så hade jag stått i utanför Regeringskvarteret och definitivt fått veta vad det innebär att slungas av onaturlig kraft, men dock kanske aldrig kunna återberätta det för någon. Längs gatorna ser vi små samlingar av rosor och tända ljus. I Oslos domkyrka, centralt belägen i staden, infinner sig en sådan oerhört tung stämning. Jag kan känna den tunga luften trycka på mina axlar. Folk tänder ljus, håller om varandra och sörjer för de som gått förlorade och deras anhöriga.
På grund utav denna extrema katastrof har jag den 23 juli 2011, varit med i svenska TV 4, norska TV 2 och Schwiziska TV. Jag intervjuades av TV 2 Norge och Schweiziska TV, jag bidrog nog inte med särskilt mycket ny information. Jag stod, precis som alla andra i chock och kunde knappt förmedla vad jag kände. En skakande engelska och en diffus svenska är vad man kan höra medan man ser på en ofukuserad blond sak som flackar osäkert med blicken. Hur som haver. Vanligen ser ni mig skriva; Umeå i mitt hjärta, eller Täfteå i mitt hjärta. Nu skriver jag Norge i mitt hjärta. Oslo i mitt hjärta. Låt inte detta förändra dig. Åtminstone inte till det sämre. Låt den tunga känsla och den behagliga stämning bara vara ett tidsbegränsat sörjande. I skrivandets stund så åskar det. Vid första mullranet blev jag rädd en nanosekund och tänkte: Kan det vara ännu en explosion? Spår är satta.
http://www.tv2.no/nyheter/innenriks/oslo-en-krigssone-3545098.html
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=nyheterna_19_00&videoid=1818456
På Karl Johans Gate, huvudgatan i Oslo, så finns det skrifter i marken. Jag stannade upp vid meningen:
"Sandhedens og frihedens farligste fiender iblandt os..."
Jag vet inte vad den syftar på i grund och botten. Men jag tolkar bokstavligen "Fienden ibland oss" och konstaterat att denna gång var det inte Al Quida, utan det var fienden ibland oss. Den vanliga norrmannen, en granne, en son, en medborgare.
(Jag publicerar detta i morgon (läs idag) söndag, med anledning av tillgång till bilder.)
Vidare uppdatering kommer.
World Trade (Oslo) Center
Den dag man äter våfflor. Den dag alla norrmännen ser fram emot, eftersom det lider mot helg och då slipper de jobba, norrmännen gillar inte att jobba i alla fall inte lika hårt som oss svenskar. Men det är inte en vanlig fredag i Norge. Det är en dag som kommer att gå till historia.
Jag hade tänkt gå hem efter jobbet, träna på mitt flotta gym och sedan ha en mys-fredag i soffan. Eller "kos-fredag" som norrmännen säger. Men med 30 minuter kvar av arbetsdagen, d.v.s. klockan 15:30 så reagerar jag när min arbetskollega Thomas säger: Oslo sentrum har blitt bombet. Mitt hjärta stannar lite gran, men bara lite gran eftersom jag tänker att det inte kan vara möjligt. Bara några minuter senare är ryktet igång på avdeldningen och alla springer omkring som yra höns och försöker reda ut vad som hänt. Vi skyndar oss hem till lägenheten och löper trapporna upp till takterassen i hopp att se någonting. Det enda jag kan se är ett stort rökmoln och andra människor som gått upp på taken för att få en skymt av olyckan.
Mamma ringer mig kl. 16.07 för att få bekräftat att jag lever. Västerbottens Folkblad ringer mig kl. 17.38 och frågar först om jag lever och sedan vad jag vet om situationen. Man säger ju att Goda nyheter sprider sig snabbt men tydligen även dåliga. Oslos Regeringskvarter har blivit bombat! Människor ligger på gatorna och blöder, de som kan springer för att rädda sig själva, det röker och brinner och de flesta fönsterna är utblåsta från byggnaderna. Oslos högkvarter är terroriserat. Norrmännen är i chock och likaså de 50 000 svenskar som bor här i Oslo. Utrikesminister Carl Bildt säger: Idag är vi alla norrmän. Och sannerligen, det är vi. Detta rör inte bara Norge utan även Sverige. Jag känner mig i denna stund lika mycket norsk som jag är svensk - Och jag är riktigt svensk.
Detta är det största som hänt Norge sedan andra världskriget. I lilla oskydliga Oslo som jag trivs så bra har det smällt en kjempestor smäll. Det måste ha varit en otrolig sprängningsmassa eftersom några av mina arbetskollergor hörde smällen. Vårt kontor ligger en bit utanför själva statskärnan. Det ryktas även om att byar 1,5 mil utanför Oslo känt av smällen. I centrala Oslo är byggnader totalt utsprängda. Detta bombangrep misstänks vara direkt mot Rejeringskvartalet och mot statsminister Jens Stoltenberg. Jag tänker 11 september, bombaren i Stockholm i fjol och därmed givetvis också Al Quida.
Inte nog med att Oslos kärna blivit terroriserad och detta i sig är tragik i högsta grad. På ön Utøya, där Arbetspartiets Ungdomsförbund (AUF) arrangerar ett läger för ungdomar har en man, utklädd till polis, skjutit flera ungdomar till döds. Ca 700 ungdomar tros vara på ön deltagande i lägret. Detta är alltså två parallela och helt sjuka händelser som skett denna eftermiddag i Norges huvudstad. Bomb i centrum och massmord på en liten ö utanför Oslo.
Norge trodde nog aldrig att de skulle behöva uttnyttja deras katastrofberedskap. Men ack så fel de hade. Detta är nog större än vad jag, och säkerligen stor del av landes befolkning, hittills har förstått. Det är nu känt över hela världen vad som skett denna fredag 22 juli 2011. Första sidan på CNN visar nyheten "Terror in Norway". En av mina arbetskollegor fick för en stund sedan ett meddelande från vår chef. Han skriver att enligt ögonvittnen på ön Utøya så handlar det om 25-30 stycken döda och jag fick det just bekräftat: http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=10080595 (Referens: VG.no) På denna bild så ser man de ungdomar som ligger längs stranden, mest troligt döda.
Vad kan jag göra? En frisk och till största del odrabbad svensk. Jag vill hjälpa till på något sätt. Inte sitta här en bit ifrån där allt sker och uppdatera mig via media. Flera är skadade och sårade. Jag ser just nu på en man som berättar att han fått sms av sin flickvän, som skulle delta på sommarlägret, där hon skriver att han inte får ringa henne för att hon gömmer sig från denne person iklädd polisuniform, som går runt och skjuter folk. Ungdomar har simmat från ön i panik att bli dödade av den 30-40 år galne, ljushåriga mannen på ca 190 cm iklädd en uniform som vi genrellt förknippar med trygghet och ordning. Det är nu man känner sig lite som människa och jag noterar världens grymhet och livets orättvisa. Den riktiga Polisen råder folket att åka hem och hålla sig inomhus, och borta från stora folksamlingar. Vi skall alltså åka hem oss och låsa in oss för att inte riskera att bli ihjälbombade eller skjutna. Vart är världen på väg? Jag har aldrig vart med om något liknande. Eller ja, jag jobbade på NK i Stockholm förra året. Då var jag ju bara några hundra meter från den incidenten som skedde på Bryggargatan, men det är ju ingenting jämför med detta. Detta kan snarare jämföras med World Trade Centers undergång.
Jag sitter här med mina arbetskollergor och tar emot ny infomation från media och andra jag känner här i Oslo. Det ramlar in sms och telefonsamtal. Folk frågar om jag lever och mår bra. Jag lever och jag mår bra. Men hur mår de som direkt såg detta, de som fick ett glastak över huvudet och hur mår de som för sitt liv simmade från ön för att inte få ett skott i pannan?
Det finns inga helt säkra sifftor på hur många det är som har dödats ännu. Det snackas om sju döda och 20 döda. Men precis som 11 September så handlar det först om en liten siffra som sedan ökar till en katastrofsiffra. De har tydligen inte gått in byggnaderna ännu och för att "rädda det som räddas" kan. Kan ni förstå det? Det ligger mest troligt extremt många människor just nu och väntar på att bli räddade, bara 2 km ifrån mig. Jag blir lite rädd när jag reflekterar över det min arbetskollega just sa: Om det skulle vara Al Quida så sitter vi mitt i deras nålöga.
Hjärtat av huvudstaden är nu en krigszon och utanför staden bedrivs effektiv avlivning
Det är en blodig Fredag i Oslo.
Jag lever Tills jag dör
Eftersom jag i skrivandets stund är i tidsnöd (som jag är 98,7 % av min vakna tid) så hinner jag inte skriva allt som skett de tre senaste veckorna JUST nu. Detta är ett snart-kommer-ett-inlägg-inlägg. Tack alla för fina kommentarer kring min blogg. Ni ger mig lust att skriva, och om någon av er bara kan ge mig 4-5 extra timmar på dygnet så lovar jag ett inlägg snarast.
Innan helgen eller i helgen är ett löfte.
Tills dess: Godafton mitt härskap!
Täftefestivalen gör Mig galen!
Som bekant var jag ju hemma förrförra helgen. Åh! Åh! Åh! Hemma har aldrig känts så mycket som hemma som det gjorde denna gång! Jag tog ledig på fredagen (då jag i övrigt fick veta att det hade varit kaos på jobbet, kalla mig Timing-Queen) och reste med flyget till kära Umeå. Sedan var jag ledig halva måndagen där på så att jag kunde resa tillbaka till Oslo på måndag morgon. Min mysiga helg hemma såg ut enligt följande:
Jag anlände i Björkarnas stad och suger i vanlig ordning in ett megaandetag med norrländs luft direkt jag stiger ur flyget. Min lilla mamma hämtade mig på Umeås jättestora flygplats och tog mig vidare till Ica Maxi där vi köpte mat, alkohol och lite annat i klädväg. Sedan bar det av till Täfteå. Mamma bjöd på jordgubbar och grädde som jag och min alldeles egna pyrro KAJSO njöt av. Hon är definitivt en av dem jag saknar mest nu när jag inte bor i staden längre. Jag och Kajsa började i alla fall med att ladda upp inför Täftefestivalen genom att i det soliga vädret vandra runt byn och träffa folk, jag lånade en plunta av Håkan eftersom det tydligen är infört alkoholförbud inom festivalområdet detta år. En prommmis runt byn innebär vanligtvis att man stöter på; tre-fyra barnfamiljer, några hästar, ett par gamla klasskompisar eller deras föräldrar, ca 8-10 stycken som rastar hunden (definitivt Lundbergs med storhundarna), några damer i 40-60 årsåldern som tar sin dagliga motionsrunda (varav tre har stavar) en epatraktor, tre trimmade mopder och ca två otrimmade och slutligen sin egen morfar två gånger.
På kvällen drog vi ihop täftebrudargänget plus våra gamla killar från klassen, d.v.s. de vi gick i samma klass i under lågstadiet, vi var ett stort härligt gäng som grillade, spelade ölkubb och diskuterade minnen, framtid och nutida situationer. Så otroligt trevligt! Huvudfokuset var givetvis att vandra ner till festivalen, som vi faktiskt lyckades med att göra. Otroligt lyckad kväll då jag träffade väldigt många gamla goda vänner. På lördagen var vi tjejer (och Kajsas Tobbe) nere på stranden och solade lite, spelade boll och hade det bra. På kvällen drog vi hop
samma gäng dagen efter plus några till och körde favorit i repris med samma upplägg som fredagen. Lika kul denna gång och jag ser hela festivalen som väldigt lyckad, trots att det inte kom lika mycket folk som förväntat.
Jag tror jag kommer skapa ett litet "Täftefestivalen 2011" album på Facebook. Där jag laddar upp fler bilder, som jag sedan kan länka till från bloggen. Har väl typ ytterligare 200 bra bilder som jag vill visa. Men det blir litekladdigt med för mycket bilder här.
Jag har inte varit någonting i stan i princip, bara myst hemma i Täääft - Å hinne ge int se dälit! En alldeles förkort visist men den gav absolut mersmak inför "semestern" i augusti då jag kommer HEM!
Jag har för övrigt sett en bil som jag bar MÅSTE ha. Jag är ju inte så mycket för nya och moderna bilar. Har sett en Folkvagn som kändes som om den var en del av mig, den delen jag saknat hela mitt liv. Den står mitt emot Elin & Amandas barndomshus. Den är dock övertäckt med en presenning, vilket gjorde mig glad eftersom att man enkelt kan dra slutsatsen att den lilla söta Bubblan då inte används, så där såg jag min chans och knackade på hos den arge gubben. Elin och Amanda har berättat om hur sur han är och hur mycket han ogillar barn. Nu kanske inte jag hör till kategorin barn längre... i alla fall inte utseendemässigt, för där befinner jag mig fortfarande i fjortisstadiet. Jaja, jag knackade på och frågade om pärlan möjligen var till salu. Han berättar med en förvånansvärt glad stämma att det är hans dotter som äger bilen och att han inte vet om hon har planer på att sälja den men jag lämnade mitt nummer och hoppas på att hon ringer upp. Hon har inte ringt ännu... Men precis som den gravida säger så går jag i väntans tider.
Jag har nog egentligen någon typ av ålderångest... (Har iofs redan konstaterat detta i tidigare inlägg men) eftersom jag går i väntans tider på att få besked om en anna sak också. Jag tjatar på Kajsa att jag ska få hennes mormor och morfar att sälja deras stuga på Holmön till mig. Jag älskar Holmön! Den ön har så mycket minnen och så mycket gott i sig. I ofs minnen som gör ont att minnas men ändå fortfarande en drömmarnas ö enligt mig.
Nu imorgon här så slutar en kollega på jobbet vilket innebär att jag kommer ta hans tjänst som "Account Manager" för Vestre Østlandet! Det ska bli spännande att på riktigt kunna bli mätad på olika tal och distrubusjon, som norrmännen så fint kallar det.
Nu ska jag ut på en promenad, är så sliten att det blev inget gym! Fan & hej!
Ett slarvigt Inlägg om ett Slarvigt liv
Hei och ja - bloggen finns kvar!
Den 8:onde juni började jag skriva på ett blogginlägg... idag är det den 22 juni och den dagen jag går in och skall slutföra det inlägget. Jag började det inlägget så här: "Det finns inga undanflykter. Skrev i det senaste inlägget att jag skulle lägga upp bilder dagen efter. Jag visste redan när jag skrev det att det var ren och skär LÖGN. Jag skiter i de bilderna, känns inte så aktuellt nu så här några dagar efter." Av naturliga skäl så känns det ännu mer inaktuellt så här några veckor, nästan en månad senare.
Okej. Varför är jag då världens sämsta bloggare? Det finns tre enkla svar:
1. Varje gång jag har haft en timma över till att ex blogga har jag tränat eller gråtit i stället.
2. Min jävla dataladdarsladd åker ur datorn titt som tätt utan att jag märker det och då dör dator utan förvarning och jag är så instabil rent hormonellt att jag ibland inte vågar riskera detta i samband med dåligt humör. Kan, med all rätt, tro att jag då förstör datorn med ett enkelt men ack så kraftfullt slag eller slår mig själv i ren frustration.
3. Jag har haft så otroligt mycket annat kul för mig på sistone att datorn och därmed bloggandet har legat på plats 68 i prioriteringslistan. Var nära på att blåsa några kompisar en kväll med följande mening "Nej, jag kan inte, jag ska blogga" men innan orden slapp ur min mun så hörde jag det själv och insåg då tre saker: jag är inte en betald bloggare, jag är inte bra på att blogga, jag skulle aldrig mer kunna kolla dem i ögonen efter att ha sagt något sådant.
...Men... jag har faktiskt dåligt samvete för att jag inte levererar och tycker det är rent ut sagt synd att jag inte hunnit dokumenterat allt kul som hänt. Då kan man ju undra vad har hänt de senaste tre veckorna? För enkelhetens skull tar jag fram min (underbara-kan-och-vill-inte-leva-utan-) kalender och blickar tillbaka och redogör för några av månadens guldkorn.
Jag har...
∞ Åkt motorcykel med min kära arbetskamrat Marcus. Vi åkte som snabbast 207 km/h och stegrade över 10 gånger. Det räknar jag till kategorin modigt/idiotiskt och jag älskade det jag fick vara med om. För övrigt så hade jag skickat ett sms till mor min innan den lilla turen. Vi badade också för första gången i år, ute i Fetsund. Där hörde jag hemma av många anledningar; fin natur och väldigt passande namn för en sådan klumpeduns som mig. 
∞ Varit på JERRY SEINFIELD-showen här i Oslo. Gratisbiljetter inkluderad matbuffé - var väl det som lockade mig mest. Men det var absolut trevligt och underhållande att höra vad Seinfield hade att säga. Men roligast var ändå när jag råkade he (ett norrländskt ord, måste börja skriva det mer) sönder Antons solbrillor när jag skulle ta dem från hans huvud och skalla Marcus när jag skulle viska en sak till honom.
∞ Åkt båt ut till en ö med Joffa, Anton, Samuel, Martin och Lisen. Där blåste det rejält men det var härligt att komma lite utanför staden och känna på ö-livet. Vi grillade och myste på! Vissa var brunare än andra, men jag är glad att min kropp fick säga hej till solen. Man vet aldrig när det blir av nästa gång.
∞ Börjat träna hårt, även på mornarna vilket är helt otroligt att jag, en av Guds mest morgontrötta människor stiger upp 05:45 och tränar INNAN jobbet. Applåder och busvissling är jag värd! Ännu mer applåder och beröm kan ni ge mig efter att jag berättat vad jag nu skall berätta. Jag har även börjat med LCHF-metoden, Low-Carb-High-Fat, och har därför (i samband med träningen) gått ner ca 1 kg. Man får äta så himla mycket gott och jag känner verkligen att jag mår bra av det och att min problem-mage också tycker om denna metod. Jag var ju en pastamissbrukare förrut. Jag åt det ca 1-2 gånger om dagen för att jag trodde att det var det jag behövde för att ens kunna gå, men ikke sa Nikke! (Nikke har alltid varit klok och legat steget före).
∞ Klippt mitt hår nästan en decimeter. Nu har det i och för sig nästan växt ut eftersom det var över tre veckor sedan. Min kära arbetskollega Jeanette tog saxen i egna händer och gjorde något åt de stackars små striporna som ramade in mitt ansikte riktigt slappt och dåligt. Hon skulle bara ta 1-1,5 cm för att "fräscha upp topparna" som man säger om man är en riktigt trendig person. Men efter att hon klippt på en stund så ser jag i perferin att saxen är väääääldigt högt upp. Hon svarar min oroliga uppsyn med: "Ja, jag vågade inte säga att jag tog så mycket" och där dalade ca 8 cm långa hårtussar ner på vårt fina trägolv. Aja, hon visste vad hon gjorde för det känns riktigt bra när det väl var klart!
∞ Varit på bursdagsfirande för en kille som heter Christer Wara som komiskt nog är bästis med den Christer vi bor med. Christrarna so to say, as we speak. (So to say, as we speak är något som bara kommer ur min mun hela tiden; det är ju inte ens rätt!) Jag och Joffa hade fixat en väldigt fin present till honom. Han fick en vattenpipa och när presenten, som vi hade lagt i en fin korg och skrivit en fint kort till, väl var överlämnad så fick vi veta att han hade önskat sig en liten "vannpipe!" Så, vi hade lyckats med presenten och lille Christer han hade lyckats med festen. Väldigt mycket folk och en otroligt trevlig kväll. Men tant Linda och tant Josefine följde inte med ut för vi var så trötta. Vi tog trikken hem och kände oss en smula misslyckade men väldigt vuxna och smarta.
∞ I övrigt så går det bra på jobbet, eller jobben får jag väl lov att säga. Var dock en vecka sedan jag var på Paulus så har haft lite semester på ett sätt, har ju bara jobbat 100%!
Det finns givetvis massvis fler med bilder från allt detta. Och vem som helst, frivillig är välkommen att sitta och ladda upp bilderna från min kamera, iphone 3 och iphone 4 in på min sega dator och sedan lasta upp dem på bloggen, där man måste sitta och krångla för att få det som man vill. Lockande?
För er som inte visste så har jag varit hemma i Umeå under denna helg. Jag tog ledigt i fredags och reste tillbaka till Oslo i måndags på morgonen. Det finns en anledning till varför jag varit hemma - TÄFTEFESTIVALEN. Och denna händelse förtjänar ett eget inlägg med mer ingående aktivitetsbeskrivning och massor med bilder. Bilder från den by som format mig och från det ställe jag faktiskt älskar mest på jorden. Lovar ett inlägg i veckan!!!... eller nästa.
Jag har Partysvenskryckningar i ögat! Det är alltså en nervryckning man kan få om man antingen sover lite eller är stressad. Jag gissar att jag utsatt min stackars kropp för båda sakerna!
Ta hand om er och era ögon och vi hörs snart igen... Vad nu det innebär!
Kristihimmelsfarts dag, det Var idag Han for
Nu när jag jobbar på kontor så uppskattar jag allt Jesus Kristus hade för sig. Att han tog fart och stack iväg till himmelen och därför ska jag få vara ledig från mitt jobb en helt vanlig torsdag. Det är en rätt shysst deal faktiskt! Det hade dock varit väääldigt trevligt om denna resa som han gjorde hade tagit ca 5-dagar ochh skulle infalla en måndag-fredag. På detta sätt tror jag också att kristendomen vinner över några anhängare, massa lediga dagar här och där för att våra förfäder hade massa aktiviteter för sig så som födsel, korsfästning m.m. Jag har faktiskt på senaste tiden bombats med frågor både till politisk ställning och kring min religion. Vad gäller politik så vet jag ingenting om hur Norges samhälle är uppbyggt och fungerar, tyvärr. Men religionen är mest troligt densamma oavsett var jag bor. Vad tror jag på? Jag tror jag bara har mött en person som har ungefär samma syn som mig.
Definitionen av religion lyder:
"Religion är tro som grundar sig på föreställningen om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen. Gudarna ses ofta som skapare och som höjda över det jordiska. Religion kan även röra sig om motsvarande föreställningar om en högsta andlig verklighet eller yttersta sanning, med eller utan gudar. Andetro, förfäderstro och övertygelsen om en magisk verklighet är också uttryck för religion. Religioner förutsätter ofta existensen av en själ som lever vidare efter kroppens död."
Jag tror på något stort, någon som skapat allt och bestämt grunderna till det mesta. De allra flesta av mina vänner blir lite chokerade över att jag är mer troende än vad de trott. Ja, jag är döpt. Ja, jag är konfirmerad. Ja, jag vill gifta mig. Det vanliga handlingarna som många av oss vanliga svenskar genomgår. Men för mig är det nog lite mer. Jag tror på någon typ av Gud. Jag tror han ser allt jag gör, och sedan straffar eller belönar mig utifrån vad jag gör. Jag vet inte om jag tror på detta till 100% eftersom jag också tror på ödet. Jag kanske är en sån som tror lite svensson-aktigt till vardags men extremt troende när det krisar. Och jag är nog inte den enda. Många som är i knipa eller bara går igenom olika typer av kriser vädjar ju till Gud om nåd och hjälp. Daglien funderar jag kring meningen med livet. Är det ett spel man ska vinna eller eller en dans man bara skall dans med i? Är detta level ett då jag krigar för att komma till level två? Kommer jag då veta, när jag väl kommer till nästa liv, att jag levt det andra eller är detta liv kanske mitt tredje liv men jag bara inte vet om att jag levt två liv innan och tagit mig två level upp?
Detta är ett utdrag från ett arbete som jag skrev när jag gick i åskurs åtta:
"Ju äldre man blir desto mer funderar man. Ju äldre man blir desto konstigare tänker man. Så upplever jag att det är. Jag funderar ganska mycket på olika saker. Jag funderar kring det mesta faktiskt. Den första frågan man tänker på är varför lever man? Den frågan kan ingen människa svara på. Alla kan tycka och tänka, men ingen kan ge ett konkret svar. Jag har egentligen heller ingen bra förklaring till varför vi lever. Jag tror inte att det finns någon anledning till att leva, så det förvånar mig inte att så många begår självmord.
Varför finns orättvisa? Varför föds en del människor med helt perfekta tänder och andra inte? Varför dör någons mamma, medan någon annan har en riktig mamma och en ”plastmamma” som älskar en? Dog den mamman för att hon hade en sjukdom? Men varför drabbades hon då av sjukdomen? Hade hon gjort fel eller har Gud ett antal sjukdomar han måste dela ut per år? Man kan ju undra.
Varför är det tjejer som ska drabbas av mens, bröst och feta rövar? Var det bara en ”kul grej” som Gud, eller vem det nu var som skapade oss, kom på? Eller var det Eva som handlade fel och därför straffades för detta och sedan gick det vidare till varje levande kvinna. Det kunde väl lika gärna ha varit männen som fick lida av allt detta istället. Mensvärk och humörsvängningar, det är ingen dans på rosor.
Varför finns det elaka människor? Människor som kommenterar, saboterar, dödar, m.m. Är dessa människor goda INNERST inne, eller är de elaka till 100 %? Men varför gav man dem då ett liv? Är det tänkt att elaka människor ska leva för att skapa konflikter, krig och sorg, eller? Är det en utmaning för oss ”goda”, att få de ”onda” på vår sida? Är det då vi har lyckats, är det som livet går ut på?
Varför måste vi äta? Därför annars växer vi inte. Varför växer vi? Kunde vi inte födas och sedan bara ha en kropp som vi hade hela livet? Då skulle vi inte behöva spendera så mycket tid och pengar på klädjakt. Vi skulle dessutom inte oroa oss över hur vår kropp skulle förändras. Kommer jag att bli tjock, smal, ful, söt eller ingenting speciellt? Vi skulle inte behöva oroa oss, om vi på en gång fick ett svar. Att växa och äta, det är egentligen en onödig men samtidigt livsviktig detalj.
Finns Gud? Är vi skapade av någon eller något? Av vem/vad, var, hur, och när? Jag tror jag är kristen, men helt säker kan jag inte vara. De första människorna kunde lika gärna ha blivit till av en smäll eller en explosion. Om någon frågar mig om jag tror på Gud, så svarar jag ja. Jag tror att det finns någon som har med vår skapelse att göra, men om han hette Gud, det vette fan.
Hur kommer min framtid att bli? Kommer att jag dö inom en dag, en vecka eller ett år? Kommer jag att skaffa barn och hur många i sådana fall? Jag har ingenting planerat. Jag vet bara att jag skall ha ett bra jobb och förhoppningsvis ha barn och för att ha barn krävs en man. Så, en sådan måste jag väl också ha. Annars finns ju adoption."
Pratade med en kompis idag faktiskt. Vi diskuterade om Gud verkligen satt på ett moln och kollade ner på oss. Ibland tror jag det och ibland inte. Då frågade han "Ibland är det ju molnfritt, vart sitter han då?" och det är ju en väldigt bra fråga. Summa summarum kan jag väl säga att jag redan då trodde på Gud men hade mina avvikande tankar. Skönt att läsa att jag redan då var smygpessimist! Kan ju också på gott och ont presentera att jag fortfarande lever, verkade ju vara lite osäker på detta för ca sju år sedan. Fan, tiden går snabbt. Och ja - fast jag är "typ-kristen" får jag svära! Jag får också dricka alkohol ja! Jag har bara uppdaterat nattvarden lite grand. Jag tror att Gud främjar utveckling och entrepenörskap.
Idag, denna ledig dag, har varit väldigt slapp. Jag vaknade vid 11-tiden och slappade bara och tog det lugnt hela eftermiddagen enda fram till 16-tiden. Då drog vi ringnesare ner till Øl og Mat-festivalen. Bilder från detta kommer i morgon. Jag orkar verkligen inte ladda upp dem nu. Vill bara krypa ner i sängen och ta det piano, gitarr eller bas. Igår var det också väldigt hyggeligt. Jag, Jeanette och Anton var hemma hos Marcus och gjorde något jag hade sett fram emot i hela tre dagar: Marcus som bor i ett fint kollektiv, skulle byta rum!n Och lyckliga jag fick hjälpa till. Det blev väldigt mysigt, tack vare mig och min diktatur!
Då var huset tomt! Christer är aldrig hemma, Erlend har rest till Hamar för sommaren (hans hemby), Joffa är i Sverige en vecka. Fast Siwert är ju kvar hemma... men jag själv är ju typ aldrig hemma själv så tror inte jag kommer märka någon skillnad. Det är ju jobbet som är hemmet som jag alltid brukar säga!
På tal om jobb. 14-timmars dag i morgon! God-fucking-natt!
Vad är lagom och är Det bäst?
Jan Martin Knashaug! Här kommer ett nytt inlägg som du önskade - Och du, det löser sig!
I Oslo har det blåst ordentligt den senaste veckan. Jag har inte blåst bort, eftersom jag bara har varit inne. Inom fyra väggar. Mellan golv och tak. Bakom lås och bom! Är ju lite av en expert på att överdriva och specialist på att krydda sanningen. Men jag har faktiskt vart avsevärt lite ute i naturen.
Jag har ju gått med i Ringnes Ølklubb och i onsdags hade jag mitt första öliga möte med ca 30 stycken andra härliga ringnesare! Direkt efter jobbet så åt jag, Marcus och Anton en middag och gick sedan tillbaka till jobbet i festsalen där det stod härliga till (har aldrig riktigt gillat det uttrycket, men jag är villig att försöka lära mig att gilla det). Det var ölsorterna Christiania, Shous och Copenhagen som vi testade tillsammans. Jag anser fortfarande att Kilkenny är ölen med mest pondus! Sedan drog vi vidare till något ställe som heter något med Mustard, där hade vi det riktigt trevligt men med tanke på allt jobb så blir jag lätt sliten och drog faktiskt hem där vid 23-tiden. Hade iofs varit igång med alkoholintagning sedan kl 17:00 så kände ingen större skam. Ingen Walk of Shame utan snarare Walk of Förnuft.
Bilder från Ölkvällen:
Igår kväll, härliga fredag så var det jobb på dagen men på kvällen så var jag fri. Här i Norge säger de ju "fri" istället för ledig. Tycker det är mer korrekt beskrivande faktiskt. Man släpps fri från vad som kan kännas som ett fängelse. Hur som haver, igår eftermiddag var jag ner på stan och handlade sådant som jag inte haft tid att köpa de senaste två veckorna: rakhyvlar, lite smink och snoddar, en sån där ficka man har iphonen i när man löper, bytte/lämnade in byxor och köpte ett par jätteefterlängtade gråa conversedojor! Köpte mig också en ny tröja som jag lyckades inbilla mig själv att jag förtjänade, ibland är jag allt bra monomanipulativ (också ett hemmalagat ord, funderar på att skriva en egen ordbok). Jag tittade förbi Anna inne på Filippa K i Steen och Støm-gallerian där jag såg exakt en sådan kjol som jag sökt lääääänge. Svart, lång och härlig. Så, idag gick jag, Martin och Anton ner på stan och köpte den. Fast de betalade ingenting - jag köpte den själv! Dyr och jävlig men fick en liten rabatt :). Dock hittade jag en exakt likadan kjolen timma senare, förutom att det stod Vero Moda istället för Filippa K i den. Farligt med en Vero Moda outlet i Aker Brygge-gallerian, de hade till min förvåning mycket najsiga saker, tänker dock speciellt på kjolen. Den lille jävlen kostade 50 kronor. Var bara tvungen att köpa den! Den satt faktiskt lite bätte också. Någon som bryr sig? Inte det nej... Då byter vi samtalsämne. I morse (egentligen igår morse da) tränade jag på Elixia i två timmar och planerar att träna i morgon innan jag ska på jobb. Var ju egentligen ledig hela helgen men tog på mig jobb för att jag är en vilsen själv när jag inte hänger mig till Paulus.
Det blev ingen hajkhelg denna helg tyvärr. Yr.no lovade fult väder så vi ställde in... Det kanske var en bra ide. Jag har ju inte hunnit köpa någon sovsäck ännu ändå! På tal om att röra på sig, så ska jag faktiskt boka resa i morgon (idag egenligen da) för jag ska nämligen hem till Umeå i tre dagar i mitten av juni. Till min älskade Täftefestival! Längtar till dig!
Vad är det för fel på mig? Varför är alltid allting allt eller inget? Jag är inte svensk, jag vet inte vad ordet lagom betyder. Jag har faktiskt tänkt på det förr. Jag vill ha allt eller inget, mycket eller nada, max eller nix, everything eller nothing. Hur visar sig då detta? Jo, jag är ju som ni vet (antar att någon jag känner har offrat sig och läst detta inlägg) alltid ISKALL om händerna och egentligen hela kroppen förutom när jag är KOKHET. Har jag någonsin varit normalt tempererad i kroppen, troikkdeda! Och för att inte tala om mitt temperament rent humörsmässigt. Antingen deprimerad och trött eller superglad och överenergisk. Antingen ska jag inte äga något alls eller så ska jag ha allt. Inga onyttigheter eller onyttigheter hela tiden. Är det normalt (vad är normalt?) att känna så? Antingen jobbar jag inget eller så jobbar jag ihjäl mig. Lagom är bäst för enplansmänniskan. Och begreppet enplanmänniska kommer jag inte redogöra här och nu. Jag är dock inte på något sätt en enplansmänniska. Sometimes I wish I was.
För övrigt så har jag tre kunder som sticker ut lite extra vad gäller namnet:
Shell Skjetten - Shell Stjärten?
Snask - Vad kan man köpa där egenligen?
Pettens - Petting? Flera likande tjänster?
Gillar stakt när det blir roligt språken emellan, när namn och ord som blir någon helt annat på svenska!
Nai, nai. Det skjer ikke! Jeg må gå og legge meg! Jeg syns det er greit da!
